Macron, med förflutet från bankvärlden kom in i regeringen i augusti 2014 för att Holland ville marknadsanpassa sin regerings budskap och politik. Hans försök att beskatta miljonärer med en skattesats 75 procent fungerade så klart inte. Och det hela fick ett löjets skimmer.

I april i fjol började dock Macron skruva på sig lite och lanserade sin politiska rörelse, till Hollandes stora irritation, så klart. Men som av någon märklig anledning ändå lät honom hållas. I augusti i fjol kastade Macron helt in handduken och avgick ur regeringen. Några månader senare meddelade han att han tänkte ställa upp som presidentkandidat.

Macron skiljer sig från alla andra i startfältet eftersom han öppet sjunger EU:s lov, ser globaliseringen som något positivt och menar att allt prat om protektionism, tullar och handelshinder för att stärka den franska ekonomin, har precis motsatt verkan. 

När Nationella frontens Marine Le Pen i en tv-debatt nyligen beklagade sig för vilket helsicke de franska bönderna har,  kontrade Macron blixtsnabbt med att säga de franska bönderna faktiskt exporterar 40 procent av sin produktion just till det av henne så förhatliga EU.

Självklart spelar det roll att Emmanuel är helt ny på den politiska arenan. Kritikerna säger att han är för ung, för oerfaren och har aldrig valts till ett politiskt ämbete. Men väldigt många urbana och välutbildade fransk ungdomar ser honom som räddningen ur den franska isolationistiska ankdammen. Många unga välutbildade fransmän har de senaste åren sökt sig till London. Och naturligtvis har Macron varit där och hållit tal för att vinna deras röster.  

Macron är mån om att framställa sig som en vänlig och lyssnade politiker, undviker klassiska konfrontationer i debatterna och spelar på sina erfarenheter av den ekonomiska verkligheten som ingen av de andra i startfältet har, (möjligtvis med undantag av Fillon i så fall).

Framför allt menar han att de traditionella partierna med sin vänster/höger-retorik spelat ut sin roll. Nu ligger världen och den ekonomiska tillväxten gränslös och öppen. Argumenten går hem.

En viktig detalj är att medan de andra kandidaterna lockar de redan frälsta till sina massmöten samlar Macron horder av nyfikna marginalväljare eller helt nya dito. Och är man nyfiken och verkligen tar sig till ett möte är man så klart en potentiell väljare.

Macron vill gärna se en nordisk ekonomisk modell och en blandning av ekonomisk disciplin och offentliga utgifter. Han tänker minska de offentliga utgifterna med 60 miljarder euro under fem år och avskaffa upp till 120 000 offentliga jobb genom att inte återbesätta dem vid pensionsavgångar.   

Macron vill se en annan och mer effektiv tillväxtmodell med stor hänsyn tagen till miljön och den sociala rörligheten. 

Han vill också, likt Fillon, slå sönder den rigida arbetsveckan på 35 timmar och hjälpa landets utsatta småföretagare till att även dessa ska kunna få arbetslöshetsersättningar om så krävs. Samt precis som Fillon sänka bolagsskatten till 25 procent. Likaså vill han avskaffa fastighetsskatten för det stora flertalet franska husägare, ungefär 80 procent av dessa.

I ett mer preciserat EU-perspektiv vill Macron förhandla fram en eurozon-budget och ett stort EU-omspännande investeringsprogram tillsammans med Tyskland.  

Från att ha startat från noll för mindre än ett år sedan till att nu verkligen ha en stor chans att bli president i maj, är en otrolig politisk bedrift som också speglar situation i Frankrike i dagsläget. 

För både landet och fransmännen är famlande och sökande. 

Jan-Olof Bengtsson