Annons

Annons

Sitewide generic

24-27 mars

Vad säger din skjortkrage om dig?

Stiljournalens Fredrik af Klercker är tillbaka och tar tag i en utomordentligt viktig detalj: skjortkragen. Vilken passar vid vilket tillfälle?

Läs allt om:

Podcast

Annons

Annons

Bildspel Handgjorda skor i Palma

Färgvalen är minst lika viktiga som materialet. Blandningarna av klara och vackra kulörer är ett av Monges signum.
Vackert musgrå mocka kan behöva svansar i klargult. Starka färger på skosnören är förövrigt ett enkelt sätt att uppdatera sina skor på.
Skoblock är ett måste. Det gör ju inget om de är nästan lika snygga som skorna. Här i ett par djupblå mockapuppor vid namn Scott.
Milt marsipangrönt till grått – diskret men ändå skrikigt. Skon Serafín är fin.
Skomakare, bliv vid din läst. Men Pedro jobbade själv som journalist och redaktör på flera stora modemagasin innan han bytte bana.
Lite mod krävs det allt för att bära kycklinggula loafers med blå tofsar. Men som svensk gillar jag färgerna på skon Antón. Säkert snyggt i kombo med urtvättade blåjeans.
Även Monges klassiska modeller har en tvist. Den här skon är bestyckad med en bakkappa i svart mocka. Till vänster ett reseetui ur den nya kollektionen av accessoarer – i läder förstås.
Pedro hjälper en kund som hittat hit från ett kryssningsfartyg. På tisdagar är temafärgen röd, säger han. Det underlättar valet av skofärg. Han får också med sig ett par fina espadrillos till båten.
Mocka är tåligt om man sköter det på rätt sätt. På Monges hemsida finns skötselråd och tips. Och en blogg som inte riktigt hinns med. Pedro, journalisten, skakar på huvudet. ”Too much to do”, säger han.
Ett kvalitetsmärke måste visualiseras tydligt och i linje med produkterna. Formspråket ska hålla måttet genomgående. Och vittna om kvalitet.
Det är detaljerna som gör det. Och de är många och fina i Monges kollektioner.
Inte vilka espadrillos som helst. Även här känns Monges hantverk igen. Till vänster ett par med typiskt mallorcinskt textilmönster.
Ibland får man ha fötterna på bordet. Eller åtminstone skorna. Här ett par lackskor som heter Benjamín.
På Carrer Colom 8 i Palma de Mallorca ligger den lilla butiken. En ”well kept secret” som ett modemagasin skrev. Men när kunderna från när och fjärran hittat hit återvänder de för fler skor. Butiken behåller också dina fotmått så du kan e-handla på distans.
Pedro synar nya läderprover på fabriken i Inca. Full koll är enda alternativet för den som vill ha toppkvalitet i sina produkter.
Överdelar av nya skor torkar i väntan på nästa steg i produktionen.
Koncentrerat arbete. Här sys och limmas skor för hand. Varje person har sin arbetsuppgift och håller sig till den. Man får anta att handgreppen sitter efter en tid.
Inga sulor på parketten. Inte än i alla fall. Här finns bord för dem.
Det slamrar ordentligt av löpande band och kraftfulla symaskiner. Hörselskydd på, vill jag föreslå personalen vid flera tillfällen. Men det är kanske inte riktigt min sak att agera svenskt skyddsombud här.
Slutfinish. De här kvinnorna vet innebörden av riktig skoputsning. Sedan läggs skorna i sina kartonger, redo för kunden.
Med neutral skokräm så behåller man den djupa lystern och den vackra läderfärgen.
Pedro tillsammans med Aurora, ett av syskonen som äger fabriken och dotter till grundaren Jordi.
Och här är padre Jordi själv, grundaren av fabriken Calzados Jordi i Inca.
Tweed sides. Varför inte? Sådana här vill jag ju ha.
Mossgrönt är skönt. Man behöver inte oroa sig för gräsfläckar i alla fall. Skor som passar utmärkt till vita byxor.
Typiska skomakarverktyg. Vackra är de också.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Bildspel Connoisseurs motordag 2016

Hatten av för Connoisseurs motordag 2016 på Steninge slott. Antikexperten Peder Lamm och Dominika Peczynski, PR-byrån Mafioso, med stilfull bilsamling bakom sig. Foto: John Bark
Kom fram ur busken! En röd Ferrari 308 GTS behöver inte skämmas för sig.
Torr, god och gratis. Richard Julins bubbel saknade dock något. Just det, alkoholen. Kanske klokt en sådan här dag.
Bilar i all ära. Men med tanke på infartstrafiken numera är helikopter ingen dum idé.
En silverfärgad jätteinsekt har landat på gräset: McLaren.
Man får anta att det inte är en jättelik p-bot på vindrutan … Men parkerar man sin antika Rolls på gräsmattan får man kanske stå sitt kast. Årsmodell 1934. Bara 27 hk men det var nog stadigare kusar på den tiden.
Ferraris logotyp har sina rötter i första världskrigets flyghistoria. Symbolen med den stegrande hästen tillhörde ursprungligen den legendariske stridsflygaren greve Francesco Baracca.
Bilarnas Rolls Royce. En Ghost med 571 hk under huven. Det har hänt lite med motorstyrkan sedan 1934.
Blått funkar alltid, på Porschar liksom på män.
Som sagt.
Lista för att få köra nya Jagga-suven var lång, för lång. Bättre att ringa en återförsäljare.
Italienska ambassadören Elena Basile, framför sitt lands kanske främsta bilmärke.
Det var varmt, Juhlins alkoholfria lyxbubbel gick åt som Champagne i solsken.
Min personliga favorit, Maserati Ghibli. Vill ha helt enkelt.
Att få köra bussfil är helt klart ett försäljningsargument.
Inte blott män och Porschar gick i blått. Så även kvinnor som Elena Basile, Italiens ambassadör här med väninnan Lena Bäcker.
Slottsherre Per Taube pratar bilar med en gäst. Och randigt skärp och rutig skjorta funkar visst ihop.
Det var klokt att hänga på Susanne Ytterskog från Connoisseur. Hon känner de flesta. Tyvärr förbättrade de inte mina chanser att få provköra Jaguar.

Vilka linjer! Välavvägda proportioner! Så ska en bil se ut! En BMW 2800 cs från 1970.
Ägaren Roland Bengtsson visar upp den cognacsfärgade läderklädseln. Jag faller i farstun!
Som sagt; en riktigt väldesignad bil har inga ofördelaktiga sidor.

Bildspel Realtid Helg testar racingkurs

Realtid Helgs John Bark drabbas av tävlingsinstinkt under racingkursen Formel Bil steg 1 på Linköpings Motorstadium. Missa inte hans bilder från en fartfylld dag!
Under förmiddagen drillas vi av instruktörerna KG och Jonas.
Enkelt i klassrummet när KG förklarar. Som bortblåst i bilen på banan!
Rödvit kajak på hjul. Garanterat snabbpaddlad!
Känns bättre med overallerna på. Nu ser vi i alla fall ut som proffs!
Uppställning team-vis vid respektiva bil. Jag tillhör gröna stallet.
Än är inte lektionen över! Det är mycket man ska komma ihåg innan man tar plats i formelbilens sittbrunn.
En vänskaplig selfie innan striden om hundradelar och noslängder tar vid.
Ingen vanlig Volvo. Ingen dussinförare heller; KG visar vägen.
Ledarbilen har lämnat banan. Nu ökar farten. Och adrenalinet!
En bil man ofta ser baken på: Ariel Atom 3.5.
Varmt! Man sitter granne med svansmotorn. Och trångt. Det är inte sittkomforten som säljer in det här konceptet.
Till skillnad från Formelbilarna är Ariel Atom reggad för vanlig landsväg.
Om någon snurrat eller hamnat utanför banan får Volvon rycka ut.
Nervositeten börjar släppa, förmiddagens teorilektion kommer (hjälpligt) tillbaka.
The Arial är ett spjut. Låter bra också.
Sitter sexpunktsbältet tillräckligt tajt? Det är svårt för föraren att manövrera i sittbrunnen. Teamen hjälper varandra att komma i och ur.
”Gröna teamet” på väg in till förarbyte.
Glöm högerregeln! Disciplinen är hård, ingen släpps ut på banan när lopp pågår.
Greppet är väldigt bra. Tills det börjar regna …
Nu djävlar ska det tävlas!
Arialen vaktar så att ingen tjuvstartar.
Många hjälmar har GoPro-fästen. Det blir säkert livligt refererad filmvisning i många hem senare på kvällen …
Bilarna är inte bara snygga och snabba. Det är extremt kul att köra också! Och lärorikt.
Sa de 200 knyck? Känns som 250! Minst! Särskilt när kurvan närmar sig.
Tyvärr blev det ingen prispall för mig. Men jag skämde inte ut mig. Och jag körde inte av banan. Av: John Bark