Kurvan närmar sig med 200 km i timmen. Jag sitter inklämd i en turboladdad kajak på fyra hjul, cirka 3 cm över banans asfalt. Det är varmt, skakigt, trångt och sexpunktsbältet håller fast mig i ett nästan brutalt grepp. Balaclavan (tunn textilhuva) har glidit på sniskan under hjälmen. Det är imma på insidan av visiret och vattendroppar utanpå. Regn. Nu blir det halt på banan. Jag försöker hålla den lilla ratten stadig, styrutslaget är kraftigt vid minsta rörelse.

>> Missa inte bildspelet från racingdagen här!

Någon vinkade med en blå flagga innan rakan, det kan knappast gälla mig? Ingen människa kan köra om mig i den här farten. Ens komma på tanken. Men i den skakande, hoppande lilla backspegeln ser jag fronten på en annan Formelbil oroväckande nära mina bakhjul. Han vill om, det är tydligt. Jag växlar ner och bromsar när jag går in i kurvan, motorn tjuter. Jag lyckas undvika en avåkning med en hårsmån. Jag gasar mig ut ur kurvan. Här ska ingen djäkel åka om! Adrenalinet kanaliseras från skapande av lätt fartpanik till rent vinnarskallebränsle. Hornen växer under hjälmen. I med femmans växel och plattan i botten!

Men att enbart gasa sig till vinst och bra tider är ingen vidare taktik. Det handlar om att hitta spåret, bromsa på rätt ställen vid rätt tidpunkt och synka växlarna till banans sträckningar och kurvor. Och behålla lugnet. Easy does it. Fokusera, planera och manövrera. Precis som med allt annat här i livet. Svårigheten ligger förstås i att lyckas få ihop delarna till en helhet.

Morgonens teknik- och teorigenomgång med KG och Jonas har varit grundlig. Vi har gått igenom säkerhet, körteknik, kurvtagning, hur du bromsar och en massa annat grundläggande. Plus en mängd små utvikningar i stil med; ”… och glöm INTE, för ALLT i världen, ATT …!” Pedagogiskt och sakligt men hur ska jag komma ihåg allt det här?! 

Efter en snabb lunch får vi hoppa i snygga orange tävlingsställ med sponsormärken på. Så där ja! Känns genast mycket bättre. Nu ser vi i alla fall ut som proffs.

Efter vidare instruktioner och träning med att få fast bältet delas vi upp i grupper om tre på varje bil. Mina två stallkompisar är modesta och säger att de heller inte kört Formulabil. Skönt. Jag är inte ensam amatör. (Senare visar det sig att de tävlat med Porsche på bana. Såklart.)

Vi följer efter den coola öppna rörkonstruktionen till sportbil som går under benämningen Ariel Atom 3.5, för att hitta spåret. Lagom fart, lucka mellan varje bil. Än är det ingen tävlan och tidtagning. Det vi lärde oss under förmiddagens teoripass börjar komma tillbaka. Nervositeten släpper. Jag är redo! Redo för racing!

>> Missa inte bildspelet från racingdagen här!