Annons

Annons

Sitewide generic

Uvell.jpg

Markus Uvell är fristående opinionsanalytiker och rådgivare.

Nej, det handlar inte om invandringen

I opinionsmätningar har migrationsfrågan minskat i betydelse. Svenska folket vill ha en vardag som fungerar och det måste politikerna ta på allvar, menar Markus Uvell.

Markus Uvell

Markus Uvell

Markus Uvell, författare och opinionsbildare.

I början av december kom den senaste partisympatimätningen från SCB, en högtidsdag för alla opinionsnördar. Denna mätning har av oklara skäl kommit att uppfattas som ett slags ”facit” för hur opinionen egentligen ser ut.

En fördel som denna mätning, omfattande ca 5.000 intervjuer, dock har jämfört med de flesta andra är att den ger bra underlag för att följa väljarströmmar mellan olika partier över tid.

Den senaste mätningen illustrerade bland annat Moderaternas opinionsproblem, särskilt uppmärksammades att M sedan mätningen i maj tappat väljare till C.

Annons

Annons

Detta resulterade i en ganska förvirrad debatt på temat att den dramatiska omläggning av migrationspolitiken som bland annat M gjort inte har lönat sig. ”De har inte kunnat ta tillbaka väljare från SD, och nu har de börjat tappa till invandringsliberala C” var den retorik som S-företrädare försökte spinna dagarna efter SCB-mätningen.

Det första är direkt felaktigt. Visserligen har M tappat fler väljare till SD än de kunnat ta tillbaka, men sen migrationspolitiken lades om har en dryg tredjedel av dem återvänt. Vad analysen att C vunnit väljare på migrationspolitiken bygger på är för mig oklart.

Det är nämligen tydligt att migrationsfrågans betydelse kraftigt överskattas i de flesta analyser av opinionen. Många diskussioner förs fortfarande som om svenska folket tycker att invandringens omfattning är det allra viktigaste. Så är det inte.

Nyligen presenterade SVT en mätning från Novus, där ”invandring/integration” med liten marginal inte längre var den största frågan. Det var inte särskilt överraskande. I andra mätningar har det under hösten varit tydligt att migrationsfrågan minskat i betydelse.

Här ligger också förklaringen till det som verkar förvåna många tyckare: hur kan det komma sig att SD inte tappar väljare ens när de andra partierna i praktiken har anammat deras migrationspolitik?

Dels är det förstås så att ett parti som tydligt ”äger” en fråga gynnas av att andra pratar om den. Men den viktigaste förklaringen är att invandringens omfattning inte är kärnan i den opinion som drivit upp SD:s väljarstöd.

Det som skapar oro i breda väljargrupper, och orsaken till att ingen partiledare har förtroende från mer än var tredje väljare, är något bredare och mer svårfångat.

En känsla av att grundläggande samhällsfunktioner inte längre sköts, att Sverige glider isär både socialt och kulturellt, att lag och ordning inte längre upprätthålls i delar av landet, att ledande politiker viftar bort uppenbara samhällsproblem för att de saknar lösningar. Och kanske framförallt: att politiken lägger stor kraft på perifera nischfrågor när många väljare upplever akuta problem i sin vardag.

Många väljare ser förstås en koppling mellan migrationskrisen och dessa problem. Men vad de efterfrågar är inte i första hand ännu mindre invandring, utan en vardag som fungerar.

Detta är en svårhanterlig opinion. Inte minst för att den är så känslostyrd, medan de flesta partier tenderar att argumentera rationellt och faktabaserat. Men politik handlar om förtroende. Att försöka ifrågasätta väljarnas upplevelser fungerar inte, det riskerar snarare att fördjupa misstron.

Det misstaget gjorde alla etablerade partier när migrationsfrågan började växa i opinionen våren 2014. Stora grupper väljare, de flesta inte det minsta rasistiska, upplevde starkt att migrationen till Sverige var utom kontroll. Och istället för att försöka lugna dem underkände partierna väljarnas upplevelser.

Väljarna uppmanades öppna sina hjärtan och det anordnades manifestationer som skulle visa hur man – egentligen – borde känna inför migrationen.

Vi vet hur det slutade. Retoriken rasade som ett korthus och ett drygt år senare infördes i praktiken SD:s migrationspolitik. Dessutom till priset av en djup förtroendekris.

Det är beklämmande att se hur mönstret nu upprepas. Likt en bilolycka i slow motion kan vi se inte bara regeringen utan även delar av oppositionen förneka väljarnas upplevelse av att grundläggande funktioner missköts, av ett Sverige som inte längre håller ihop.

Personligen är jag övertygad om att många av dessa upplevelser är starkt överdrivna. I grunden har Sverige klarat det senaste årets migrationskris väl. Men många väljare ser en helt annan verklighet. Med en regering som inte kan regera, och en opposition som inte verkar vilja göra det, är det inte konstigt att förtroendet saknas.

Så opinionsläget skickar ett tydligt budskap till ledande politiker: Nej, det handlar inte om invandringen. Det handlar om att ni inte verkar ta väljarnas upplevelser på allvar. Och vi vet alla vart det leder.

Markus Uvell driver analysföretaget Nordic PA Research, tidigare bland annat vd för Demoskop, United Minds och Timbro samt Sverigechef för Kreab.

Läs allt om:

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna