– Iraks oljeindustri har förfallit under de senaste sex åren. Ingenting har gjorts för att underhålla eller återuppbygga anläggningar och cisterner för att kunna nå upp till och överträffa produktionsnivåerna före kriget.

För att bryta dödläget försöker Iraks regering sedan början av 2007 få igenom en ny oljelag som ska låta utländska oljebolag producera egen olja i landet. Men lagen dröjer.

– Det finns en konflikt mellan den irakiska regeringen och de kurdiska myndigheterna, liksom mellan den irakiska regeringen och grupperingar inom parlamentet.

Issam Chalabi är inte imponerad av Iraks nuvarande oljeminister Hussein Shanristani.

– Han har det svårt nu. Han håller sig inte till spelreglerna och många motarbetar honom. Om han vill hålla sig till Iraks oljelagar från 1960-, 70- och 80-talen så måste han få parlamentets godkännande för varje enskilt avtal. Om han vill slippa det, så måste han få igenom en ny oljelag – det kräver också parlamentets godkännande. I båda fallen har han problem.

De kurdiska myndigheterna väntar inte på den nya oljelagen. De tecknade flera avtal med mindre utländska oljebolag från Turkiet, Kanada, Korea – och Norge.

Norska DNO är det enda bolag som lyckats producera olja under dessa kontrakt – olagligt, enligt Iraks regering.

– Å andra sidan struntar Iraks regering också i att vänta på sin egen oljelag, konstaterar Issam Chalabi.

Iraks regering har redan gett Shell monopol på olja från South Gas Company i Basra.

Det är första gången sedan 1970-talet som ett oljebolag från väst kommer åt Iraks oljeproduktion. Kontraktet gjordes upp i hemlighet och utan upphandling, möjligen med hjälp av amerikanska myndigheter skriver sajten Corporate Watch.

– Det är ett mycket farligt sätt att skänka bort irakiernas välstånd, säger Issam Chalabi.

Shell betalar fyra miljarder dollar. Issam Chalabi hävdar att kontraktet kan vara värt 40 miljarder dollar.

– För det första finns det ingen anledning att gå med på sådana avtal eftersom vi har tillräcklig egen infrastruktur. För det andra skrevs avtalet med Shell utan någon som helst konkurrens från något annat oljebolag.

Issam Chalabi konstaterar att när han själv var chef för Iraks nationella oljebolag INOC såg han till att konraktera utländska bolag för underhållsjobb – inte för produktion.

– Vi betalade för arbetet – och adjö. Om vi tog in ett borrbolag så borrade de några brunnar. Vi betalade och de försvann. Vi skulle aldrig ha lovat ett utländskt oljebolag att få producera olja i Irak i 25 år.

Issam Chalabi vill att irakierna ska sköta sin oljeproduktion själva.

– Det har vi klarat förr.

Den 13 oktober träffade oljeminister Hussein Shanristani och premiärminister Nuri Maliki istället representanter från 41 oljebolag – däribland jättarna Shell, BP och Exxon – i London.

Rundan gällde 43 miljarder fat ur Iraks reserver. I en andra runda gör man upp om ytterligare 52 miljarder fat.

– I praktiken tänker regeringen ge bort merparten av Iraks kända oljereserv till utländska oljebolag, säger Issam Chalabi.

Iraks regering låter de utländska oljebolagen bjuda på kontrakt för sex oljefält som tillsammans står för 90 procent av landets nuvarande produktion. Statliga INOC garanteras 25 procent – att jämföra med Libyen som kräver 80 procent eller Nigeria som kräver 55 procent.

Issam Chalabi tror inte att regeringen lyckas, eftersom paralmentet motsätter sig planerna.

Även om regeringen skulle få sin vilja igenom kan Shell och andra jättar inte börja producera på länge än.

– Det kommer att ta tid. Om allt går som regeringen planerat så kanske de skriver på avtalen under tredje kvartalet 2009, säger Issam Chalabi.

– Men parlamentet kommer inte att godkänna avtalen, så oljebolagen kommer inte kunna börja jobba. Därför kommer oljeproduktionen i Irak inte öka på kort sikt. Den kommer att förbli låg. Det kommer att ta flera år innan den ökar igen.

Energiorganet IEA, en del av i-ländernas samarbetsorganisation OECD, konstaterar att kreditkrisen strypt västvärldens investeringar till den grad att en ny oljekris hotar.

För första gången bedömer IEA nu att västvärlden kan bi utan olja när de producerande länderna själva tar täten. EU-kommissionen håller med.

IEA konstaterar också att världens kända räcker i 40 år. Sedan väntar okända reserver.

Men till år 2030 efterfrågas ytterligare 64 miljoner fat om dagen. Världen behöver Irak, vars reserver hör till de största i världen.

– Irak är det land som har bäst förutsättningar för att snabbt öka produktion och export av olja. Men som det nu ser ut kommer världen inte kunna dra nytta av det på länge än – kanske först om 4-5 år, säger Issam Chalabi.

För att det ska lyckas måste avtal med utländska oljebolag utsättas för konkurrens och göras offentliga. Avtal och lagar som parlamentet inte godkänt måste rivas upp.

– Det kommer inte att ske under den nuvarande regimen. Korruptionen är hög, kanske den värsta i världen. Det påstår inte jag, utan FN. Bara Somalia är värre. Många miljarder dollar har försvunnit. Ingen vet vart. Den nuvarande regimen kommer inte att lösa detta, säger Issam Chalabi.

Under Saddam Hussein fick bara Baaht-partiets medlemmar vara med i parlamentet. I praktiken hade presidenten all makt. Nu representeras flera grupperingar – men regeringen försöker kringgå parlamentet.

– Förr eller senare kommer detta att förändras. Ockupationen måste ta slut. Regeringen kan inte sitta kvar eftersom den saknar allmänhetens stöd. Det enda skälet till att den sitter kvar är närvaron av amerikanska soldater och säkerhetsföretag. Dessa människor måste lämna Irak.

Vilken är din egen ambition?

– Jag har ingen. Jag börjar bli gammal och skulle vilja se mitt land stabilt och säkert igen, så att jag kan återvända till Bagdad och leva där. I dag bor jag i Jordanien.

Kommer du att få se det hända under din livstid?

– Inshallah. Jag hoppas det.