Annons

Annons

Sitewide generic

Jan Liljero:
Roland Poirier Martinsson:

"Går inte att utesluta turbulens"

Realtids panel ger sin syn på veckans hetaste frågor under den årliga makroekonomiska konferensen i Davos.

En gång om året riktas världens blickar mot den lilla schweiziska alpbyn Davos när världens makthavare sammanstrålar för den makroekonomiska konferensen World Economic Forum.

Huvudtemat för årets konferens är den globala digitaliseringstrend som världens ekonomi står inför, även kallad "den fjärde industriella revolutionen".

Andra frågor som diskuteras under veckan i Davos är migration, terrorism och ekonomisk ojämlikhet. Realtid.se har frågat Andreas Hatzigeorgiou, chefsekonom på Stockholms Handelskammare, Lena Sellgren, chefsanalytiker på Nordea samt Robert Bergqvist, chefsekonom på SEB, hur de ser på de frågor som står i fokus i år.

Annons

Annons

Huvudtemat för årets World Economic Forum är hanteringen av "den fjärde industriella revolutionen", med vilken man i bred mening avser den digitalisering vi nu ser. Vilka möjligheter respektive hot innebär denna utveckling för den globala ekonomin?

Andreas Hatzigeorgiou, chefsekonom, Stockholms Handelskammare:

– Den så kallade fjärde industriella revolutionen handlar i mångt och mycket om digitaliseringens genomslag på alla nivåer av ekonomin. Tillsammans med globaliseringen och urbaniseringen tillhör digitaliseringen de megatrender som nu revolutionerar samhället. Möjligheterna är enorma för teknikutveckling, produktivitet, handel, tillväxt och välståndsutveckling. Men det finns även utmaningar. Den kreativa förstörelsen kommer att bli mer hänsynslös. Ingen nåd kommer att erbjudas gamla industrier. De som inte hänger med eller lyckas anpassa sig till nya förutsättningar dör. Även människor kommer att påverkas, inte minst de vars arbete i högre grad kan automatiseras eller helt enkelt ersättas av robotar och intelligenta dataprogram. På sikt är jag övertygad om att vi genom nytänkande kan överkomma dessa utmaningar och fullt ut tillvarata den fjärde revolutionens potential.

Lena Sellgren, chefsanalytiker, Nordea:

– Digitaliseringen utgör generellt sett en potential för effektivitetshöjningar och en välfärdsökning. Det syns dock inte i statistiken, än i alla fall. Liksom vid tidigare tekniksprång bör det innebära ett lyft för tillväxten i de länder som har möjlighet att investera i den nya tekniken, medan mindre utvecklade länder som inte har den möjligheten riskerar att halka efter.

Robert Bergqvist, chefsekonom, SEB:

– På pluskontot finns ett ökat och mer lättillgängligt och globaliserat utbud av tjänster till lägre priser. Det gynnar hushållen både ekonomiskt och välfärdsmässigt och utvecklar nya företag och jobb. På minuskontot återfinns lönepress inom vissa yrkesområden och risk för arbetslöshet, det skapar omställningsbehov på arbetsmarknaden som kräver extra insatser från samhället i form av kompetensförstärkningar. Låg anpassningsförmåga riskerar att öka de ekonomiska klyftorna i samhället.

Inkomstskillnaderna i världen ökar och i dagarna släpptes en rapport som visade att världens 62 rikaste personer äger lika stora tillgångar som hela den fattigaste hälften av jordens befolkning tillsammans. Hur kommer det sig att det ser ut så här?

Andreas Hatzigeorgiou, chefsekonom, Stockholms Handelskammare:

– Skillnader i ägande och inkomst utvecklas över tid och påverkas av en rad olika faktorer. Det finns ingen enkel förklaring till varför kapital tenderar att koncentreras eller varför vissa länder är väldigt rika medan andra är kämpar för sin överlevnad. Några gemensamma nämnare existerar dock. Institutioner spelar helt klart en avgörande roll. Länder med pålitliga, effektiva och transparenta institutioner lyckas generellt locka till sig investeringar, skapa jobb och öka sin tillväxt. Förenklat handlar det om att risken för företag och entreprenörer minskar. Den moderna ekonomin är global och kännetecknas av exponentialitet. Utöver detta har digitaliseringen gjort det enklare än någonsin tidigare för talangfulla människor att komma till sin rätt, vilket gör att ojämlikheten både mellan länder och mellan människor kan öka.

Lena Sellgren, chefsanalytiker, Nordea:

– Svår fråga, jag har inte haft möjlighet att läsa rapporten så jag hoppar över frågan.

Robert Bergqvist, chefsekonom, SEB:

– En förklaring är den förda ekonomiska politiken de senaste åren. Den "stora recessionen" som utbröt 2008-2009 tvingade fram en krispolitik i flera länder. Viktiga beståndsdelar i politiken var finanspolitiska besparingar och en kraftigt expansiv penningpolitik. Den förra medverkade till ökad arbetslöshet, vilket ofta sker som ett led i att återställa länders konkurrenskraft genom nedpressade löner, medan den senare lyfte tillgångspriser som aktier och bostäder. Men eftersom förmögenhetseffekten träffade många hushåll som redan hade en god ekonomisk ställning - och därmed låg konsumtionsbenägenhet - blev påverkan på tillväxten av den expansiva penningpolitiken och stigande tillgångspriser mindre än önskat.

Är det ett problem att världens resurser är så pass ojämnt fördelade?

Andreas Hatzigeorgiou, chefsekonom, Stockholms Handelskammare:

– Det är viktigt att följa utvecklingen noga. Forskare och samhällsdebattörer har en viktig uppgift när det kommer till att analysera och diskutera förändringar i inkomstfördelning samt ägande. Skillnader behöver inte utgöra ett stort problem i sig. Det viktiga i sammanhanget är vad som driver utvecklingen och de konsekvenser som eventuellt uppstår. I den utsträckning politiker vill motverka alltför koncentrerat kapitalinnehav och ägande är det helt avgörande att åtgärder inte hämmar entreprenörskap, innovation, talangattraktion och tillväxt.

Lena Sellgren, chefsanalytiker, Nordea:

– Jag hoppar över även denna fråga också av samma anledning.

 

Robert Bergqvist, chefsekonom, SEB:

– Den imponerande globaliseringen de senaste 10-15 åren har medverkat till att öka den socio-ekonomiska ojämlikheten inom länder, vilket är oroande, men minskat den mellan länder, vilket är välkommet. Ökad ekonomisk ojämlikhet, inom och mellan länder, riskerar att ge en sämre ekonomisk utveckling än om inkomst- och förmögenhetsförbättringar var mer jämnt spridda. Därtill ökar risken för social och politisk oro och spänningar mellan länder och nationalistiska krafter kan få oönskad medvind.

Andra teman som diskuteras under årets World Economic Forum är terrorism och migration. Hur påverkar dessa två politiska utmaningar de makroekonomiska förutsättningarna?

Andreas Hatzigeorgiou, chefsekonom, Stockholms Handelskammare:

– Det finns anledning till viss oro även om varken terrorism eller flyktingkrisen utgör omedelbara hot mot de makroekonomiska förutsättningarna. Terrorismen ökar känslan av osäkerhet hos människor och företag, vilket kan agera något dämpande på konsumtion, investeringar, handel, resande och turism om situationen förvärras. Flyktingkrisen måste hanteras ansvarsfullt och det krävs modiga reformer inom en rad olika områden.

Lena Sellgren, chefsanalytiker, Nordea:

– Terrorism och migration ser jag som två skilda frågor. Terrorism utgör en allmän osäkerhet som påverkar investeringar och konsumtion negativt, vilket är tillväxthämmande. Egypten, Tunisien och Turkiet är exempel på länder med stort beroende av turism där tillväxten har påverkats negativt av terrorattentat. Inom EU är migrationsfrågan för närvarande en het politisk fråga då den riskerar att splittra Europa.

Robert Bergqvist, chefsekonom, SEB:

– Överlag ger en ökad osäkerhet mindre konsumtion och färre investeringar, men det är svårt att kvantifiera effekterna. Om det däremot leder till störningar i ekonomins funktionssätt - exempelvis transporter, betalningsmöjligheter med mera – blir de ekonomiska effekterna större. Hur stora effekterna blir beror mycket på hur myndigheterna hanterar det uppkomna läget. Om de agerar snabbt, resolut och trovärdigt kan de negativa effekterna snabbt reduceras.

2016 började med stor oro på världens börser och under de senaste veckorna har både finansmannen George Soros och Societe Generales globala strateg Albert Edwards gått ut och varnat för en ny global finanskris. Finns det en reell risk för en ny kris likt den vi såg 2008?

Andreas Hatzigeorgiou, chefsekonom, Stockholms Handelskammare:

– Världens börser tycks inte bli kvitt den stress som de senaste årens kriser fört med sig. Vad som händer i Kina rör upp känslor på finansmarknaderna och oljeprisets utveckling likaså. Jag ser ingen ny global finanskris i sikte på kort sikt, men det går inte att utesluta turbulens under 2016. Självklart kan oron för en ny kris bli en självuppfyllande profetia. Det finns gott om riskmoment, till exempel kring den kinesiska ekonomins tillstånd, vissa utvecklingsländers oförmåga att generera tillväxt samt Eurozonens bristfälliga återhämtning.

Lena Sellgren, chefsanalytiker, Nordea:

– Nej, det finns inte mycket som tyder på det. Efter långvariga stora börsuppgångar är det naturligt med en korrigering. Realekonomiskt finns det frågetecken, men bästa bedömningen är att världsekonomin kommer att växa i god takt i år. Det talar för att även börsen stabiliseras så småningom.

Robert Bergqvist, chefsekonom, SEB:

– Det globala finansiella systemet är i dag betydligt bättre kapitaliserat och transparent och både banker och centralbanker och myndigheter har bättre både kunskap och beredskap att kunna hantera nya finanskriser. Men centralbankernas okonventionella politik har medverkat till att sätta prismekanismer på finansmarknaden delvis ur funktion. Samtidigt råder en fortsatt intensiv jakt på avkastning. Det är viktigt att vara uppmärksam på att centralbankernas unika politik, särskilt om den blir långvarig, kan leda till överdrivet risktagande och uppbyggnad av kreditrisker som inte är helt uppenbara. EM-länders skuldsättning har också ökat snabbt de senaste åren samtidigt som regleringar ökar den finansiella aktiviteten utanför det övervakade banksystemet. Detta är nya och oroande riskelement för det globala finansiella systemet.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons