Rotander_portratt_Fotor.jpg

Vi träffas på Deutsches kontor mitt på Stureplan. Många är lite nervösa inför att bli intervjuade, åtminstone till en början, men Erik Rotander är väldigt avslappnad och bekväm.

Han är influgen från London där han bor sedan tio år tillbaka. Dialekten är kanske inte så utpräglad, men det hörs att han är västmanlänning. Född och uppvuxen i Västerås.

– Det var en bra stad att växa upp. Stor med svenska mått mätt men ändå ganska liten, så det var en trygg uppväxt.

Båda föräldrarna är gymnasielärare så det kändes naturligt att plugga vidare efter gymnasiet berättar han.

– Jag gick teknisk linje gren maskin, så ingenjör var kanske det jag trodde att jag skulle bli.

Istället blev det ekonomi och juridik när det var dags att söka till universitetet i Uppsala. Han kom in på ekonomlinjen och sedan juristlinjen på andra intagningen.

– Där var jag lite taktisk. Eftersom det var svårare att komma in på juristlinjen så började jag där. Jag kunde ju alltid byta tillbaka tänkte jag.

De två första åren var det inte uppenbart att det var juridik han skulle hålla på med. Men under termin fem, när det var dags för bolagsrätt och skatterätt, trillade polletten ner.

– Då kände jag att juridik var rätt för mig. Jag hade varit intresserad av politik och samhällsfrågor sedan tonåren, och bolagsrätt och skatterätt var samhällsfrågor genom en kommersiell lins, kan man säga.

Samtidigt började han läsa kurser i företagsekonomi vid sidan av.

– Vill man förstå bolagsrätt och skatterätt på ett djupare plan så är det bra att läsa ekonomi. Sedan var vi ett gäng kompiar som var intresserade av finans. Så det blev naturligt för mig.

Förutom Uppsala blev det studier i Belgien, Kanada och Stockholm.

– Fyra universitet och tre länder på två kontinenter. Det blev lite längre studietid, totalt sex år, men det var det värt. Att få plugga utomlands är en sådan fantastisk möjlighet som man absolut ska ta vara på.

Erik gick ut i arbetslivet med en jur kand och en uppsats ifrån en fil kand i företagsekonomi. Första jobbet blev på Finansinspektionen. En arbetsgivare han redan hade erfarenhet  av.

– I Kanada skrev jag en uppsats om electronic public offerings – bolag som marknadsförde sina nyemissioner över internet direkt mot investerare. Det här var år 2000, så det var jättehett att skriva om det. När jag sedan kom hem till Sverige tänkte jag att jag skriver en liknande uppsats och gör en komparativ studie. På juristlinjen kan man göra uppsatspraktik och den gjorde jag på Finansinspektionen.

Praktiken ledde sedan till ett sommarjobb, och efter studierna fick han ett vikariat på juristavdelningen för fond- och försäkring.

–  Jag ville jobba med finans i vid bemärkelse, så jag var på Finansinspektionen och försökte landa lite i arbetslivet innan jag började söka andra jobb. Sedermera fick jag en fast tjänst på Linklaters advokatbyrå i Stockholm, på deras bank- och finansavdelning.

Vad utmärker Linklaters skulle du säga?

– Det är en fantastiskt välskött organisation. En av de mest välskötta jag jobbat i. Allt finns där, allt stöd du någonsin kan behöva. Man kan ringa och väcka en kollega i Hong Kong mitt i natten och säga "Hej, jag heter Erik och ringer från Stockholmskontoret. Jag behöver lite hjälp", och de kommer direkt att hjälpa en.

Linklaters var ett bra ställe att börja på menar han.

– Det var väldigt internationellt och man jobbar med väldigt kvalificerade uppdrag. Sedan hade jag en bra chef och bra kollegor. Och det är en nyckel tror jag till framgång.

Tycker du man ska stanna på ett jobb och hålla ut även om det inte riktigt funkar med chefer och kollegor?

– Har man inte kul på jobbet så tror jag man ska försöka byta. Jag tror det är väldigt svårt att lyckas om man inte känner passion och driv. Det blir svårt att ta det sista steget karriärmässigt, för i slutändan handlar alla jobb om vilka krav du ställer på dig själv och vilket driv du har internt.

Så småningom lyckades han bli utlånad till Londonkontoret, och gick sedan vidare till Credit Suisse på secondment.

– Det var oerhört inspirerande att komma till London. Mycket nytt att lära sig! Jag kom åter till ett bra gäng och en bra chef.

Var det lätt att komma in i den brittiska arbetskulturen?

– Ja, jag har alltid haft lätt att känna mig bekväm i olika sammanhang och kulturer. Jag har rest mycket och jag har familj i flera olika länder. Sedan tror jag att jag hade nytta av att vara enda svensk på en juristavdelning dominerad av engelsmän. Som svensk är man ju van med platta organisationer och öppna dörrar, så jag kunde gå in på kvällen och surra några minuter med storchefen och komma undan med det. Att en engelsman skulle göra något liknande tror jag skulle bli "frowned upon".

Allt funkade så bra på Credit Suisse att Erik började jobba där permanent.

– Det här var före Lehmans. Folk var glada på jobbet och det var klackarna i taket. Allt på pappret pekade uppåt. Jag hade gått från advokatbyrå till bank i London, men jag ville ner till handlargolvet, till front office, för det var ju där man gjorde affärer.

Varför ville du det?

– Som jurist är du inblandad i affärer i allra högsta grad, men man är ju inte den som initierar en affär – i alla fall inte på den nivå jag var på då. Jag ville inte vara den som skriver papprena. Jag ville ha någon annan som hjälper mig att skriva mina papper, med all respekt för jurister. Givetvis.

En vd som Erik jobbade för tog honom lite under sina vingar.

– Varje fredag eftermiddag satt vi i ett konferensrum på handlargolvet och han gick igenom olika saker med mig. Så här funkar derivat, obligationer, swappar etcetera, ur ett praktisk perspektiv. Idén var att jag skulle flytta från juristavdelningen till hans desk. Han skickade mig också på en intern boot camp som anordnades för Associates. Där jag fick lära mig om prissättning och värdering av finansiella tillgångar. Det var mycket nytt för mig som jurist.

I samma veva tipsade en kompis kompis om att Barclays sökte efter en junior på sin nordiska desk. Det jobbet fick Erik. 

– Det var så jag tog steget från jurist till banker.

Hur var det?

– Väldigt stort. Ett riktigt karriärbyte. Även om jag hade läst lite innan så var det ändå lite av en chock, för det var enormt mycket att lära sig. Jag satt varje kväll med en derivatprodukt och vår prissnurra och försökte prisa upp den. Det tog mina kollegor tre minuter att göra men för mig tog det tre timmar första gången. Så jag satt där och prisade och prisade. Jag lärde mig genom att fråga och träna praktiskt. Återigen hade jag en riktig bra chef, så Barclays blev en fantastisk skola.

Sedan gick du vidare till Deutsche. Vad visste du om din nya arbetsgivare innan du började?

– Att det var en stor tysk bank. Stora i Norden. Starkt varumärke. Den enda globala ETF-aktören som är baserad i Europa.

Du har varit på Deutsche i fem år nu. Vad skulle du säga utmärker banken?

– Att det är en enormt entreprenöriell kultur. Man har stort ansvar under frihet. Min chef sitter i Frankfurt, jag har en teammedlem i Stockholm och en i London. Utmaningen är så klart att förstå hur man spenderar sin tid på bästa sätt.

Du är ansvarig för passiva investeringsprodukter i Norden.

– Ja, det är ETF:er, indexfonder och passiva mandat kan man säga. Jag är enormt tacksam som får ha den här positionen, för det är en marknad som växt med 20 procent om året de senaste tio åren. Vi är väldigt starka och har innovativa produkter och allt i övrigt som krävs för att bli framgångsrika. Vi har dessutom medvind, och det är klart att det är lättare att springa med vinden i ryggen. Så är det ju.

Om du skulle ge ett sista karriärråd till våra läsare, vad skulle det vara?

– Man ska fokusera på bollen och gör det man ska och så bra man kan. Det handlar om att leverera för sin arbetsgivare och sina kunder, så folk ser på en som en pålitlig och duktig person som de vill ha i sitt team. Då kan man komma långt, säger Erik Rotander.