Det är svårt att dra skiljelinjer i abortfrågan. Man talar om ”för eller emot”, men distinktionen är för enkel. Vem är exempelvis ”för abort”?

Att vara emot abort är inte heller enkelt. Få vill ha ett förbud. Bakgrändsaborter skulle bli vanliga; fattiga drabbas värst; en ideellt arbetande läkare som utför en abort åt en 14-åring som våldtagits?—ingen vill straffa dem.

Själv tror jag att vi är människor från första början. Gå bakåt i livet: ingenstans tappar din framtid sitt värde. Du finner att linjen är obruten från första punkten fram till nuet.

Inom filosofin diskuteras personlig identitet. Vad gör dig till dig? Exempel: Om all information om dig kan sparas, och du sövs och mals och spolas ner, och byggs upp med nytt material; du märker inte att något ens hänt när du vaknar—samma utseende, personlighet och minnen. Är det då du?

Minneskontinuitet är viktig för personlig identitet. Du minns inget av livet som 3-åring, men 4-åringen gör det, som minns av 5-åringen, och så vidare. Linjen obruten. Den når långt innan födseln. Hur kan du då inte vara du innan du föddes? Svaret blir extremt viktig i USA, där abort tillåts till födseln.

Ultraljud och Lennart Nilssons Ett barn blir till har ändrat synen på den ofödda. Plötsligt känns ”foster” som nyspråk för det ofödda barnet. Men vetenskapens starkaste argument för att den ofödda är du är genetiken. Att DNA-molekylen bestämmer identitet är stämplat i lagen. Du är i en väsentlig bemärkelse ditt DNA. Naturvetenskapen: du var du hela tiden.

Två argument mot oföddas rättigheter är att de saknar självmedvetande och inte kan leva som egna organismer. Argumenten medför dock att abort av nyfödda barn godkänns—vilket är en förekommande men enbart akademisk åsikt.

Vad sker om folket vill ha förbud? Ofta omöjliggörs det genom att aborträtt gjorts till mänsklig rättighet. Min åsikt: vagnen spänns då framför hästen. Jag är förbudsmotståndare, men första frågan är det ofödda barnets mänsklighet. Den frågan är inte stängd. Svaret som tas för givet var produkten av en tidsanda.

Rasfrågan stängdes inte. Liberalismen gjorde svarta till människor med argument som knäckte motståndet. Frågan om kvinnors rättigheter stängdes inte. När kvinnor inte fick tänka gav liberalismen dem egenmakt med argument som knäckte motståndet. Frågan om barns rättigheter stängdes inte. När de saknade egenvärde, sågs som små vuxna, jobbade i gruvan, då gjorde liberalismen dem till barn med argument som knäckte motståndet. Frågan om sexuella minoriteters rättigheter stängdes inte. När de var olagliga gav liberalismen dem rätt till sig själva med argument som knäckte motståndet.

Filosofin och vetenskapen utvecklas. Att stänga diskussionen om abort är anti-intellektuellt. Så vem drog igen dörren? Paradoxalt nog just liberalerna, som ofta till priset av sitt eget blod skänkt värdighet åt miljarder.

I dag avdramatiseras selektiv abort. Riskerna med screening och manipulering av DNA är vidriga och framtiden har redan börjat. Ofödda med Downs syndrom aborteras rutinmässigt; flickor aborteras rutinmässigt. Vad säger detta till dem som inte hann sorteras bort om deras värde? Dessutom, en vetenskaplig upptäckt härifrån och ur ett globalt perspektiv, vad betyder selektiv abort för sexuella minoriteter? Förmodligen att deras värdighet utmanas på vidrigast tänkbara sätt.

Om lagen tillåter att vem som helst får avgöra vem som är värd sitt liv kommer ”människa” att relativiseras. Kultur, religion, ideologi, värderingar eller enskildas nycker avgör om den ofödda är människa. Hejdå Walt Whitman, Alan Turing, John Maynard Keynes, Frida Kahlo, Billy Jean King, Eleanor Roosevelt. Adjö Einstein, Wittgenstein, Van Gogh, Sylvia Plath, Janis Joplin, Stephen Hawking, Kurt Cobain.

Tankeexperimenten är motbjudande men nödvändiga. Om vår historia lärt oss något är det att ny teknik används och att vi har en benägenhet att med politiska initiativ försöka skapa ’bättre’ människor. Att inte diskutera riskerna är naivt. Försiktighetsprincipen har aldrig varit viktigare.

Roland Poirier Martinsson är krönikör på Realtid.se. Varannan vecka skriver han om människor, kultur och samhälle. Han är doktor i filosofi och författare. Roland Poirier Martinsson har de senaste tjugo åren delat sin tid mellan Sverige och USA och har nu flyttat hem.