Annons

Annons

Sitewide generic

Roland Poirier Martinsson:
Joanna Redebrandt Törngren:

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Bildspel Vin- och matafton i Palma

@eatoutstockholm goes Palma när creative director John Bark besöker restaurang La Despensa del Barón (Calle Pes de Sa Farina 8, Palma de Mallorca) för en vin- och matafton. Foto: John Bark
Gästparkering? Just den här trehjuliga skönheten, en Morgan 3 Wheeler, tillhör hotell Posada Terra Santa.
Posada Terra Santa är ett relativt nytt boutiquehotell i Palmas gamla kvarter. Byggnaden härstammar från 1576 och har bland annat varit privat residens åt Baron Boixador med släkt. Restaurang La Despensa del Barón ligger strax innanför hotellets reception.
La Despensas chefskock och köksmästare Matías N. Provvidenti presenterar kvällens meny tillsammans med Valentín Pérez Duhaldes som berättar om de lokala mallorcavinerna.
Kvällens intressantaste etikett sitter på en flaska av märket Super Nova 2014. Designen kan se kaosartad ut vid en första anblick men tittar man noga är etiketten precist och exklusivt formgiven. Som en extra bonus för en formnörd så smakar vinet utmärkt.
Chef Provvidenti väljer salladsblad till kvällens förrätt. Bara de bästa och spädaste bladen får möjligheten att umgås med en sjöborre.
Nåt’annat än Nounat blir det inte till förrätten. Men det duger utmärkt bra. Vinet är en Chardonnay från Biniali. Producent Binigrau. Smaken är frisk och nästan pärlande. Torkad frukt, nöt och mandel anas med inslag av tropiska fruktsmaker. Fin struktur, välbalanserad.
Snart blir det sjöborrssallad. I väntan på den smakar vi av Nounat grundligt. Varför inte ett glas till? Valentín, var är du?
Efter sallad med sjöborre blir det mildrökt laxravioli fylld med vildsvamp och karamelliserad smålök. Vad får vi dricka till den månne?
Nu är det dags för en Supernova av 2014 års modell. Färgen är rubinröd med dragning åt violett. Anslaget är kryddigt med inslag av fikon och kakao. Slutsmaken överraskar med en snärt av mineral och syra.
Kocken är inte riktigt klar med laxen än. Nu vet Valentín vad som gäller och fyller på mitt tomma glas med Supernova.
Mellan serveringar och vinhällande hinner även Valentín smaka av rätterna. Han ser riktigt nöjd ut.
Huvudrätten: Pork bondiola serverat med Pedro Ximénez-sås.
Inte vilken fläskkotlett som helst. Pork bondiola höjer grisköttet till en helt annan nivå.
Det ska inte bara smaka bra, mat äts ju med ögonen också. Matías Provvidenti tångar upp med precision.
Äntligen: Finca Biniagual Verán från 2011. Vinet består av druvorna Mantonegro 55%, Syrah 25% och Cabernet Sauvignon 20%. Druvorna handplockas i lådor som rymmer ca 10 kilo. Vinet åldras i ekfat. Också detta ett alkoholstarkt vin, 15,5 %. Utsökt!
Vackert är det också: Pork bondiola på en spegel av Pedro Ximénez-sås.
Avslutande bubbel: en JFL Brut från Bodegas José Luis Ferrer i Binissalem. Torr, komplex, fruktig. Följt av en utsökt, något bitter slutkläm. Vad mer kan önskas? En citronsorbet kanske?
Chefskock Provvidenti och vinmästare Duhalde skålar och tackar för kvällen. Vi tackar nöjda tillbaka. Många av gästerna är nog här nästa månad också.

Annons

Annons

Bildspel Handgjorda skor i Palma

Färgvalen är minst lika viktiga som materialet. Blandningarna av klara och vackra kulörer är ett av Monges signum.
Vackert musgrå mocka kan behöva svansar i klargult. Starka färger på skosnören är förövrigt ett enkelt sätt att uppdatera sina skor på.
Skoblock är ett måste. Det gör ju inget om de är nästan lika snygga som skorna. Här i ett par djupblå mockapuppor vid namn Scott.
Milt marsipangrönt till grått – diskret men ändå skrikigt. Skon Serafín är fin.
Skomakare, bliv vid din läst. Men Pedro jobbade själv som journalist och redaktör på flera stora modemagasin innan han bytte bana.
Lite mod krävs det allt för att bära kycklinggula loafers med blå tofsar. Men som svensk gillar jag färgerna på skon Antón. Säkert snyggt i kombo med urtvättade blåjeans.
Även Monges klassiska modeller har en tvist. Den här skon är bestyckad med en bakkappa i svart mocka. Till vänster ett reseetui ur den nya kollektionen av accessoarer – i läder förstås.
Pedro hjälper en kund som hittat hit från ett kryssningsfartyg. På tisdagar är temafärgen röd, säger han. Det underlättar valet av skofärg. Han får också med sig ett par fina espadrillos till båten.
Mocka är tåligt om man sköter det på rätt sätt. På Monges hemsida finns skötselråd och tips. Och en blogg som inte riktigt hinns med. Pedro, journalisten, skakar på huvudet. ”Too much to do”, säger han.
Ett kvalitetsmärke måste visualiseras tydligt och i linje med produkterna. Formspråket ska hålla måttet genomgående. Och vittna om kvalitet.
Det är detaljerna som gör det. Och de är många och fina i Monges kollektioner.
Inte vilka espadrillos som helst. Även här känns Monges hantverk igen. Till vänster ett par med typiskt mallorcinskt textilmönster.
Ibland får man ha fötterna på bordet. Eller åtminstone skorna. Här ett par lackskor som heter Benjamín.
På Carrer Colom 8 i Palma de Mallorca ligger den lilla butiken. En ”well kept secret” som ett modemagasin skrev. Men när kunderna från när och fjärran hittat hit återvänder de för fler skor. Butiken behåller också dina fotmått så du kan e-handla på distans.
Pedro synar nya läderprover på fabriken i Inca. Full koll är enda alternativet för den som vill ha toppkvalitet i sina produkter.
Överdelar av nya skor torkar i väntan på nästa steg i produktionen.
Koncentrerat arbete. Här sys och limmas skor för hand. Varje person har sin arbetsuppgift och håller sig till den. Man får anta att handgreppen sitter efter en tid.
Inga sulor på parketten. Inte än i alla fall. Här finns bord för dem.
Det slamrar ordentligt av löpande band och kraftfulla symaskiner. Hörselskydd på, vill jag föreslå personalen vid flera tillfällen. Men det är kanske inte riktigt min sak att agera svenskt skyddsombud här.
Slutfinish. De här kvinnorna vet innebörden av riktig skoputsning. Sedan läggs skorna i sina kartonger, redo för kunden.
Med neutral skokräm så behåller man den djupa lystern och den vackra läderfärgen.
Pedro tillsammans med Aurora, ett av syskonen som äger fabriken och dotter till grundaren Jordi.
Och här är padre Jordi själv, grundaren av fabriken Calzados Jordi i Inca.
Tweed sides. Varför inte? Sådana här vill jag ju ha.
Mossgrönt är skönt. Man behöver inte oroa sig för gräsfläckar i alla fall. Skor som passar utmärkt till vita byxor.
Typiska skomakarverktyg. Vackra är de också.

Bildspel Connoisseurs motordag 2016

Hatten av för Connoisseurs motordag 2016 på Steninge slott. Antikexperten Peder Lamm och Dominika Peczynski, PR-byrån Mafioso, med stilfull bilsamling bakom sig. Foto: John Bark
Kom fram ur busken! En röd Ferrari 308 GTS behöver inte skämmas för sig.
Torr, god och gratis. Richard Julins bubbel saknade dock något. Just det, alkoholen. Kanske klokt en sådan här dag.
Bilar i all ära. Men med tanke på infartstrafiken numera är helikopter ingen dum idé.
En silverfärgad jätteinsekt har landat på gräset: McLaren.
Man får anta att det inte är en jättelik p-bot på vindrutan … Men parkerar man sin antika Rolls på gräsmattan får man kanske stå sitt kast. Årsmodell 1934. Bara 27 hk men det var nog stadigare kusar på den tiden.
Ferraris logotyp har sina rötter i första världskrigets flyghistoria. Symbolen med den stegrande hästen tillhörde ursprungligen den legendariske stridsflygaren greve Francesco Baracca.
Bilarnas Rolls Royce. En Ghost med 571 hk under huven. Det har hänt lite med motorstyrkan sedan 1934.
Blått funkar alltid, på Porschar liksom på män.
Som sagt.
Lista för att få köra nya Jagga-suven var lång, för lång. Bättre att ringa en återförsäljare.
Italienska ambassadören Elena Basile, framför sitt lands kanske främsta bilmärke.
Det var varmt, Juhlins alkoholfria lyxbubbel gick åt som Champagne i solsken.
Min personliga favorit, Maserati Ghibli. Vill ha helt enkelt.
Att få köra bussfil är helt klart ett försäljningsargument.
Inte blott män och Porschar gick i blått. Så även kvinnor som Elena Basile, Italiens ambassadör här med väninnan Lena Bäcker.
Slottsherre Per Taube pratar bilar med en gäst. Och randigt skärp och rutig skjorta funkar visst ihop.
Det var klokt att hänga på Susanne Ytterskog från Connoisseur. Hon känner de flesta. Tyvärr förbättrade de inte mina chanser att få provköra Jaguar.

Vilka linjer! Välavvägda proportioner! Så ska en bil se ut! En BMW 2800 cs från 1970.
Ägaren Roland Bengtsson visar upp den cognacsfärgade läderklädseln. Jag faller i farstun!
Som sagt; en riktigt väldesignad bil har inga ofördelaktiga sidor.