Fast nej. Att säga att båda dessa kandidater är lika illa är slarvigt och okunnigt. Skälet till att Hillary Clinton är så impopulär hittar vi djupt inne i våra fördomar.

Flera chefsrekryterare kan vittna om hur referenser ser olika ut för män respektive kvinnor. När man tar referenser på en framgångsrik man är lovorden samstämmiga. När man tar referenser på en framgångsrik kvinna får man däremot väldigt spretiga referenser. Oftast inte om hennes kompetens, men om hur hon är som person.

Kvinnor som aspirerar på makt bryter mot normen och det provocerar tydligen. Hon anses inte sällan hård och kall.  Kommentarer som snarare avslöjar hur referensgivaren tycker att en kvinna ska vara. Problemet är att om man inte är medveten om det här kommer det alltid att vara lättare att välja mannen som fått mer enhetliga referenser. Det blir alltså inte kompetensen som räknas till slut, utan fördomarna.

Innan Hillary Clinton sa att hon hade ambitioner att bli president, var hon en mycket populär person. Faktum är att hon i mätningar fick högre betyg då än vad både Michelle Obama och Malala haft. Idag kallas hon isdrottning. Varför? Jo, för att hon agerar som vi förväntar oss att en blivande president ska agera. Storbritanniens Margaret Thatcher fick samma omdömen på sin tid.

För åtta år sedan då Hillary Clinton kampanjade mot Barack Obama för att bli demokraternas kandidat, bröt hon vid ett tillfälle ihop och började gråta. Minns ni rubrikerna då? Hon håller inte. Hon klarar inte pressen. Hur kan en så känslosam person klara presidentämbetet?

Det är svårt att göra rätt ibland.

Hillary Clinton blir av någon märklig anledning också nedsvärtad av sin makes tidigare otrohetsaffär. Då och nu hördes märkliga kommentarer. Till exempel att det faktum att hon stannade kvar i äktenskapet skulle ses som bevis för att hon var beräknande och maktlysten. Eller min personliga kräkreflexfavorit: Hade hon varit en varmare kvinna hade han inte drivits in i armarna på en ung praktikant.

Visst finns det politiska skäl att ogilla Hillary Clinton. Hon har en lång politisk bana och har hunnit vara med och fatta en rad beslut som varit impopulära och i efterhand rent av felaktiga. Men ingen kan säga att hon inte har kompetensen.

Jämför med hennes motståndare. Han har definitivt inte kompetensen, men i hans fall är det inga problem. Det verkar till och med uppfattas som en tillgång.

Vi har alltså en mycket erfaren kandidat som kan ha skickat känslig information via fel e-mailserver. Sedan har vi en oerfaren och okunnig kandidat som ljuger oavbrutet, kränker kvinnor, muslimer, latinamerikaner, funktionshindrade med flera. Dessutom är han under utredning för sexuella övergrepp.

Så nej. Det är inte ett val mellan pest eller kolera. Det är möjligen ett val mellan pest eller skavsår.

Camilla Wagner är journalist, debattör och författare. Hon har tidigare varit redaktör för VA Ledarskap på Veckans Affärer, med framför allt jämställdhet och ledarskap som bevakningsområden. I dag driver hon konsultbyrån Management by Kerstin och affärsnätverket Klara K.