Målet är att skapa en nordisk advokatbyrå inom två år.

Fredrik von Baumgarten började på advokatfirman Vinge 1989. Här blev han advokat, var managing partner ett par år och är en kändis inom affärsjuridiken.

Den 24 september i år gick han och fem andra advokater från andra byråer ut i media och berättade att de skulle starta den finska byrån Hannes Snellman i Sverige.

– Jag ville göra något nytt. Hannes Snellman har en klar strategi. De vet vilka marknader de vill ge sig in på, säger Fredrik von Baumgarten där han sitter i ett stort konferensrum inne på ett tjusigt kontorshotell på Strandvägen i Stockholm.

Med små gester och väl imiterad finlandssvenska kryddad med långa vokalljud och betonade ”r” citerar han Hannes Snellmans managing partner Johan Aalto som ringde upp honom en helt vanlig dag i våras.

– Hej Frrredrik… Duu…

Eftersom de inte kände varandra förstod von Baumgarten genast att Aalto ville något speciellt.

Några veckor senare träffades de på den exklusiva medlemsklubben Villa Pauli i Djursholm. Fredrik von Baumgarten blev erbjuden att leda den finska 99-åriga byråns intåg i Sverige. Men det är bara början.

Om Hannes Snellman inte lyckas etablera sig i Köpenhamn och Oslo inom två år ser von Baumgarten det som ”ett misslyckande”. Målet är att etablera en nordisk byrå där jurister jobbar över landsgränserna.

– Det är väldigt viktigt att Stockholm inte blir ett isolerat kontor. Många advokater i Sverige stannar vid gränsen. Men vi hoppas att du ska följa med dina klienterna till Ryssland eller Norge.

Efter mer än två decennier i branschen kan Fredrik von Baumgarten inte tänka sig något annat yrke.

– Det är kul med kombinationen av affärsjuridik, människor, strategier och att se till att en advokatbyrå fungerar.

Organisatoriskt finns det massor att göra.

– Spontant säger många unga att de flesta byråer hamnar i traditionella mönster med hierarkier. På pappret pratar man om teamkänsla men den är svår att få till. Det måste vara ömsesidig respekt mellan alla som jobbar.

Till skillnad från de flesta svenska fullservicebyråer med flera separata avdelningar inom olika specialistområden såsom arbetsrätt, immaterialrätt ska Hannes Snellman fokusera på två stora områden; transaktioner och tvistemål.

Tanken är att anställda inte bara ska röra sig över landsgränser utan även mellan olika avdelningar.

– Det som lätt händer på Mannheimer och Vinge är att du genast hamnar i ett fack.

Han gestikulerar saktfärdigt.

– Arbetsrätt där. Tvistemål där. Transaktionsgruppen här.

En hierarkisk organisation med isolerade specialistområden som har varsin kultur – så ska det inte bli nu.

Den huvudsakliga skillnaden jämfört med Hannes Snellmans inhemska rival, Roschier, som redan har etablerat sig i Sverige ligger i ambitionen om att bli en enhetligt nordisk byrå, menar von Baumgarten.

– I början kommer Helsingfors att ligga i mitten. Men sen kommer vi att få två ordentliga hemmamarknader med Ryssland å ena sidan och den nordiska å andra sidan. Roschier har stark närvaro i Helsingfors och Stockholm. Mannheimer är starka i Ryssland och Stockholm men finns inte i Helsingfors.

Hur lång tid får du på dig att lyckas?

– Vi är alla partners i Hannes Snellman i Finland. Går det inte bra i Ryssland får det konsekvenser i Stockholm, och så vidare. Jag är som vilken partner som helst.

– Fast det handlar om självrespekt. Man vill ju lyckas.

Tre timmar efter att han hade berättat nyheten på Vinge fick han lämna kontoret på Norrmalmstorg. Det hade styrelsen bestämt.

Vd Michael Wigge blev skickad att leverera nyheten om utvisningen.

– Det kan låta hårt för en utomstående men så är spelets regler, säger Fredrik von Baumgarten.

Fick du lämna ifrån dig nycklarna direkt?

– Ja, men Wigge hade vänligheten att låta mig ha telefonen en kortare tid, vilket jag uppskattade.

Egentligen skulle han vara knuten till Vinge i nio månader men tillsammans med firmans ordförande Hans Wibom löstes avtalsknutar upp och han kunde börja på Hannes Snellman redan den 1 november.

Hur kändes det att lämna Vinge efter så lång tid?

– Jag var färdig med kulturen på Vinge. Det är lite på stället marsch. Vinge vet inte riktigt var firman ska ta vägen. Jag tror att ett företag måste veta vart man är på väg och ha mål med sin verksamhet.

Och de saknas?

– Ja, i alla fall har man svårt att formulera och skapa engagemang i målen.

Är det toppstyrt på Vinge?

– Det har inte alltid varit det. Jag gjorde det jag kunde. Jag drev rätt många saker och ville fortsätta med det. Man kan driva saker men det är inte alltid man får med sig alla.

– Jag ville driva tillväxtorienterade strategier, en vidareutveckling av strukturen mellan Sverigekontoren. Malmö, Stockholm och Göteborg är tre skilda resultatenheter – det ville jag förändra.

Och vad hände?

– Det hände ingenting. Samtidigt är Vinge en fantastisk maskin med väldigt många bra medarbetare, tillägger han.

Tar du med dina klienter?

– Jag hoppas få med mig några men det har ofta varit uppdrag som kräver stora resurser och de har vi inte ännu. Bland annat därför är det viktigt att vi snabbt går upp i storlek.

Vad kommer du att sakna med Vinge?

– Några av kollegorna och flera i den administrativa personalen som ekonomi, IT och HR. Men de kommer jag förhoppningsvis ändå att ha kvar som vänner.

Fredrik von Baumgarten säger att reaktionerna angående hans karriärsbyte har varit ”förvånansvärt positiva”.

– Den enda negativa reaktionen kom från pappa.

Vad sa din pappa?

– Hur vågar du det här? Du har ju fem barn! Hur ska det här gå?

Vad svarade du då?

– Att han inte skulle oroa sig för mycket och att det här är det roligaste jag gjort.