Annons

Annons

Restaurangspecial

Morotter_534_oss.jpg

Restaurangpoddens Josephine Palm & Therese Litzén funderar över om några tillagade morötter kan vara värda 200 kronor.

Avlatsmorötternas pris

Det har blivit det nya, det fräscha och det kreddiga i matvärlden; att kunna tillaga, servera eller beställa och njuta av bra vegetarisk mat. Och vi älskar det! Men priset? 200 kronor? För grönsaker! Varför är en vegorätt nästan lika dyr som en kötträtt? Det frågar sig Restaurangoddens Josephine Palm & Therese Litzén.

Klockan är närmare 21 när den första rätten vi beställt trillar in på vårt bord, i hörnet på en restaurang i centrala Stockholm. Som hårt arbetande varelser är det alltid lika skönt att äntligen få sätta sig ner, äta sin middag och diskutera igenom dagen.

Vi ses oftast på kvällar eller på helger då vi båda har jobb som kräver att vi fokuserar fullt ut under dagarna. Och det är faktiskt rätt skönt, när man liksom stänger ner första ”skiftet” och går på det andra. 

Allt som oftast så måste det erkännas att en god köttbit eller en råbiff faktiskt är det som lockar mest, men oftare och oftare hittas vi mumsandes bland restaurangernas vegetariska alternativ. Högst troligt har vi, precis som många med oss, påverkats av att det just nu är rätt trendigt med vegetariskt.

Annons

Annons

Det har blivit det nya, det fräscha och det kreddiga i matvärlden; att kunna tillaga, servera eller beställa och njuta av bra vegetarisk mat. Och vi älskar det!

Just denna kväll när vi äter vegetariskt och kommer in på hela den här diskussionen så kan vi inte undgå att märka att paret bredvid liksom sneglar lite upprört på killen på deras andra sida när denna får in en blodig biff. Som om han begått etikettsbrott i grönsakslandet. 

Och inte vore väl en krönika om vegetarisk mat en korrekt sådan om vi inte ändå ställer saken lite på högkant och analyserar våra egna beteenden en smula? Varför har vi nu börjat gilla grillade morötter som huvudrätt?

För visst undrar man ändå varför vi alla på något sätt ändå vaggas in i att köpa alla typer av moderna avlatsbrev i tron om att göra världen, oss själva och allt omkring oss lite bättre? Och undermedvetet sneglar lite ner på alla som inte väljer att leka barmhärtiga samariter och följa John genom den senaste samvetslättande trenden vi matas med av influencers på Instagram.

Vad vi osökt kommer att fundera på är egentligen både hur och varför vegetariskt blivit så populärt just nu, och självklart med tanke på att vi både jobbar inom näringslivet så kommer den definitiva följdfrågan; Vem tjänar på det?

Vissa av svaren är mer uppenbara än andra, mer grönt är bra för hälsan, miljön och vår omvärld. Att producera grönsaker kräver oftast mindre Co2 än att producera samma mängd kött och så vidare. Men den intressanta frågan för oss blir ändå till vad de insparade pengarna går? Och är verkligen miljöproblemen kossornas fel?

Vi behöver ju inte sticka under stol med att råvarorna till vegetariska rätter kostar mindre att köpa in för restaurangerna än rätter som innehåller fisk eller kött, förutsatt att just nämnda animaliska proteiner är av hög kvalitet och producerade på ett rimligt vis. Men taget att dessa kriterier är uppfyllda så kan vi alla vara överens om att ett kilo svensk, ekologisk oxfilé kostar bra mycket mer än dito mängd morötter.

Det intressanta är att dock att trots detta så återspeglas inte denna markanta skillnad i pris i menyerna. Det är mer regel än undantag att hitta en helt vegetarisk rätt på en meny för bra över 200 kr. Tvåhundra kronor! För grönsaker!? 

Visst kan vi diskutera att kockens arbete är det vi betalar för och att restaurangen måste gå runt men vad vi vill peka på är frågan om vem som får ta del av bruttomarginalen? Ska inte även konsumenten spara på det? 

Det känns inte som om bonden som odlat morötterna får bättre betalt för att rätten kostar lika mycket eller strax under en kötträtt så restaurangen. Och vad tjänar miljön på prissättningen annat än en och annan utebliven kossa? Det uppmanar ju inte precis till konsumtion.

Intressant fakta är att det år 1911 fanns cirka 2,7 miljoner kor i Sverige och endast cirka 2000 bilar. Flygplan användes för övrigt inte heller.
Idag finns knappt en och en halv miljon nötkreatur i Sverige, men över fyra miljoner bilar och nästan 5 procent av Sveriges befolkning flyger till Thailand varje år. Ändå är det just de stackars kossorna som får ta miljösmällen.

De anklagas för att fisa och rapa sönder vår planet och för att de slösar resurser under sin uppväxt i form av bland annat vatten.
Även om vi tar ut kossan ut ekvationen och endast fokuserar på hälsovinsten i att konsumera grönsaker så får vi ändå inte ihop kalkylen. Varför är en vegorätt nästan lika dyr som en kötträtt?

Om vi nu vill att människor skall konsumera mindre kött och mer grönsaker så kanske vi borde titta på att göra dessa mer slagkraftiga rent prismässigt? Och kanske också se till att bönderna som odlar grönsakerna får del av den ekonomiska vinsten av hypen.

Alldeles oavsett anledning till att äta vegetariskt, så är vi superglada att det finns så otroligt många goda vegetariska rätter att tillgå på stan, men för att frälsa fler bör vi se över hur prisstrukturen ser ut.

För att köpa avlatsmorötter hjälper inte miljön i den utsträckning som det flaggas vilt om. Kan vi inte bara enas om att vegetariskt är gott och att vi alla tjänar på att göra god vegetarisk mat tillgänglig för alla, till ett lägre pris? 

Till sist så måste vi sluta kött-shamea människor. Det är varken finare eller godare att äta vegetariskt, det är precis lika gott och precis lika kreddigt som något annat. Vi måste sluta göra vegetariskt till någon form av statement! Och det är helt okej att alla vi alla gillar olika.

Om vi bara kan samlas i en överenskommelse att om vi för hälsans, magens och den goda matens skull kan äta mer grönsaker till vårt ekologiskt odlade kött till ett bra pris, så kommer alla att tjäna på det. 

Josephine Palm & Therese Litzén
Restaurangpodden

Läs allt om:

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Bildspel Realtid Helg testar racingkurs

Realtid Helgs John Bark drabbas av tävlingsinstinkt under racingkursen Formel Bil steg 1 på Linköpings Motorstadium. Missa inte hans bilder från en fartfylld dag!
Under förmiddagen drillas vi av instruktörerna KG och Jonas.
Enkelt i klassrummet när KG förklarar. Som bortblåst i bilen på banan!
Rödvit kajak på hjul. Garanterat snabbpaddlad!
Känns bättre med overallerna på. Nu ser vi i alla fall ut som proffs!
Uppställning team-vis vid respektiva bil. Jag tillhör gröna stallet.
Än är inte lektionen över! Det är mycket man ska komma ihåg innan man tar plats i formelbilens sittbrunn.
En vänskaplig selfie innan striden om hundradelar och noslängder tar vid.
Ingen vanlig Volvo. Ingen dussinförare heller; KG visar vägen.
Ledarbilen har lämnat banan. Nu ökar farten. Och adrenalinet!
En bil man ofta ser baken på: Ariel Atom 3.5.
Varmt! Man sitter granne med svansmotorn. Och trångt. Det är inte sittkomforten som säljer in det här konceptet.
Till skillnad från Formelbilarna är Ariel Atom reggad för vanlig landsväg.
Om någon snurrat eller hamnat utanför banan får Volvon rycka ut.
Nervositeten börjar släppa, förmiddagens teorilektion kommer (hjälpligt) tillbaka.
The Arial är ett spjut. Låter bra också.
Sitter sexpunktsbältet tillräckligt tajt? Det är svårt för föraren att manövrera i sittbrunnen. Teamen hjälper varandra att komma i och ur.
”Gröna teamet” på väg in till förarbyte.
Glöm högerregeln! Disciplinen är hård, ingen släpps ut på banan när lopp pågår.
Greppet är väldigt bra. Tills det börjar regna …
Nu djävlar ska det tävlas!
Arialen vaktar så att ingen tjuvstartar.
Många hjälmar har GoPro-fästen. Det blir säkert livligt refererad filmvisning i många hem senare på kvällen …
Bilarna är inte bara snygga och snabba. Det är extremt kul att köra också! Och lärorikt.
Sa de 200 knyck? Känns som 250! Minst! Särskilt när kurvan närmar sig.
Tyvärr blev det ingen prispall för mig. Men jag skämde inte ut mig. Och jag körde inte av banan. Av: John Bark

Helgens poddar

Helgens poddar

Bildspel Världens 10 mest exklusiva superyachter

Plats 10. A. Listans enda motorseglare. 143 meter lång.
9. El Mahrousa. Veteranen i sällskapet. 146 meter lång. Toppfart 16 knop. Ursprungligen byggd 1865 av Samuda Bros i London.
8. Prince Abdulaziz. Byggd 1984 av danska Helsingor Vaerft. Tjänstgör som den kungliga yachten för Saudiarabiens kung Abdullah, som ärvde henne av kung Fahd. 147 meter lång, med en marschfart på 18 knop och en toppfart på 22 knop.
7. Topaz. Byggd 2011–2012 på det tyska yachtvarvet Lürssen. Ytterst lite är känt om fartyget, annat än längden 147,2 meter och att hon är den tredje största yachten som byggts på det tyska skeppsvarvet.
6. Al Said. Byggd 2008 också hon på det tyska varvet Lurssen i Bremen. 22 knops marschfart med en toppfart på 25 knop. 155 meter lång.
5. Dilbar. Lurssen-byggda 156 meter långa Dilbar är mätt utifrån sina 15 917 bruttoton världens största yacht.
4. Dubai. Färdigställd 2006 av Platinum yachts, och är med sina 162 meter världens näst största privatägda yacht. Hon kan medföra en helikopter som väger 9,5 ton och två 10 meter långa tenderbåtar. Vid marschfarten 25 knop har hon en räckvidd på 7 400 sjömil.
3. Eclipse. Färdigbyggd 2010 på skeppsvarvet Blom + Voss i Hamburg och är med sina 164 meter världens nästa största superyacht. Ägaren är den inte helt okända ryska miljardären Roman Abramovich, som också äger det engelska fotbollslaget Chelsea.
2. Fulk Al Salamah. Fartyget är 164 meter långt, byggd år 2016 av Mariotti Yachts i hamnstaden Genua i italien.
1. Azzam är med sina 180,5 meter världens största superyacht, byggd av tyska Lurssen, det världsledande tyska skeppsvarvet som konstruerar och bygger stora superyachter. Trots längden och storleken kan fartyget med sina två vattenjetmotorer av gasturbintyp uppnå en toppfart på över 31,5 knop.

Helgens poddar