Annons

Annons

Ingvar Kamprad: "Jag visste ingenting"

UPPDATERAD Det var stor dramatik under onsdagens förmiddag, när Realtid.se bevakade vittnesförhöret i Lausanne med Ikea-grundaren Ingvar Kamprad, i en process som drivs av Svensson-bolagen.

Evenemanget blev en maratonföreställning som varade från klockan 9 och inte var avslutad förrän strax före klockan 12.

Den kunde egentligen ha fortsatt mycket längre eftersom Ingemar Svensson-sidan hade många fler frågor att ställa, men allt avslutades abrupt av domaren utan tydlig anledning.

Ingemar Svensson och hans följe kom redan vid klockan 8.40-tiden, men Ingvar Kamprad dröjde och ryktades sitta inlåst i ett separat rum med sin advokat tills förhöret skulle börja.

Annons

Annons

Men så var det inte, utan han kom gående i lugn takt vid 8.50-8.55-tiden med sin personliga översättare och assistent Stenberg.

De dolde sig så gott de kunde bakom varsitt paraply, och svarade inte när Realtid.se frågade "Excusez-moi?" (ursäkta mig) eftersom det inte var helt säkert att det var Kamprad under ett av paraplyerna.

När de gick in i domstolshuset, framgick det dock klart att det var han.

I väntsalen en trappa upp till höger, fanns sedan Svensson-följet på fyra man, Kamprad-följet på två man, och en fransk-polsk-engelsk tolk.

Det dök även upp ett följe på tre personer från det polska fastighetsbolaget Swedecenter som kontrolleras av Inter Ikea, och som tvisten gäller.

Affärsmannen Ingemar Svensson och hans relaterade bolag Svensson Holding SA och Scanproduct Limited anser sig äga 27,5 procent av Swedecenter, vilket en svensk skiljedomstol slagit fast men Inter Ikea-sidan inte velat kännas vid.

Onsdagens förhör i Lausanne var ett led i den fortsatta processen där Svensson-bolagen krävde tillbaka ett lån som enligt avtalet som Realtid.se tagit del av, förföll 1996.

Realtid.se gick fram och hälsade på Kamprad i väntsalen. Han gav ett varmt och vänligt intryck, och vände sig direkt emot Realtid.se:s reporter, och tog i hand med båda händerna.

Jag är från en tidning. Skulle du vilja lämna några kommentarer före eller efter förhöret?

– Nej, jag har inga kommentarer att lämna, du, svarade Kamprad med tydlig dialekt.

Sedan undrade han vilken tidning det var, och hade aldrig hört om Realtid.se men blev upplyst av sin assistent om vad det var.

Senare mumlade Kamprad om att han fått telefax med Realtid.se:s artiklar, troligen om Svensson-processen. Men Kamprad verkade inte ha kunnat läsa dem.

– Jag har en så dålig fax, sa han till sin assistent.

Svensson själv stegade också själv fram till Kamprad i väntsalen före förhöret.

– Ingvar, du kanske inte känner igen mig. Det är Ingemar Svensson, sa Svensson och hälsade på Kamprad.

– Nu har vi hållit på och försöka få våra pengar i tolv år. Nu är det på tiden att ni gör rätt för er, sa Svensson i beklagande tonläge till Kamprad.

– Jaså du, svarade Kamprad något dämpat.

– Det är ingen rolig sak, det här, fortsatte Svensson.

– Nej, replikerade Kamprad kort.

– Men vi får hoppas att vi nu får ordning på det här på något vis, sa Svensson vädjande.

– Ja, svarade Kamprad torrt.

Kamprad-assistenten oroade sig över att deras advokat ännu inte kommit och ringde ett telefonsamtal.

Sedan kallade vakten till processen med Svensson-bolaget Scanproduct, och visade in till rättssalen Léman.

Domaren Lucie Langone-D'Agostine började med att fråga vad Svenssons advokat heter, och begärde ett dokument på att han hade ersatt Svenssons huvudadvokat. Det advokatbytet berodde på att den närvarande Svensson-advokaten har bättre språkkunskaper.

Sedan frågades Kamprad om hur gammal han är och var han bor.

– Vi ber dig att svara på frågorna, och att säga hela sanningen, uppmanades Kamprad av domaren.

Kamprads assistent fick också presentera sig. Han underströk att Kamprads egen advokat inte var närvarande, men det fastslogs att han ändå skulle svara på frågorna i den utsträckning han kan.

Sedan inledde domaren själva förhöret, och började med att fråga var Kamprad var anställd år 1990.

– Inte någonstans, svarade han och betecknade sig som "supervisor" eller "senior advisor" i skötseln av Ikea.

Domaren frågade om Kamprad satt i Ikeas styrelse.

– Ja, i holdingbolaget i Nederländerna - Ingka Holding, svarade Kamprad via sin assistent.

Hela processen var väldigt komplicerad språkligt, där Kamprad talade svenska, domaren franska, och Svensson-gruppen polska.

Domaren ville veta Kamprads funktion.

– Formellt så kallade styrelsen mig för "concept controller", svarade Kamprad.

De inledande frågorna från domaren, hade domstolen i Polen skickat iväg.

Processen som det här ärendet gäller handläggs av en domstol i Polen som hade Kamprad som vittne för andra gången, eftersom domstolen i Lausanne inte hade skött det första förhöret enligt internationella regler genom att Svensson-sidan inte ens var kallade till det förhöret.

Sedan kom frågan vad Kamprad hade för funktion åren 1991-1999 i Inter Ikea och Swedecenter.

– Vad gäller Swedecenter hade jag ingen funktion alls, svarade Kamprad och angav att han trodde han var styrelseledamot i Inter Ikea.

– Jag deltog i Inter Ikeas styrelsemöten.

Sedan uppstod en diskussion med lite förvirring kring de bolagsnamn som nämndes med Ingka Holding, Inter Ikea och Inter Ikeas fastighetsbolag Vastint.

– Vad vet du om det avtal som gjordes mellan Vastint Holding och Swedecenter och deras samarbete, och skyldigheter? undrade domaren.

– Ingenting, svarade Kamprad vilket visade vara kontroversiellt eftersom Svensson-sedan visade upp ett brev som Kamprad personligen hade skrivit i frågan. Det var ett svar på ett tidigare brev från Svensson.

Svensson skrev brevet år 2005 där han talade om allt och alla problem, och undrade om Kamprad skulle kunna göra något åt det.

Svensson skrev bland annat i brevet att Kamprads folk "beter sig rent bedrägligt".

Kamprad-brevet kom senare upp, men i denna delen av vittnesförhöret hänvisade Kamprad till att Örjan Gunnarson var Kamprads "förtroendeman" med Kamprads "fulla förtroende" och att det var Gunnarson som haft kontakten med Ingemar Svensson och affärerna i samband med det.

Kamprad själv underströk att han aldrig själv varit inblandad i avtal med Svensson.

– Så det var Gunnarson som hade hand om Vastint? undrade domaren.

– Ja, just det, svarade Kamprad som själv inte ville bekräfta någon djupare kunskap om Vastints göranden och låtanden.

Kamprad tillade att Vastint ingick i Inter Ikea och inte Ingka Holding.

– Har Inter Ikea och Swedecenter fullgjort sina skyldigheter? undrade domaren.

– Jag vet ingenting om detta, svarade Kamprad.

Domaren ville veta mer om Kamprads kontakter med Svensson.

– Jag har väl träffat honom vid två, tre tillfällen. I varje fall två gånger, men kanske tre gånger, sa Kamprad.

– Det starkaste minnet jag har är när vi stod på parkeringsplatsen utanför det första huset som skulle byggas.

Där fanns enligt Kamprad förutom han själv, även Gunnarson och Svensson.

– Vi diskuterade att bygga över järnvägen. Det skulle bli ett stort shoppingcenter. Jag var mycket entustisiastisk över den idén.

Medan översättningar pågick av det till höger och vänster, viftade Kamprad med pekfingret för att visa att han hade mer att säga.

– Jag är inte säker på att jag någonsingjorde det, men jag hade i varje fall tänkt skicka mina lyckönskning till Svensson och Gunnarson om det projektet.

– Några år senare berättade Gunnarson för mig att projektet aldrig hade fått tillstånd.

Svensson-sidans jurister ställde sig helt oförstående till detta, och förberedde sig för att ställa sina frågor.

– Andra gången jag träffade Svensson, var så vitt jag minns hemma hos den svenska ambassadören i Warsawa Jean-Christophe Öberg på en privat mottagning, fortsatte Kamprad.

– Det kan ha varit någon mer gång också. Det vet säkert Ingemar Svensson.

Domaren undrade om Kamprad har något mer att tillägga, varvid han svarade nej.

– Jag har ett svagt minne av att Svensson hade ett byggbolag i Sverige, men här är jag osäker, sa Kamprad.

– Har du kontaktat Svensson om investeringar i Warsawa och om vilka avtal som träffats? undrade domaren.

– Nej, allt gick via Gunnarson, svarade Kamprad.

Han beskrev det med att Gunnarson var Vastints chef, och att Vastint jobbade med olika byggprojekt.

Domaren undrade om Kamprad känner till Svensson-bolaget Scanproduct Limited som driver den polska rättsprocessen som onsdagens Lausanne-förhör var relaterad till.

– Jag är inte säker, svarade Kamprad.

– Vad vet du om samarbetet mellan Vastint och Scanproduct? undrade domaren.

– Ingenting, svarade Kamprad.

Kontraktet om det polka fastighetsbolaget Swedecenter som bråket handlar om, var skrivet mellan Inter Ikea-bolaget Vastint och Svensson-bolaget Scanproduct Limited.

– Känner du till texten i kontraktet mellan dessa båda företag? undrade domaren.

– Jag har ingen aaaaning om det, svarade Kamprad som underströk att Scanproduct inte var hans bolag.

– Vet du om att kontraktet innebar att Scanproduct belastades med utgifter? ville domaren veta.

Då skakade Kamparad på huvudet och mumlade. Han ryckte på axlarna för att markera att han inte visste något.

Domaren ville veta vad Kamprad visste om att överenskommelsen enligt kontraktet innebar att Swedecenter skulle bli skyldigt pengar - att det skulle innebära ett åtagande om en skuld.

– Ingen aning, svarade Kamprad återigen och hänvisade till att det var Gunnarsons ansvarsområde.

Därefter hostade Kamprad till med en ganska svår hosta.

Domaren frågade rakt ut om Swedecenter lånat pengar av Scanproduct.

– Inte en aning, svarade Kamprad.

En diskussion uppstod sedan, varvid Kamprads assistent Stenberg inflikade till Kamprad att han inte behöver svara på följdfrågor.

Eftersom Kamprad var under ed, så får ju ingen personlig assistent ge sådana råd, ansåg Svensson-sidan och anförde att det är ett brott mot schweizisk lag.

Domaren kom sedan in på Inter Ikea Holding, och undrade vad Kamprad vet om det bolaget eller företagen som ingår där, och vad de tyckte om att betala tillbaka sin skuld till Svensson-sidans bolag Scanproduct.

– Jag hade ingen aning om att det fanns en sådan skuld, säger Kamprad.

– Vet du över huvud taget något om relationen mellan Swedecenter och Scanproduct? undrade domaren.

– Näe, sa Kamprad.

– Eller vet du någonting om allt det här?

– Det är klart att jag hade intrycket av att Svensson var en byggentreprenör eller konsult till oss.

Därmed kunde åhörarna få intrycket att Kamprad visste mer än vad han svarat på frågorna, eftersom han ena stunden sa att han inte visste någonting och andra stunden klämde fram de här detaljerna.

– Kontrollerade du eller lät du revisorer gå igenom kontona i Swedecenters bokföring för att kolla om Swedecenter betalat tillbaka lånet till Scanproduct? undrade domaren sedan.

– Jag har inte gjort det, svarade Kamprad.

– Men jag förutsätter att våra jurister eller ansvariga har gjort det.

Kamprad var välklädd i mörk kostym, men något emot kutymen så hade han korta strumper så att vristerna syntes.

Och i högerfickan låg ett "puckformat" föremål - med all säkerhet en snusdosa.

– Vet du vilka de här företagen var? framförde domaren återigen.

– Nej, svarade Kamprad.

Svensson-sidan undrade om att Kamprad säger att han "inte kommer ihåg" - är det då att han inte kommer ihåg vad som hände då, eller är det att han inte kommer ihåg över huvud taget idag heller om han antas ha blivit informerad i efterhand.

Kamprad-sidan förstod inte frågan, och ville höra den igen.

Domaren uttryckte det sedan med frågan om Kamprad kunde gå med på att möjligen har glömt.

– Det är fullkomligt möjligt, svarade Kamprad.

Han underströk att han "naturligtvis" inte har en relation med alla Ikea-bolagens leverantörer.

– Jag vet bara att Vastints verksamhet låg utanför Ikeas normala möbelverksamhet. Det var en separat verksamhet som Gunnarson hade hand om. Vastint höll på med andra byggprojekt och projekt i Polen, sa Kamprad.

Domaren undrade om Kamprad fortfarande åker till Polen.

– Det hoppas jag om hälsan tillåter, svarade Kamprad.

– Som "senior advisor"? undrade domaren.

– Ja, svarade Kamprad och beskrev den stora Ikea-relaterade möbelindustrin som finns i Polen med olika fabriker.

– Den brukar jag lämna synpunkter om när jag är i Polen - allt som har med Ikea att göra, sa Kamprad.

Frågan kom upp om det var Gunnarson som var ansvarig för Vastint.

– Ja, han var ansvarig för Vastint - eller nu har han gått i pension och Sten Sodemann är ansvarig för Vastint, sa Kamprad.

Återigen kom där ett exempel på hans ibland knivskarpa minne.

Sedan undrade Svensson-sidan över Kamprads korrespondens med Ingemar Svensson de senaste tre, fyra åren.

– Det är möjligt att sådan förekommit, sa Kamprad men förutsatte att den hanterats av Kamprads assistent i Helsingborg.

Kamprad mumlade även något om att korrespondensen gått via Sodemann.

Svensson-sidans advokat Igor Magiera frågade ånyo om Kamprad personligen korresponderat brevledes med Ingemar Svensson angående tvisten.

Då svarade Kamprad återigen nej.

Sedan plockade Svensson-sidan fram ett handskrivet brev ifrån Ingemar Svensson till Kamprad, daterat den 27 augusti 2005. Samt Ingvar Kamprads handskrivna brevsvar från den 12 september 2005.

Svensson-juristerna gick fram till domaren för att - såsom brukligt är - lämna dels ett exemplar till domaren, och ett exemplar till Kamprad.

I det ögonblicket protesterade Inter Ikea-gruppens schweiziska jurist (ovan omnämnd som tillhörande Swedecenter-följet) och sa att det brevet inte har med saken att göra.

Domaren frågade Svensson-sidan om brevet hade med saken att göra, varvid advokaten Magiera svarade "I högsta grad!".

Domaren tillät då först att brevet skulle få användas, men juristen fortsatte att bråka om det, och sa att brevet inte var relevant i processen.

– Men det här handlar ju i grund och botten om detta. Det är korrespondens mellan Svensson och Kamprad om hur tvisten ska lösas, sa Svensson-advokaten Magiera.

Han frågade som alternativ om Svensson-sidan får ställa frågor som handlar om brevet.

Domaren funderade ett tag, och sa då "ok".

Svensson-sidan läste då rad efter rad i brevet, och frågade om Kamprad kom ihåg det.

Kamprad skrev i brevets första rad att Svenssons tidigare brev i frågan, inte var någon rolig läsning.

Svensson-sidan undrade om Kamprad kom ihåg detta, men Kamprad svarade då att han inte var säker eftersom han skriver 30 brev om dagen.

Sedan läste Svensson-sidan nästa passus i Kamprads brev: "Efter samtal med Per Ludvigsson förstår jag att det råder helt olika uppfattningar om vad som överenskommits."

Ludvigsson var Inter Ikeas dåvarande vd.

Då frågade Svensson-sidan om Kamprad kom ihåg att han skrivit så.

Sedan började cirkusen.

Schweiziska advokaten började protestera, och gick in i diskussionen med hänvisning återigen till att frågan är ovidkommande för processen.

Advokat Magiera på Svensson-sidan, hävdade att det i högsta grad hade att göra med processen eftersom Kamprad där beskrev vilka åtgärder han vidtagit med anledning av Svenssons brev.

I Svenssons brev står det nämligen bland annat: "Sedan jag skrev under samarbetsavtalet med Inter Ikea angående Swedecenter, så har det blivit helt omvänt. Till dags datum så har jag inte fått ut ett enda öre av det som överenskommits, tvärtom så far man fram med osanningar, trixar med överenskommelser och rent ut sagt bedrar mig."

Vad som hände sedan var att Kamprad då mumlade något om att han bara skickade brevet vidare till de ansvariga för Swedecenter-affären, och bad dem hantera det här.

Domaren gav alltså tidigare Svensson-sidan klartecken att ställa frågor om brevet, och eftersom inget annat sades nu så repeterade advokat Magiera igen och frågade Kamprad vad det var som framgick av samtalet med Inter Ikeas dåvarande vd Per Ludvigsson enligt Kamprads omnämnda brev.

I Kamprads brev stod nämligen enligt ovan att Kamprad haft samtal med Ludvigsson i frågan.

Magiera la även till en delfråga till Kamprad om vem Ludvigsson är.

Kamprad mumlade då att han känner Ludvigsson, och att Ludvigsson var "generaldirektör" i Inter Ikea.

Enligt Kamprad var det möjligt att han lämnat över information till Ludvigsson, men Kamprad sade sig inte minnas exakt hur det låg till eftersom han skriver 30 brev om dagen.

Från Svensson-sidan frågades då om det är allt som Kamprad kommer ihåg om brevet.

– Om jag skriver ett svar på ett brev, så gör jag det av artighet och lämnar över ärendet till mina medarbetare, sa Kamprad.

– Jag har förtroende för mina medarbetare, underströk han.

Svensson-sidan försökte då gå vidare och ställa frågor om andra punkter i brevet

Det som då händer är att domaren plötsligt ändrar sig igen, och stoppar helt enkelt Svensson-sidan från att ställa fler frågor kring brevet.

Därefter försöker Svensson-sidan ställa frågan: "När blev Kamprad för första gången informerad om Swedecenter-projektet."

– Jag kan inte säga när, men under 90-talet, svarade Kamprad.

Magiera undrade då om det här var ett viktigt projekt för Ikea.

Kamprad svarade då att han till att börja med var emot att bygga en byggnad i mitten av Warsawa, eftersom Ikea normalt har sina varuhus utanför större städer.

Men Kamprad hänvisade till att Jan Aulin ville börja Ikeas etablering i Warsawa med ett varuhus inne i staden. Aulin var chef för Ikea i Central- och Östeuropa.

Sedan sa Magiera att frågan var en annan - nämligen om Swedecenter-projektet var viktigt för Ikea.

Kamprad svarade då att det här projektet var viktigt precis som alla andra projekt inom Ikea.

– Var det viktigt för att det var den första Ikea-etableringen på andra sidan "järnridån"? ville sedan Magiera veta av Kamprad.

– Jag minns inte, men det var ett viktigt projekt, svarade Kamprad.

Nästa fråga från Magiera blev då om Kamprad känner Håkan Eriksson.

Ånya invände Inter Ikeas jurist, och sa att det inte har med processen att göra.

Magiera sa då att det i så fall var konstigt eftersom Eriksson tidigare inkallats som vittne, så det har visst med processen att göra.

Inter Ikea-juristen framförde att det inte varit något i de dokument som den polska domstolen

Juristen var väldigt envis, och domaren gav då med sig att Svensson-sidan inte fick ställa den frågan.

Av Svensson-sidans ansiktsuttryck verkade det som att de ansåg detta vara mycket besynnerligt.

Magiera fortsatte bre på och undrade om Kamprad känner Jan Aulin.

Men Inter Ikea-juristen kom direkt med nya protester, men Magiera replikerade att Kamprad själv nämnde Aulin tidigare under förhöret.

Domaren som helst ville stoppa frågan, gav då med sig.

Kamprad sa då att Aulin var ansvarig för all verksamhet som Ikea hade i östra Europa.

Han mumlade det en andra gång också - samma sak.

Magiera ställde då frågan om vilka år Aulin var Ikeas Östeuropa-chef.

Kamprad mumlade då irriterat tillbaka, att han inte förstår vad det har med saken att göra.

– Varför undrar ni över alla dessa namn? sa han.

– Vad hade Aulin för någon roll i det tvistiga projektet? pepprade Magiera på.

Ånya protesterade Inter Ikea-juristen och sa att det inte har med saken att göra.

Sedan såg man att domaren började titta på klockan, och sa något otydligt till sina assistenter. Det såg ut som att hon började bli sugen på lunch, och gav några instruktioner till assistenterna vid podiet.

Magiera gav inte upp försökte igen och frågar om Håkan Eriksson var närvarande tillsammans med Kamprad vid byggplatsen.

– Jag kommer inte ihåg, men jag bodde ofta hemma hos Eriksson på den tiden.

Sedan började Kamprad tala om hur fantastiskt duktig Eriksson är, och hur unik han är på möbelproduktion och har byggt upp en ansenlig "världsorganisation" för möbeltillverkning.

– Men han har aldrig haft något att göra med detaljistledet av Ikea, tillade Kamprad.

Magiera undrade sedan om Gunnarson självständigt beslutade i projektet.

Kamprad svarade:

– Jag hoppas att Gunnarson tog råd av sin styrelse.

Inter Ikea-advokaten tog då upp att detta inte hade något med saken att göra.

Domaren sa då till sina assistenter att skriva ut protokollet, utan att ens avsluta förhöret officiellt. Det verkade som att hon hade bråttom att få Kamprad att skriva under protokollet, och därmed godkänna det.

Som svar angående Gunnarson, sa domaren i samma veva som order att skriva ut protokollet - att Svensson-sidan ju kan frågan Gunnarson i Polen eftersom han ska vara vittne där.

Magiera ställde då förvånat undrade var domaren fått den informationen ifrån, för det var helt nytt för Svensson-sidan som inte hört talas om det direkt.

Det kan därmed antas att domaren fått förhandsinformation om detta från Ikea-sidan.

Svensson-sidan drog upp att det nu har gått åt tolv år till att försöka skipa rättvisa i en här frågan, och ansåg sig ha rätt att ställa alla behöriga frågor.

– Vi har stora svårigheter att få Inter Ikea-folket att ställa upp och ärligt redogöra för den faktiska situationen, sa Magiera till domaren.

– Ja, men det ni ju fråga i Polen, hävde domaren ur sig då.

– Men vi har ju inte tillgång till Kamprad i Polen, replikerade Magiera.

Utan någon hänsyn till Svensson-sidan, beordrade domaren därefter en av sina assistenter att ge protokollkopian till Kamprad för genomläsning och underskrift.

Svensson-sidan bad om att få en kopia för att kunna kontrollera att den version han skrev under överensstämmer som Svensson-sidans jurister gjort under förhöret.

– Nej, det får ni inte, sa domaren.

– Det får ni läsa när det kommer till Polen, sa hon.

Svensson-sidan sa då att "det är ju så dags" om protokollet inte är korrekt upprättat.

Domaren bemötte det med tystnad, som även spred sig över salen.

Det enda som hördes i det läget var Kamprad-assistenten Stenberg som läste upp protokollet som var skrivet på franska, i svensk översättning för Kamprad.

Vid Stenbergs högläsning kunde man snappa upp det mesta av hans översättning, och märkligt nog hade en hel del av förhöret utelämnats.

Då gick Svensson-sidan in på slutet och sa att de ville framföra en protest intagen i protokollet, att det inte är överensstämmelse med sanningen - vad Kamprad har sagt.

Bland annat utelämnades frågorna om Kamprads brev och vad han där skrev om att han samtalat med Per Ludvigsson.

Domaren svarade då att protesten i så fall får inlämnas i Warsawa.

Svensson-sidan replikerade då att Lausanne-domstolens hanterande av detta inte är i överensstämmelse med Haag-konventionen av den 18 mars 1970.

Den konventionen reglerar vittnesförhör i andra länder. Om man har processen i ett land men vittnesförhör i samma process i ett annat land, så har alla länder som skrivit på Haag-konventionen tvingade att följa den.

Om inte domaren i Warsawa har begärt annat, så följs schweizisk lag i Schweiz. Men eftersom praxis i Schweiz och alla länder, är att man får ställa alla frågor som har med processen att göra, så är det enligt Svensson-sidan regelvidrigt att domaren går in och förhindrar att alla fakta kommer fram.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons