Nyligen publicerade Realtid en artikel om att en studie från EY visar att 18 procent av svenskarna upplever att korruption är vanligt förekommande, motsvarande siffra för föregående år var fyra procent.

Nio procent av svenskarna uppger att de skulle erbjuda någon tvivelaktiga utbetalningar för att hjälpa sitt företag att överleva en ekonomisk nedgång och 17 procent kan tänka sig att agera omoraliskt för snabbare befordran eller för att nå en högre lön. Vidare skulle sju procent kunna tänka sig att rapportera felaktigt finansiella resultat.

Enligt studien är visselblåsarfunktionen, som flera företag använder sig av, inte självklar för de anställda – 24 procent av respondenterna anser att deras lojalitet mot bolaget påverkar deras vilja att rapportera oegentligheter.

Samtidigt är Sverige likt övriga nordiska länder fortsatt i topp när det gäller de minst korrupta länderna i världen.

Generalsekreteraren för Institutet mot mutor, Natali Phalén, anser att EY:s studie återspeglar rätt väl hur det ser ut enligt andra studier som finns – att Sverige som land internationellt sett är relativt korruptionsfritt, men att korruption detta till trots förekommer. Hon menar att det är oroväckande att var femte anställd på svenska storföretag upplever att korruption är vanligt förekommande i Sverige.

Natali Phalén kommenterar:

Hur utbredd är korruptionen i Sverige?

– Sett till brottsstatistiken rapporteras omkring ett hundratal fall rörande misstänkt mutbrott, varav cirka en femtedel leder till fällande dom. Men statistiken visar dels enbart sådana fall som kommit upp till ytan, dels korruption i den snävare bemärkelsen mutbrott och därmed inte till exempel vänskapskorruption. Ur ett internationellt perspektiv placerar sig Sverige väl, men jag tror att det finns många fall som fortfarande befinner sig under ytan och till viss del en naivitet kring korruptionsproblem i Sverige även om frågan uppmärksammas alltmer.

Finns det någon skillnad i privat sektor jämfört med offentlig sektor när man konstaterar korruptionens utbredning?

– Den offentliga sektorn är mer utsatt för risksituationer ur korruptionshänseende än den privata sektorn, och det är också i relationerna mellan den offentliga och den privata sektorn som det i flera fall som lett till åtal och fällande dom gått snett – även om korruption ”business-to-business” också förekommer. En inte helt orimlig gissning är dock att mörkertalet i den privata sektorn är större än i den offentliga, särskilt vad gäller svenska företag som agerar på marknader i andra länder.  

Är det några särskilda branscher som är särskilt utsatta?

– Vissa branscher är mer utsatta än andra, däribland sedan länge byggbranschen bl.a. på grund av att det finns flera kontaktytor mellan det offentliga och privata då många arbeten bedrivs i projektform, det ofta är flera leverantörsled och kontrakten rör stora summor. Det ska dock framhållas att det finns en medvetenhet om detta bland flera större aktörer i branschen som också med stöd av IMM tagit fram en branschspecifik självreglering. Svenska exportföretag som verkar på utländska marknader där korruption är mycket utbredd är också särskilt utsatta, även om det inte är renodlat branschspecifikt.

Vilka är de stora riskerna i samhället idag när det gäller korruption?

– Korruption är en gigantisk samhällsrisk. Ett samhälle som präglas av korruption är ett samhälle som saknar förtroende och att bekämpa korruption är ytterst en demokratifråga. De kostnader som korruption innebär, såväl ekonomiskt som på individnivå, kan inte nog understrykas.

Märker ni av en attitydförändring i samhället?

– Om något så går det snarare mot en ökad medvetenhet om korruptionsrisker och en vilja att arbeta proaktivt med korruptionsfrågan, särskilt bland större företag som verkar på riskutsatta marknader utomlands. Att aktivt arbeta med korruptionsfrågor och visa på ett etiskt ställningstagande blir mer och mer viktigt och dessutom ett konkurrensmedel. 

Har de flesta företagen ett godtagbart visselblåsarsystem?

– Fler och fler företag inrättar ett visselblåsarsystem, vilket är positivt, men det är en bit kvar innan svaret på denna fråga är ja. Ytterligare en aspekt på frågan är skillnaden mellan att ha inrättat ett visselblåsarsystem och att ha ett visselblåsarsystem och i övrigt en kultur i företaget som garanterar att anställda faktiskt känner att det går att ”blåsa i visslan” och där behövs ett fortlöpande arbete.

Vilka råd har ni till företag som vill minska korruptionsrisken?

– Artikeln (reds. anm. "EY: Fler upplever utbredd korruption här") tar upp ett antal gemensamma punkter som kännetecknar ett framgångsrikt arbete mot korruption och som jag instämmer i. Det är av stor vikt att företag som vill minska korruptionsriskerna gör arbetet att ta reda på var riskerna faktiskt finns och arbetar utifrån detta. En generell policy som hamnar i skrivbordslådan gör ingen nytta. För att minska korruptionsrisken krävs ett kontinuerligt arbete och en öppenhet så att svåra frågeställningar kan lyftas och diskuteras inom organisationen för att undvika ljusskygga ageranden.