EQT:s partner Jan Ståhlberg gör processen kort med mig. Det tar tio minuter och tolv drag (se faktaruta). Schack matt i ett av de klassiska uppläggen där drottning och löpare garderar varandra och kungen är inlåst. Sannolikt hade det kunnat gå mycket snabbare, men det skulle gå emot hans strategi, och han har inte bråttom.

– Jag är en försiktig general, jag undviker misstag. Istället positionerar jag mig och väntar på att motståndaren ska begå ett misstag. Det är väl sådan jag är, jag spelar även baslinje i tennis, och jag är försiktig när det gäller investeringar.

Jan Ståhlberg iakttar motspelaren, analyserar typen.

– En del offrar pjäser för att ta initiativet men om man gör så och angreppet inte lyckas så förlorar man. Jag har typiskt sätt mina pjäser positionerade så att de är väl försvarade. Det blir längre partier än om man spelar angrepp, men risken är lägre.

Han menar att schack är ett bra sätt för unga att öva upp koncentrationsförmågan och lär ut vikten av att ha en plan. Det är ett av skälen till att han deltog i schackmötena nyligen mellan medlemmar i Schackakademin som han själv, och unga studenter från Rinkeby. Och han har introducerat spelet till två av sina tre barn, ettåringen får vänta, men fyraåringen kan dragen och sexåringen förstår vikten av att planera sitt spel.

– Om man inte har en plan, en långsiktig strategi, kommer man att misslyckas, det gäller både schack och livet.

Schack har också lärt Jan Ståhlberg att för att vinna måste man förstå vad motståndaren vill.

– Jag har gjort många omförhandlingar av lån och finansiella strukturer, då kan det ibland sitta 100 banker på andra sidan förhandlingsbordet och alla har sin egen agenda. Det är ett spel mellan aktörerna, och jag lägger upp min plan tankemässigt på samma sätt som när jag spelar schack. Det gäller att förstå vad de andra vill och hitta en lösning som blir bra för alla.

– I affärer liksom i spel måste man läsa signaler hos motspelaren. För även om stämningen alltid är hövlig vid ett förhandlingsbord, så är motståndet starkt och man kan vara ovänner. I sådana situationer får man inte alltid ett rakt svar, utan måste kunna uppfatta subtila signaler. Den som inte förstår vad ett höjt ögonbryn betyder kommer inte heller att förstå en lång förklaring.

En annan viktig likhet mellan affärer och schack är att den som kommer väl förberedd har störst chanser att lyckas. I tävlingar har deltagarna ofta analyserat varandras strategier genom att studera tidigare parier och se hur motspelaren brukar agera.

Såvitt han vet är Jan Ståhlberg den enda aktiva schackspelaren i partnergruppen på EQT. Men i Schackakademin finns ett flertal näringslivsprofiler, som Marcus Storch och Sören Mellstig. Mellstig lärde han känna när EQT köpte Gambro för några år sedan. Såå, vem av dem är bäst?

– Vi har aldrig tävlingsspelat, men jag är nog högre rankad än Sören.

Jan Ståhlberg började spela schack när han var fem år, mormor lärde honom.

– Det var väl ett sätt att få mig att sitta still en stund….

I åttonde klass valde han schack som fritt valt arbete och spelade intensivt under några år, var med i junior-SM och blev skolmästare i Mälardalen.

– Problemet är att i en mindre ort som Katrineholm blir man ganska snabbt bäst, och då har man ju inga utmanare. Hade jag bott i Stockholm hade jag varit medelgod men hela tiden mött bättre spelare och förbättrat mig mer själv.

Numera spelar han inte så ofta men ser det som ett bra sätt att hålla igång hjärnan. Frågan är om ungdomarna från Rinkeby ser honom som en förebild, en av dem frågade om han var rik, och vad han körde för bil. När Ståhlberg svarade Volvo blev studenten inte imponerad, själv tänker han köpa en Ferrari om han blir rik.