Annons

Annons

Sitewide generic

Hela Europa är på väg att bli kokt

Katrineholm är inte vad det varit. Det liknar inte författaren Kerstin Ekmans hemstad längre. I varje fall inte hennes skildring av den stad som växte fram i industrialiseringens Sverige.

I dag är arbetslösheten i Katrineholm elva procent, nästan tre procent högre än rikssnittet. Bland utrikesfödda är arbetslösheten 30 procent, enligt arbetsförmedlingens statistik. Varslen kanske inte står som spö i backen men när de kommer blir de som monsunregn. Scania Bussar och elektronikindustrin lade ner i Katrineholm 2001 och då försvann 2.000 jobb. Nu, när Katrineholm knappt hämtat sig, stänger Ericsson sin verksamhet.

11 mars varslade Ericsson 150 arbetare, 250 tjänstemän och 50 konsulter. För Katrineholm får det stora konsekvenser. Men i pressen blir det ofta rubriker och snyftintervjuer – som snart är glömda. Sällan analyseras varför just den här fabriken specifikt förlorar jobb – hade något kunnat göras bättre, hade något kunnat fördröja processen.

Annons

Annons

Fabriken hade åtta procents sjukfrånvaro. Facket klagade på dötid, brist på automatisering och att ledningen inte reagerade. Produktionen hade kunnat effektiviseras.

Politikerna blev tagna på sängen. De trodde att ombyggnader av Ericssons lokaler, bland annat i entrén, var uttryck för fortsatta satsningar. De har heller aldrig besökt eventuella konkurrenter i utlandet. Förhoppningsvis var nerläggningen inte bara en spontan kostnadsjakt hos Ericsson.

Livet fortsätter trots att 450 jobb har försvunnit i Katrineholm. Kanske är det så att vi vant oss. Eller som faktoiden säger att om grodan kokas sakta så märker den inte att den är på väg att dö.

I fabriken i Katrineholm tillverkades bland annat kretskort till data- och telefoninät. Det var inga lågkvalificerade jobb. Men det verkar oundvikligt att jobben inom den tillverkande industrin vandrar samma väg som tekoindustrins.

Jobben i Katrineholm flyttar till Polen. En polsk arbetare kostar en fjärdedel av den totala kostnaden för en svensk arbetare. Och vi vet att de mindre kvalificerade jobben kan flytta hur långt bort som helst, i jakt på de lägsta lönerna.

Mellan Dhaka och Stockholm är det nästan 700 mil fågelvägen. Ändå syr H&M alltfler kläder i Bangladesh. Det beror på att det ännu inte finns maskiner som kan ersätta sömmerskorna – och på att de bengaliska lönerna är bland de lägsta i världen. Trots att kostnaden för sömnad bara utgör 10-12 procent av plaggets inköpspris så är det värt en ganska omfattande détour. (Sömnaden utgör faktiskt bara en till två procent av plaggets pris i butik.)

Men här kommer kruxet: Även klädfabriker i typiska låglöneländer klättar uppåt i värdekedjan. Tidigare designades kläder alltid hemmavid och inköparna hade med sig modellerna till fabrikerna i Kina, Indien och Bangladesh. Idag designar fabriken alltmer själv och erbjuder till exempel 35 olika skjortmodeller till den ditreste inköparen.

Låglöneländerna väljer i allt större utsträckning att ha egen produktion, egen design och egen forskning – även inom kvalificerade områden. I förra veckans The Economist beskrivs hur en kinesisk exportvara idag har 65 procents kinesiskt innehåll mot 40 procent i mitten på 1990-talet. Och ju mer varor tillverkade i Kina kineserna köper desto bättre blir de på att utveckla produkter som konsumenterna vill ha.

Frédéric Cho, oberoende Kinarådgivare, tycker att svenska politiker verkar omedvetna om vad som händer i världsekonomin. De verkar tro att asiater bara är bra på att kopiera men inte kan vara innovativa.

– Men de är bra både på att kopiera och vara innovativa säger Frédéric Cho.

Han tycker att svenska företag har en del att lära av kinesiska tillverkningsindustrins konkurrenskraft.

– De borde fundera på hur man kan fördjupa samarbetet med bra kinesiska företag, både i Kina och ute i världen.

The Economist skriver att Kina tillverkar 80 procent av världens luftkonditioneringsapparater, 70 procent av världens mobiltelefoner och 60 procent av världens skor. Kina fortsätter sin lågkostnadstillverkning inom till exempel tekoindustrin samtidigt som landet ökar sin produktion av varor högre upp i värdekedjan.

Kina har även ökat sin andel inom tekoindustrin. Genom att automatisera ökar landet sin produktivitet och motverkar effekten av högre löner. Och den redan utmärkta infrastrukturen förbättras ständigt, bl.a. byggs tio nya flygplatser per år tom 2020. Det ser ut som att Europas komparativa fördelar snabbt naggas i kanten.

Tidigare skulle ett land med låga löner tillverka arbetskraftsintensiva varor och ett land med mycket kapital varor som fordrar stora investeringar. Men enligt ekonomen Richard Baldwin är komparativa fördelar mellan länder numera ointressanta. Eftersom underleverantörskedjor spritt sig över gränserna så ska komparativa fördelar jämföras mellan regioner istället.

Detta kan bli problematiskt för Europa som är mycket mindre än Asien. Både billig arbetskraft och mycket kapital har givit Asien ett stort försprång vad gäller tillverkning och detta kommer bara att växa. Kina och övriga Asien är på väg att bli en välintegrerad ekonomisk region. Konkurrensen har verkligen blivit global på alla plan. Men precis som grodan märker vi inte att vattnet blir allt varmare.

Margaret von Platen

Margaret von Platen är frilansjournalist och författare. Hon har bland annat gett ut böckerna De framgånsrika familjerna och Boken om Stenbeck.

Hon är återkommande krönikör i Realtid.se.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons