Valet i övermorgon äger rum i ett land med undantagstillstånd sedan över ett år tillbaka och med nära 250 personer mördade i olika terrordåd runt om i landet. Det senaste ägde rum i Paris i går kväll.

En av Nationella Frontens kärnfrågor har alltid varit lag och ordning. Men den profileringen har egentligen drunknat i att alla partier och presidentkandidater, inklusive vänsterextremisten eller vänsterpopulisten Mélenchon, också vill ha det.

Det är i sammanhanget alltså inte urskiljande och därför heller inte röstvinnande.

Marine Le Pen som går till val på ”i folkets namn” ligger tvåa i mätningarna på runt 22 procent, men har backat den senaste veckan och det verkar som om det är just är där som partiets glastak ligger. 

Precis som Mélenchon försöker hon attrahera alla ”förrådda”, alla de frustrerade med cementerad grådisig framtid och tappade sugar. Hennes ständiga kamp mot etablissemanget, mot politikeradeln och för den lille mannen bär visserligen lite småfrukt. Men egentligen inte på något avgörande och förändrade sätt. Så har också Nationella Fronten efter en vissa nödvändiga skönhetsoperationer kört med samma argument i decennier. Dock är kravet på dödsstraff nedtonat medan miljöpolitiken lyfts upp.

Ett centralt inslag i valkampen är hennes ständiga utfall mot invandrare. Det andra handlar så klart om vilket helvete som EU-byråkraterna i Bryssel åsamkat hennes fosterland. Utan att nämna att Frankrike faktiskt är en av grundarna. 

– Det finns två totalitarismer, säger hon.

– Det är ekonomisk globalisering och islamisk fundamentalism. 

Från hennes kampanjresor runt om i landet hörs nu kravet på att alla kontraktsanställda utlänningar i landet ska betala 10 procent extra i skatt. Migrationen ska minska med 80 procent ner till 10 000 per år. Det ska bli betydligt tuffare att bli fransk medborgare. 

Hon vill återskapa Frankrikes konkurrenskraft genom att lämna euron och skapa en politik för ”intelligent protektionism” och ”re-industralisering”. Vilka mekanismer som ska vara rådande för att euron ska kunna övergå i france är hon väldigt oklar över. 

Globaliseringen är hon som sagt stenhårt emot, precis som hennes vänsterpopulistiska medtävlare Mélenchon. Båda menar att protektionism skulle hindra franska företag att flytta utomlands och därmed ta med sig jobben. Ingen av de båda ger dock riktigt svar på hur man kommer runt att problemet är att höga franska löner så klart också gör produkter dyrare att tillverka hemma, än i låglöneländer utomlands.

Införandet av gränshinder och tullar visar historiskt att alla förlorar på det. 

Blir hon vald lovar hon inleda ett halvårs förhandlingar för att omforma EU till en löst sammanhållen konfederation av nationer. Schengen och passfriheten ska avskaffas. Även så den bestämmande EU-lagstiftningen. 

Går detta inte igenom ska folkomröstning genomföras om medlemskapet. Märk väl att Le Pen känner av att en majoritet av hennes landsmän trots allt vill vara kvar, så hon måste tassa runt detta en smula försiktigt.

När Brexit dundrade till i Storbritannien och Donald Trump otippat blev USA:s president var det som manna från himlen för Marien Le Pen.

– Förändringens vindar vänder världen, sa hon triumferande.

– Människor vaknar! 

Men det nyligen så högbröstade tonläget har mildrats.

Om Marine Le Pen blir vald betyder inte det att hennes program får någon genomslagskraft. Det stundar franskt parlamentsval både den 11 och 18 juni.

Att Nationella Fronten skulle få majoritet där är en fullständig omöjlighet. En av stötestenarna blir i så fall att det är en majoritet av parlamentet som ska godkänna presidentens premiärministerkandidat. Så där har Nationella fronten inget att hämta.  

Jan-Olof Bengtsson