Annons

Annons

Sitewide generic

23-26 december 2016

SusanneQuigley_534.jpg

Susanne Quigley
Susanne Quigley jobbar på en advokatfirma i Ohio.

"Sverige kommer alltid vara hemma"

Susanne Quigley är journalisten som numera jobbar på advokatbyrå i Ohio. För att nå framgång i USA krävs självförtroende, envishet och en fake it until you make it-attityd berättar hon för Realtid Karriär.

Susanne Quigley inledde karriären med att jobba som journalist på GT/Idag och Expressen, och därefter fick hon möjlighet att flytta till Genève för jobb på EFTA under EEA-förhandlingarna 1991-1992.

– Jag fortsatte sedan att studera vid Johns Hopkins University i Washington D.C. och tog en examen i internationell ekonomi 1994. Samma år blev jag officiellt avflyttad från Sverige, berättar hon.

Hur kommer det sig att du flyttade till Ohio, där du bor idag?

Annons

Annons

– Min man låg i amerikanska flottan, vilket betydde att vi flyttade åtminstone vartannat år till olika städer längs med östkusten. Vi har bland annat bott i Virginia Beach, Richmond och i Boston, där jag jobbade för World Congress.

– Min man lämnade sedan militärlivet och blev anställd av ett företag som så småningon flyttade oss till Cincinnati där vi har bott sedan 2007. Jag frilansade under ett antal år då våra barn var små, bland annat som projektredaktör för Världsbanken och som marketing manager för ett start-up företag i Cincinnati.

Vad jobbar du med för närvarande?

– Jag arbetar sedan 2014 på Frost Brown Todd, en advokatfirma med fler än 500 jurister utspridda över tolv kontor i åtta delstater. Vi har tre kontor i Ohio – Cincinnati, West Chester och Columbus. Jag flyttade till West Chester från Cincinnati tidigare i höstas för att få en bättre pendlingssituation.

– Jag är firmans Firm & Client Communications Specialist och är ansvarig för all kontakt med media, så jag skriver våra pressmeddelanden, handhar en stor del av vår interna kommunikation och även en del med våra kunder. Jag arbetar med advokater och media i alla städer vi täcker, från Pittsburgh i öst till Dallas i väst och Nashville i söder.

Berätta hur vardagen ser ut på en amerikansk advokatfirma.

– Frost Brown Todd är framför allt en affärsjuridisk byrå, så större delen av vår service går ut på att hjälpa företag med allt från förhandlingar till kontrakt, M&A och immaterialrätt, men även olika typer av rättstvister, förstås.

– Vi jobbar med allt från små kunder, till viss del privatpersoner, och företagsjättar som Procter & Gamble, General Electric och AK Steel. Många av dessa har sina högkvarter i Cincinnati.

– Jag sätter sällan själv foten i en domstol, och ser inte så ofta det som vi kanske förknippar med det typiska amerikanska juridiska systemet. Det händer förstås att vi handhar kontroversiella fall, men till vardags är det mest adminstrativt jobb på kontoret för de flesta av oss.

– Speciellt intressant för mig är att vi har en stor internationell avdelning som bland annat hjälper företag att etablera sig i USA och amerikanska företag att förhandla och etablera sig i andra delar av världen. Vi har också flera dotterföretag, bland annat en lobbying firma.

Vad skulle du säga krävs för att göra karriär i USA?

– Utbildning är viktigt för att få jobb och göra karriär här. Det är möjligen annorlunda för dem som startar eller driver eget, men här räknar man med att ansökande har åtminstone fyra års universitetsutbildning, och ofta mer än så.

– Man måste vara villig att jobba mycket och vänja sig vid en kultur som på många sätt är en motpol till den svenska, särskilt vad gäller ledighet, förmåner och allmän livsbalans. Självförtroende, envishet, och en fake it until you make it-inställning hjälper eftersom många amerikaner lever enligt det mottot själva.

Vad är svårast med att göra karriär utomlands?

– Det svåraste för mig har förmodligen varit att hitta balans i en kultur med andra värderingar och prioriteringar än de vi generellt har i Sverige. Till exempel är det svårt att skrapa ihop tillräckligt med ledighet för att kunna ta mig hem till Sverige så ofta och länge som jag skulle vilja.

– Den ekonomiska krisen vi genomgick efter 2008 har också förändrat hur företag här anställer. Med tillväxten av the on-demand economy så ser det ut som att allt fler företag undviker att anställa heltids- och fast arbetskraft här nu. Med tiden betyder det förmodligen att anställda allt mindre kommer kunna förlita sig på att förmåner som sjukförsäkring, betald ledighet och så vidare betalas av arbetsgivaren.

– Jag tror vi kommer se alltmer projektanställningar, säsongs- och korttidsarbete och folk som frilansar inom många olika branscher. Social trygghet och skyddsnät finns förstås inte här på samma sätt som i Sverige så det gäller att planera för det oväntade.

Vad är ditt bästa råd till svenskar som skulle vilja bo och arbeta i USA?

– Det finns naturligtvis många sätt att ta sig till USA på, men kan man göra det med hjälp av ett företag i Sverige hjälper det förstås. Det är också viktigt att ha ett öppet sinne när man lämnar Sverige för ett annat land.

– Det gäller att hålla sig positiv och att lära sig så mycket som möjligt om sin nya omgivning, speciellt vad det gäller arbetsplatsen – att vara öppen inför alla do’s and don’ts som kanske inte kommer lika naturligt till oss när vi hamnar i en ny miljö. Folk här har i gemen en positiv attityd - det sitter djupt i den amerikanska kulturen.

Vilka är de största skillnaderna mellan svenskt och amerikanskt arbetsliv?

– Jag tror man fortfarande har bättre arbetstrygghet i Sverige. Det finns naturligtvis arbetsrättsliga lagar här också, men många, om inte de flesta arbetgivare anställer med så kallade at will kontrakt, vilket är tillåtet i alla delstater utom Montana.

– Det betyder att de inom vissa gränser kan avskeda när som helst, av vilken anledning som helst, eller ingen speciell anledning alls. Hierarki på arbetsplatsen är också ofta uttalad i USA, något som kanske inte är lika vanligt i Sverige.

Hur har folk i din omgivning reagerat på höstens valresultat? Vad tror du att det får för konsekvenser för jobben i USA?

– Trump vann i Ohio, vilket var en chock för mig och de flesta i min umgängeskrets. Känslan veckan efter valet var inte helt olik den efter 11 september-attackerna. Obehag, och ren fruktan faktiskt emellanåt över vad som kan komma att hända härnäst.

– Jämförelsen kanske verkar extrem, men faktum är att vi har den mest okvalificerade kandidaten någonsin som blivit vald till landets högsta post. Så mycket är oklart i nuläget. Varje dag ser vi lite mer av riktningen det här landet kommer att ta, men vi blir naturligtvis inte av med det faktum att Trump är ett wild card och att han kommer fortsätta chockera oss även efter att han blir president.

– Vad gäller arbetsmarkanden är det svårt att säga. Det finns många som fruktar att hans policy och handlingsprogram – både i USA och gentemot resten av världen – driver oss in i ny lågkonjunktur. Jag tror att vi kommer se extrem avreglering under Trump, vilket inte nödvändigtvis innebär fler jobb. Vi får ta ett steg i taget och se vad som händer.

Tillbaka till dig. Vilket är ditt eget bästa karriärbeslut så här långt i livet?

– Jag har aldrig varit rädd för gränser i någon bemärkelse. Det fick mig att söka till Journalisthögskolan även om chansen var liten att jag skulle komma in. Det tog mig också till Genève och senare till Washington. Jag är väldigt nöjd med min position just nu så tycker jag gjorde ett bra beslut att börja på Frost Brown Todd. Varje beslut som tagits längs vägen har lett mig dit jag är nu.

Hur ser du på Sverige numera? Tror du att du kommer återvända någon dag?

– Sverige kommer alltid vara hemma och att resa tillbaka innebär alltid en viss nyväckt hemlängtan och nostalgi. Innan valkampanjen i år sa vi att ”skulle Trump mot alla odds vinna, så är det dags för oss att flytta till Sverige". Kanske kommer jag tillbaka fortare än jag trott!

–Skämt åsido, det går inte att komma ifrån att man blir lite av en främling i sitt eget land när man bott utomlands i många år. Att flytta tillbaka skulle förmodligen innebära lika stor omställning som det var att flytta till USA för nästan 25 år sedan. Man skall aldrig säga aldrig, men just nu finns inga planer på att flytta tillbaka till Sverige permanent, säger Susanne Quigley. 

Fakta

Namn: Susanne Quigley
Titel: Firm and Client Communications Specialist
Bakgrund: Universitetsstudier på Journalisthögskolan och politisk teori/internationell politik på Statsvetenskapliga Institutionen i Göteborg.
Ålder: 51
Ursprungligen från: Mölndal
Bor: Loveland, Ohio
Bott i USA sedan: 1992
Familj: Man & tre barn, 13-19 i ålder
Intressen: Resa, yoga, vandra, lacrosse
Livsråd: ”Life is not always a matter of holding good cards, but often, playing a poor hand well.”

Annons

Annons

Annons

Annons

Bildspel Lyx på torra land – nedslag på världens största båtmässa

Realtid Helg tog ett tidigt morgonflyg till Düsseldorf för att under en helg trampa däck, sukta lyx och drömma sig bort till öppna hav och trygga hamnar. Båtmässan är världens största med över 1800 utställare i 17 hallar. Här är ett litet axplock av sådant vi gillade.
Handgjorda båtar och hemsnickrade loggor hänger inte sällan ihop. Trots märkliga bokstavsformer blir det stiligt. Mycket beroende på högklassiga material och extrem finish.
Definitiv sisu. Finska XO 360 sägs vara född i den stränga finska skärgården. Förmodligen vintertid under bistra förhållanden. Tuff, snygg och stark.
Hermes Speedster by Seven Seas. Marknadsförs av yacht-tillverkaren Seven Seas som en sexig, lyxig och ekonomisk daycruiser. Toppar 45 knop.
Hermes Speedster. Hur mycket mer klassisk Porschekänsla kan det bli på sjön?
D-Boat. En nätt, ultramodern speedster. Bara 5,5 meter lång men det går att sova två här då bredden är 2,3 m; nästan halva längden. Besökaren bakom ratten verkar inte ha några problem att se sig som ägare till den här lilla dyrgripen.
Bronson 34 är nominerad i klassen Power Boot 2017. Bara kromglittret i ankare och för förför.
Här Bronson 34 från sidan. Snygg och proper. Och snabb.
Dags för objekt för lite rymligare plånböcker. Princess 35 m, byggd på varvet i Plymouth. Staden har ca 250 000 invånare och Princess är den största arbetsgivaren. Många av hantverkarna kommer från släkter som byggt båtar i många generationer.
Gin & Princess. Plymouth Gin var Royal Navy’s officiella Gin i över 150 år. Nu har stadens ginproducent och största båtbyggare gjort gemensam sak. Hantverkarna på varvet har sett till att ginflaskor med glas och tillhörande attiraljer fått en lika lyxig inramning som yachternas ägare och gäster. Bara denna lilla smäckra låda går säkert loss på priset för en normal daycruiser. Skål!
De stora yachternas inredningar drar åt det glansiga, polerade, hårdlackade hållet. Kostar det ska det synas i glas, krom och genomlyst marmor. Smakfullt? Beror på vem du frågar.
Snyggast på super-yachterna är oftast de praktiska detaljerna. Här glittrar ankarspelet på en Princess 35. Personal som håller det här blankt och skinande ingår i konceptet.
Ännu en typografiskt egensinnig logga. Här applicerad på sidan av Schweiz motsvarighet till klassikern Riva; mahognycruisern Boesch. Båtbyggandet började på 1920-talet i Kilchberg vid Lake Zurich. Hantverket är enastående och priset därefter. Mycket vackrare blir det inte.
Snygg så snålvattnet rinner till. Boesch, invented for life – at sea!
När man ser hantverket i en Boesch inser man varför prislappen är hög. Det här är trots allt detaljer som inte syns när båten är klar.
Schweiz flagga gör sig bra mot mahogny och krom.
Fransk provokatör. Men ska du hävda dig i Troppan måste du sticka ut om du inte är längst och störst. Tricoloren funkar också fint som båtflagga.
Man får anta att den här franska värstingen har en stark pipa så mullret hörs i hela Saint Tropez.
Det är alltid en god idé att beställa en modell innan man bestämmer sig.
Drömmer du om en Riva? I väntan på bonus, lönehöjning eller arv kan du börja båtresan på mindre fot. Bokstavligen. Mini-Rivor byggda av Kiade, märkets officiella modellbyggare hamnar på mellan 5-15 000 kr.
Alla detaljer i autentiska material. Ibland vill man bara bli liten som en tesked.
Italienska charmhålan Porto Fino i fonden för fina modeller från Kiade.
En flytande holländare. Märket startades av yacht-lackeraren och båtentusiasten Derk Bonsink som skapade det han själv inte kunde hitta på marknaden. Modern och välbyggd med inslag av nostalgi och klassiska linjer. A good paint job, får man förmoda.
Svenska klassikern, nylanserade Hallberg-Rassy 44, hade inga problem att locka besökare. En riktig havsmaskin med sköna linjer som blandar traditionellt och ultramodernt. Så här ska en segelbåt se ut! För tankarna, åtminstone mina, till tidigare Swan-båtar.
Nyast först! Hallberg-Rassy 44 leder med en noslängd.
En annan favorit, holländaren Sturier Dutchman 52. En motorjakt med vackra linjer och en sparsmakad men påkostad interiör. Motsatsen till megajakternas lite kitschiga superlyx.
Sturier Dutchman 52. Hemtrevligt i salong och styrhytt. Gott om plats för baksätesförare. Fotograf Buster Bark tar en paus från plåtandet.
I masterhytten sover man säkert gott. Sturier Dutchman 52 är rymlig och väldisponerad med gott om plats för gäster och deck hand. Påkostat utan att vara pråligt.
Michael Gregoric förklarar konceptet Seafaring 44. Ari Jukkola från AriBoats, märkets svenske återförsäljare, berättade att han drog öronen åt sig när han först hörde talas om båtmodellen; ett okänt slovenskt båtmärke. Men han lät sig snabbt övertygas av både konstruktion och grundare.
Tysk premiär för slovenska Seafaring 44. Intresset var stort och besökarna många.
Öppna ytor. Seafaring 44 bjuder på 360 graders utsikt.
Seafaring 44, Flybridge. Motortrålaren kommer även i modellerna Coupe och Trawler.

Annons

Annons

Annons

Annons

Bildspel Utgivningen av boken Fingerprint - the story

Utgivningen firades på Tändstickspalatset den 26 januari. Författarna Per Agerman och Karolina Palutko Macéus presenterade boken för gästerna.
Cecilia Wennerholm, advokat Apriori Law, med affärsmannen Per Taube.
Ida Karlbom, Unikon Rainware, Per Danielson, CCO IDG, och Marianne Olsson, konsultexpert.
Caroline af Ugglas, vice vd Svenskt Näringsliv.
Peter Benson, ekonomijournalist.
Ekonomijournalisten Jenny Hedelin och Pia Grahn, vd Regi.
Lisa von Garrelts, Life Science Sweden, och Niklas Svensson, Expressen.
Henrik von Sydow, Carnegie.
Författaren och journalisten Bernt Hermele.
Erik Zsiga, JKL.
Cecilia Ljung, skådespelare, och Lena Ahlström, vd Ledarstudion.
Thomas Vinell, ordförande Realtid Media.
Therese Stenlund, produktspecialist Johnsson & Johnsson, och Helena Gustafsson, marknadschef Damernas Värld.
Sanna Gernandt, first impression manager Lundqvist och Lindqvist, berättade om den nya klubbsatsningen på Tändstickspalatset.
Johan Macéus, TV4 Nyheterna, Jessica Sandberg, advokat, och Jonas Nyström, Intrum Justitia.
Jon Åsberg, ekonomijournalist.
John Bark, RQ Partner, med systern Molly Bark.
Ida Hansson Brusewitz, redaktör Dagens Industri, Maria Ottoson, redaktör Stockholms Stadsmission, och Andreas Henriksson, redaktör Realtid.se.
Peter Svensson, grundare Baltic Spot.
Stina Liljekvist och Pelle Lundh, Skandia.
Sven-Otto Littorin, Serio Group.
Affärsvärldens Helene Rothstein och Calle Froste.
Per Henricsson, chefredaktör Elektroniktidningen, och Birgitta Forsberg, Dagens Nyheter.
Intellectas ordförande Richard Ohlson och Claes Dinkelspiel, ordförande Nordnet.
Uppmärksamma åhörare, bland annat John Bark och pr-konsulten Boo Ehlin.
Karolina med legendariske börskommentatorn Sven-Ivan Sundqvist.
Radioprofilen Titti Schultz gratulerade.

Annons

Annons