Annons

Annons

Sitewide generic

Roland Poirier Martinsson:
Joanna Redebrandt Törngren:

Höj kraven på IPO-kandidaterna

Nya börsbolag ska inte ha nya styrelser. Börsens krav borde skärpas.

Per Agerman
Per Agerman

Per Agerman

Journalist och återkommande krönikör på Realtid.se.

Dagens Industri rapporterade i veckan att Märtha Josefsson och Håkan Erixon nyligen valts in i Norrportens styrelse som ett led i de långt gångna planerna på en börsnotering av fastighetsbolaget. Mot den bakgrunden var styrelseförändringen ingen överraskande nyhet. Att styrelser delvis byts ut eller kompletteras inför en notering hör inte till ovanligheterna.

Att en styrelse kan stärkas och vitaliseras av att nya ledamöter, med andra erfarenheter, träder in är givetvis en naturlig och välkommen del i all ägarstyrning. I Norrportens fall är det två av åtta ledamöter som är helt färska om och när bolaget går till börsen vilket inte borde oroa någon.

Men frågan är om det kan gå för långt, om styrelser kan vara för färska för sitt eget och bolagets bästa? Självklart är det så, om för många ledamöter är helt nyinvalda riskerar styrelsen att förlora makt till exempelvis en stark ledningsgrupp eller dominerande huvudägare. Då riskerar de nya ledamöterna att endast bli galjonsfigurer på en skuta som någon helt annan har riggat.

Annons

Annons

Det är trots detta styrelsen som garanterar riktigheten i prospektet. En tuff uppgift där färska ledamöter i praktiken får förlita sig på sin närmaste omgivning i bolaget med dess rådgivare.

Några som bittert fick uppleva detta var de nya ledamöterna i danska OW Bunker och Pandora som står för två av den nordiska börsens största noteringsfiaskon de senaste åren.

Vid noteringen 2010 var fem av åtta ledamöter i Pandoras styrelse nyvalda, däribland ordförande Allan Leighton. I fallet OW Bunker, som slutade i konkurs, var tre av sex ledamöter nyinvalda inklusive ordföranden Niels Henrik Jensen.

Svenska Candy King hade kunnat bli ett liknande exempel. Här var börsplanerna i slutskedet när noteringen ställdes in i slutet av 2013, delvis beroende på informations- och prognosbrister. Här var fyra av sex ledamöter nyinvalda samma år, inklusive ordföranden.

I de tre fallen rör det sig om private equity-styrda bolag där ägarmodellen gör det svårt att i god tid ta in externa och oberoende ledamöter i någon större utsträckning. De flesta exitprojekt jobbar dessutom i två spår, där en rak försäljning konkurrerar med noteringen. Få personer är sugna på att ta ett styrelseuppdrag om de riskerar att åka ut direkt om M&A-spåret vinner.

Dilemmat märks i danska Scandinavian Tobacco Group, dock inte PE-ägt, som också förkunnade sina börsplaner i veckan. Här har av allt att döma en försäljning varit på tapeten fram till nyligen. Nu har de tre ägarna, däribland Swedish Match, bestämt sig för noteringsspåret – men först måste tre av åtta styrelseledamöter bytas ut.

Är tre av åtta en rimlig andel? Börsen säger av allt att döma ja. Enligt Nasdaqs regelverk är det inte antalet nya ledamöter som är avgörande. Det handlar istället om hur färska ledamöterna är. Men inte heller här är kraven speciellt höga.

"Börsen kommer normalt att anse att styrelsen och ledningen har tillräcklig kunskap om bolagets organisation och verksamhet om

de har varit aktiva i bolaget under minst tre månader och om de även medverkat i framtagandet av åtminstone en årsredovisning eller en kvartalsrapport innan noteringen", kan man läsa i Nasdaqs regelbok som gäller både i Stockholm och Köpenhamn.

Tittar man på fjolårets nykomlingar på Stockholmsbörsens huvudlistor så klarade en majoritet tremånaderskravet med råge. Faktum är att flertalet av bolagen hade styrelser vid noteringen där merparten av ledamöterna, inklusive ordföranden, hade mångårig erfarenhet.

Det verkar alltså finnas en marknadsmedvetenhet om att allt för färska styrelser inte är bra. Frågan är då varför börsen inte följer med och höjer kraven? Tremånadersregeln skulle kunna gälla för speciella situationer men att grundregeln annars blev att sex eller kanske till och med nio månaders erfarenhet krävs för att en styrelseledamot ska anses uppfylla noteringskraven.

Ett alternativ vore att höja kravet enbart på ordförandens tjänstgöringstid. Av fjolårets börsnykomlingar är det fyra bolag (Alimak Group, Bravida, Hoist Finance och Tobii) där styrelseordförandena inte hade klarat en sådan sexmånadersgräns.

En annan modell kunde vara att begränsa möjligheten att välja in oberoende ledamöter i klump strax före en notering. Här borde andelen hållas ner rejält. En sådan åtgärd skulle inte minst bromsa upp de allra hetsigaste private equity-styrda noteringsprocesserna vilket marknaden uppenbarligen hade mått bra av.

Annons

Annons

Tidigare krönikor

Senaste krönikorna