Annons

Annons

Juristen som bytte bana

Mitt i juristkarriären växlade Erik Rotander spår och blev banker. Ett väldigt stort steg som krävde mycket pluggande sena kvällar efter jobbet. Men allt slit har betalat sig. I dag är han chef för Deutsche Asset Mangement Passive Investments på den nordiska marknaden.

 

Vi träffas på Deutsches kontor mitt på Stureplan. Många är lite nervösa inför att bli intervjuade, åtminstone till en början, men Erik Rotander är väldigt avslappnad och bekväm.

Han är influgen från London där han bor sedan tio år tillbaka. Dialekten är kanske inte så utpräglad, men det hörs att han är västmanlänning. Född och uppvuxen i Västerås.

– Det var en bra stad att växa upp. Stor med svenska mått mätt men ändå ganska liten, så det var en trygg uppväxt.

Annons

Annons

Båda föräldrarna är gymnasielärare så det kändes naturligt att plugga vidare efter gymnasiet berättar han.

– Jag gick teknisk linje gren maskin, så ingenjör var kanske det jag trodde att jag skulle bli.

Istället blev det ekonomi och juridik när det var dags att söka till universitetet i Uppsala. Han kom in på ekonomlinjen och sedan juristlinjen på andra intagningen.

– Där var jag lite taktisk. Eftersom det var svårare att komma in på juristlinjen så började jag där. Jag kunde ju alltid byta tillbaka tänkte jag.

De två första åren var det inte uppenbart att det var juridik han skulle hålla på med. Men under termin fem, när det var dags för bolagsrätt och skatterätt, trillade polletten ner.

– Då kände jag att juridik var rätt för mig. Jag hade varit intresserad av politik och samhällsfrågor sedan tonåren, och bolagsrätt och skatterätt var samhällsfrågor genom en kommersiell lins, kan man säga.

Samtidigt började han läsa kurser i företagsekonomi vid sidan av.

– Vill man förstå bolagsrätt och skatterätt på ett djupare plan så är det bra att läsa ekonomi. Sedan var vi ett gäng kompiar som var intresserade av finans. Så det blev naturligt för mig.


Förutom Uppsala blev det studier i Belgien, Kanada och Stockholm.

– Fyra universitet och tre länder på två kontinenter. Det blev lite längre studietid, totalt sex år, men det var det värt. Att få plugga utomlands är en sådan fantastisk möjlighet som man absolut ska ta vara på.

Erik gick ut i arbetslivet med en jur kand och en uppsats ifrån en fil kand i företagsekonomi. Första jobbet blev på Finansinspektionen. En arbetsgivare han redan hade erfarenhet  av.

– I Kanada skrev jag en uppsats om electronic public offerings - bolag som marknadsförde sina nyemissioner över internet direkt mot investerare. Det här var år 2000, så det var jättehett att skriva om det. När jag sedan kom hem till Sverige tänkte jag att jag skriver en liknande uppsats och gör en komparativ studie. På juristlinjen kan man göra uppsatspraktik och den gjorde jag på Finansinspektionen.

Praktiken ledde sedan till ett sommarjobb, och efter studierna fick han ett vikariat på juristavdelningen för fond- och försäkring.

–  Jag ville jobba med finans i vid bemärkelse, så jag var på Finansinspektionen och försökte landa lite i arbetslivet innan jag började söka andra jobb. Sedermera fick jag en fast tjänst på Linklaters advokatbyrå i Stockholm, på deras bank- och finansavdelning.

Vad utmärker Linklaters skulle du säga?

– Det är en fantastiskt välskött organisation. En av de mest välskötta jag jobbat i. Allt finns där, allt stöd du någonsin kan behöva. Man kan ringa och väcka en kollega i Hong Kong mitt i natten och säga "Hej, jag heter Erik och ringer från Stockholmskontoret. Jag behöver lite hjälp", och de kommer direkt att hjälpa en.


Linklaters var ett bra ställe att börja på menar han.

– Det var väldigt internationellt och man jobbar med väldigt kvalificerade uppdrag. Sedan hade jag en bra chef och bra kollegor. Och det är en nyckel tror jag till framgång.

Tycker du man ska stanna på ett jobb och hålla ut även om det inte riktigt funkar med chefer och kollegor?

– Har man inte kul på jobbet så tror jag man ska försöka byta. Jag tror det är väldigt svårt att lyckas om man inte känner passion och driv. Det blir svårt att ta det sista steget karriärmässigt, för i slutändan handlar alla jobb om vilka krav du ställer på dig själv och vilket driv du har internt.

Så småningom lyckades han bli utlånad till Londonkontoret, och gick sedan vidare till Credit Suisse på secondment.

– Det var oerhört inspirerande att komma till London. Mycket nytt att lära sig! Jag kom åter till ett bra gäng och en bra chef.

Var det lätt att komma in i den brittiska arbetskulturen?

– Ja, jag har alltid haft lätt att känna mig bekväm i olika sammanhang och kulturer. Jag har rest mycket och jag har familj i flera olika länder. Sedan tror jag att jag hade nytta av att vara enda svensk på en juristavdelning dominerad av engelsmän. Som svensk är man ju van med platta organisationer och öppna dörrar, så jag kunde gå in på kvällen och surra några minuter med storchefen och komma undan med det. Att en engelsman skulle göra något liknande tror jag skulle bli "frowned upon".

Allt funkade så bra på Credit Suisse att Erik började jobba där permanent.

– Det här var före Lehmans. Folk var glada på jobbet och det var klackarna i taket. Allt på pappret pekade uppåt. Jag hade gått från advokatbyrå till bank i London, men jag ville ner till handlargolvet, till front office, för det var ju där man gjorde affärer.

Varför ville du det?

– Som jurist är du inblandad i affärer i allra högsta grad, men man är ju inte den som initierar en affär – i alla fall inte på den nivå jag var på då. Jag ville inte vara den som skriver papprena. Jag ville ha någon annan som hjälper mig att skriva mina papper, med all respekt för jurister. Givetvis.


En vd som Erik jobbade för tog honom lite under sina vingar.

– Varje fredag eftermiddag satt vi i ett konferensrum på handlargolvet och han gick igenom olika saker med mig. Så här funkar derivat, obligationer, swappar etcetera, ur ett praktisk perspektiv. Idén var att jag skulle flytta från juristavdelningen till hans desk. Han skickade mig också på en intern boot camp som anordnades för Associates. Där jag fick lära mig om prissättning och värdering av finansiella tillgångar. Det var mycket nytt för mig som jurist.

I samma veva tipsade en kompis kompis om att Barclays sökte efter en junior på sin nordiska desk. Det jobbet fick Erik. 

– Det var så jag tog steget från jurist till banker.

Hur var det?

– Väldigt stort. Ett riktigt karriärbyte. Även om jag hade läst lite innan så var det ändå lite av en chock, för det var enormt mycket att lära sig. Jag satt varje kväll med en derivatprodukt och vår prissnurra och försökte prisa upp den. Det tog mina kollegor tre minuter att göra men för mig tog det tre timmar första gången. Så jag satt där och prisade och prisade. Jag lärde mig genom att fråga och träna praktiskt. Återigen hade jag en riktig bra chef, så Barclays blev en fantastisk skola.

Sedan gick du vidare till Deutsche. Vad visste du om din nya arbetsgivare innan du började?

– Att det var en stor tysk bank. Stora i Norden. Starkt varumärke. Den enda globala ETF-aktören som är baserad i Europa.

Du har varit på Deutsche i fem år nu. Vad skulle du säga utmärker banken?

– Att det är en enormt entreprenöriell kultur. Man har stort ansvar under frihet. Min chef sitter i Frankfurt, jag har en teammedlem i Stockholm och en i London. Utmaningen är så klart att förstå hur man spenderar sin tid på bästa sätt.

Du är ansvarig för passiva investeringsprodukter i Norden.

– Ja, det är ETF:er, indexfonder och passiva mandat kan man säga. Jag är enormt tacksam som får ha den här positionen, för det är en marknad som växt med 20 procent om året de senaste tio åren. Vi är väldigt starka och har innovativa produkter och allt i övrigt som krävs för att bli framgångsrika. Vi har dessutom medvind, och det är klart att det är lättare att springa med vinden i ryggen. Så är det ju.

Om du skulle ge ett sista karriärråd till våra läsare, vad skulle det vara?

– Man ska fokusera på bollen och gör det man ska och så bra man kan. Det handlar om att leverera för sin arbetsgivare och sina kunder, så folk ser på en som en pålitlig och duktig person som de vill ha i sitt team. Då kan man komma långt, säger Erik Rotander.

Fakta

Namn: Erik Rotander
Ålder: 40
Bor: Wimbledon, London
Familj: Fru Sarah och sonen Freddie, snart 2 år. Mamma och pappa. Lillasyster Anna som är biolog och bor i Australien.
Intressen: Friluftsliv, Skidåkning, Dykning, Mountainbiking. "Det är den perfekta avkopplingen".

 

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Bildspel Icehotel 365 – John Bark hugger i is, bokstavligen

För andra gången blir kollegan Charli Kasselbäck och jag utvalda att bygga issvit uppe på Icehotel i Jukkasjärvi – i gott sällskap med arkitekter, skulptörer och formgivare från hela världen. Förra gången var för två år sedan och då liksom nu är vårt tema typografi, ett bekant område för två grafiska formgivare. Skillnaden är förstås att uppe i Jukkasjärvi, långt norr om Polcirkeln, hanterar vi isbokstäver med en nettovikt på 600 kilo. En utmaning för känsliga tangentfingrar. Nya Icehotel 365 är en åretruntupplevelse i is och snö, komplett med isbar och issviter. Den 2 100 kvadratmeter stora anläggningen utgör det största konstgalleriet norr om Stockholm, allt skapat i is och snö. Icehotel 365 blir en del av det klassiska Icehotel och slår upp sina snöiga portar i november i år. Mer info: www.icehotel.com Bild: Pin Pin Studio Text och foto: John Bark
O-tympligt. Ibland ska de tunga bokstäverna upp för högt för pallyft och mankraft. Gemena o kräver gaffeltruck och straps.
Samtliga bokstäver sågas ut med eldriven kedjesåg uppe i de stora frysrum där fjolårets isblock från Torne älv förvaras. Väl på plats på issockeln är det dags för finlir. Mejslarna är rakbladsvassa och efter två veckors snidande är våra kraftiga arbetshandskar strimlade i topparna. (Plus blodvite och fyra stygn på Kiruna-akuten lagom till Halloween).
Ljuset är en central del i upplevelsen av en issvit. Här testar vi olika belysningar. Isen är svår att ljussätta då ljuset kastas runt i de stora isblocken och bryts på oväntade sätt. Många spännande effekter uppstår.
Nästan klart. Efter två veckors ishackande, lyftande, mejslande, sågande och putsande är isbokstäverna på plats. Nu återstår bara sängbygget i mitten och ljussättningen. Sedan kan gästerna komma.
Detaljerna är viktiga. Här en serif på versala V och toppen på ett O. Vår svit är en hyllning till bokstävers form och deras inbördes relationer. Men också till neon- och skylttypografi, så kallad super graphics; megastora bokstäver och budskap i vår omgivning.
På våren skördas isen för kommande säsong. Jätteisblocken sågas upp ur Torne älv och läggs i fryshus i väntan på att transformeras till nya hotellbyggen, sviter, barer och fantastiska skulpturer.
Att skulptera i is är en fantastisk upplevelse. Konsistensen liknar inget annat, den är både förlåtande och krävande. En glasklar blandning av hårt och mjukt, skört och frasande följsamt. Med tiden böjer sig skulpturernas tunnar delar likt extremt trögflytande vatten. Alla bokstäver i vårt budskap mallas på stora block, sågas ut med eldrivna kedjesågar för att stegvis mejslas och slipas till perfektion på plats i vår svit ”You Are My Type”.

Restaurangbloggare och tv-stjärna

Bildspel Tennis på hög nivå i Palma de Mallorca

Alla bra tävlingar har självfallet en egen tårta. Palma Sport & Tennis Club, med grundarna Mikael och Johanna Landström, står som värd för Legends Cup 2016. Mästerskapet samlar några av världens genom tiderna bästa spelare. Legends Cup följs av ytterligare tennisraffel: Mallorca Double Masters/Sjöö Sandström Cup, initierat av bröderna Anders och Mikael Arnborger. Bild och text av John Bark.
Årets Legends Cup champion Carlos Moyá får hålla upp den här prisbucklan för pressen en stund för att sedan snällt ställa tillbaka den i foajé på Palma Sports & Tennis Club. Skapad av den kände konstnären Luis Gispert.
En stilla bön för en bra dag på centercourten. Och för att det inte ska börja regna lagom till finalen.
Mikael Landström stortrivs bland sina gäster. Tillsammans med hustrun Johanna äger och driver han Palma Sports & Tennis Club liksom kända hotell Portixol i Palma. Paret äger även Hotel Espléndido i Porte de Sóller och Valluga Hotel i St Anton.
Regnet har lättat. Nu gäller det att preparera banorna väl för Mats Wilander och Àlex Corretja i en av finalmatcherna.
Spanjoren Àlex Corretja rankades som världstvåa 1999 och vann ATP turneringen 1998. Förra året tog han även hem Legends Cup priset. Mats Wilander klev in i världstennisen som rekordung 17-åring 1982. Han har vunnit de flesta stora tennistävlingar. 1988 rankades han som nummer ett i världen.
Wilander pangar på. Hans spel räckte till finalplacering men inte hela vägen till bucklan.
Àlex Corretja är visserligen veteran men har åldern på sin sida i matchen mot Wilander.
Carlos Moyá, också han spanjor. Världsetta år 1999. Carlos har vunnit det mesta inom världstennisen men hoppade av den professionella touren 2010 på grund av en långvarig fotskada. I år stod Carlos Moyá som segrare i Legends Cup efter att ha slagit engelsmannen Tim Henman med 6-3, 7-5.
Tim Henman får bita i gruset i Legends Cup i Palma. Han tog sig hela vägen till finalmatchen men får spö av Carlos Moyá. Engelsmannen Tim Henman rankades som bäst fyra i världen. Han drog sig tillbaka 2007.
Johanna Arnborger med pappa Mikael, en av arrangörerna av Mallorca Double Masters, Sjöö Sandström Cup. Mästerskapet sponsras även av den lokala fastighetsmäklaren Reiderstad Invest.
Tennisspelaren och finansmannen Christer Gardell sätter serven trots en krånglande handled.
Det ska höras att man spelar tennis. Kalle Rosengren satsar hårt från dag ett.
Trivsam stämning, god mat, trevlig personal och avspänd miljö. Palma Sport & Tennis Club är exklusivt och högklassigt utan att kännas uppnäst och snobbigt. Spelar du inte tennis, simmar, yogar eller tränar, går det bra att softa med en café con leche och en tidning i skuggan. Snyggt är här också med mycket bra konst och fina skulpturer. Sportklubben var tidigare känd som Mallorca Tenis som grundades 1964. Klubbhusets byggnad ritades ursprungligen av den välkände spanske arkitekten Francesc Mitjans. Anläggningen är motsvarande K-märkt och sextiotalsmiljön är väl omhändertagen i Johanna och Mikael Landströms moderna tappning.
Inga plaskande ungar i poolen, vilket är en förutsättning för att kunna träningssimma. Poolen har också rätta längden för simtävlingar. ”Golvvärme” på botten håller en behaglig temperatur på vattnet.
Konstsamlaren och galleristen Stefan Lundgren håller hårt i racketen.
Otto Sauer försöker förklara varför det är en spelfördel att vara under trettio. Något som hans motspelare förhåller sig mycket skeptiska till.
Vart tog bollen vägen? Stefan Sandqvist informerar Mikael Arnborger och Johan Brummer att matchen spelas på banan bakom dem.
Ett intrikat matchsystem med spelarrankningar, handicap och ambitionen att alla ska spela med alla under serien av dubblar, kräver fullt fokus. Anders Arnborger har både boll- och råkoll.
Det utlovade regnet kommer först på eftermiddagen dag två men nu värmer Palmasolen gott. Här Stefan Winström med partnern Bernt Andersson vid baslinjen.
Micke och Anders Arnborger går igenom matchupplägget. Till höger passar Christer Lundberg på att få iväg några sms.
Det räcker inte med att vara bra på tennis. Samspelet måste funka också. Här räddar Gunnar Malmström returen.
Bra där. Tobi Cardell med uppkast ovanför bildytan.
Mellan matcherna kan man simma sig i form. Räcker inte det finns det massage och spa-behandlingar för ömma leder och muskler.
Publiken är uppmuntrande och positiv. Alla vet ju att de själva snart står på banan igen.
Jens Miöen fokar hårt på förstapriset; en klocka från sponsorn Sjöö Sandström. Men andrapriset är för båda handlederna; ett par manschettknappar i form av tennisracketar från Rey Urban.
Roligt att gilla sin partner även efter matchen. Här två glada spelare: Thomas Wallén och Tobi Cardell.
Nej Kalle Rosengren och Johan Brummer, man får allt knyta sina skosnören själv!
Sportklubbägaren Mikael Landström är glad och tillfreds. Och har all anledning att vara det. Två lyckade tennisturneringar har just avslutats med klubben som värd.
Anders Arnborger och Johan Saxon känner att det ligger något i luften. Det här är inte en kamp mot tiden utan en fajt för klockan.
Pang! Där satt den. Oliver Hildebrandt hoppas slippa en retur på sin hårda serv.
Inbjudande. Palma Sport & Tennis Club by night.
Färdigspelat! Efter två dagars spel gäller Palmas nattliv för alla som orkar. Glada klockvinnarna Anders Arnborger och Johan Saxon vet nu exakt när det är dags att gå hem ikväll. Spelare på bilden: Jens Miöen, Mikael Arnborger, Bernt Andersson, Johan Brummer, Jonas Bengtsson, Kalle Rosengren, Otto Sauer, Gunnar Malmström, Per Östensson, Anders Arnborger, Johan Saxon, Oliver Hildebrandt, Johanna Arnborger, Stefan Sandqvist, Fredrik von Oelreich. Sittande från vänster, Christer Lundberg, Tobi Cardell, Thomas Wallén, Stefan Winström. Saknas på bild: Stefan Lundgren, Carlos Baque, Craig Mullan.
På Bar Cubas tak. Dags för välförtjänta, och rymliga(!), Gin&Tonics.
Inte vilka dussinsimmare som helst i poolen i kväll: Henri Leconte, Mats Wilander, Mikael Pernfors och Mansour Bahrami.