Idag gav Svenska Riskkapitalföreningens ordförande Elisabeth Thand Ringqvist och Handelshögskolans professor Per Strömberg sin syn på regeringens utredning om det statliga riskkapitalet på ett seminarium vid Studieförbundet för Näringsliv och Samhälle (SNS).

Som bekant gjordes utredningen av Carnegies Hans Rydstad, som i februari utsågs till regeringens särskilde utredare för en omstöpning av det statliga riskkapitalsystemet. Han presenterade rapporten till regeringen redan i juni, som nu är ute på remiss.

Både Ringqvist och Strömberg är överlag positiva till förslaget att skapa en stor fond-i-fond för venture capital-investeringar. Konkret innebär förslaget även att de statliga bolagen Fouriertransform och Inlandsinnovation blir underordnade den nya storfonden. Däremot hade de två paneldeltagarna synpunkter och lyfte fram en del varningsfrågor.

De två första kom från SVCA:s Ringqvist och gällde den asymmetriska riskfördelningen mellan staten och privata investerare samt den juridiska hemvisten till några av fonderna som den övergripande fond-i-fonden ska investera i.

Det problematiska med den asymmetriska riskfördelningen menar Elisabeth Thand Rinqvist är att det kan ”komma med en del påhäng”.

– Det vill säga att den här fonden kanske får en del begränsningar som gör att den inte kan operera på det fria sättet som är nödvändigt för att det ska få det här revolutionerande upplägget, säger hon.

I Rydstads rapport föreslås att staten i vissa enskilda investeringar kan ta en större risk än den privata aktören, men utan att någon av parterna avlyfts all risk både gällande ägarkapital eller lånekapital.

Men den juridiska hemvisten menar riskkapitalföreningens ordförande att det är oklart hur fond-i-fonden ska göra med de fonder som inte ligger i Sverige.

– Risken är annars att man utesluter en hel del fonder som av flera skäl inte har sin hemvist i Sverige, säger hon.

Rydstads svar är att hemvist är en politisk fråga men att hans delambitioner med utredningen är att bygga upp svensk riskkapitalkompetens.

– Man vill ju helst inte stoppa in pengar i en fond där hela kompetensen sitter i Frankfurt eller någon annanstans. Det finns ett egenvärde i att inte bara bolagen utan VC-aktörerna också bygger upp sin kompetens i Sverige över tid, säger han.

Strömbergs största kritik handlade om fokuset på en minimal administration och en styrelse som tar de slutgiltiga investeringsbesluten. Han menar att de på styrelseuppdrag omöjligen kan sätta sig in i och jobba med frågan aktivt.

– Det ska i praktiken inte finns någon investeringsorganisation i den här fonden, utan det ska outsourcas till olika rådgivare och experter. Det tror jag blir en farlig struktur. Då får man förlita sig på olika rådgivare med tveksamma incitament, vars största incitament är att ta ut så stora avgifter som möjligt från Fondinvest (fondens föreslagna namn, förf. anm.). Det kan leda till allt från höga kostnader till korruption, säger han.

Hans Rydstads respons är att klargöra att affärskritiska beslut ”måste man kunna äga, men allt som inte är affärskritiskt måste man kunna köpa in för att inte behöva bygga upp en stor egen intern organisation”.

– Men ambitionen är ändå att detta inte ska bli en stor organisation, säger han.

Paneldeltagarna är dock överlag positiva till förslaget och anser att det är viktigt för att skapa tillväxt i Sverige.

– Och det är också ett skifte i insikt från staten. Det kanske inte räcker med att förse företag med kapital, utan det behövs kunnigt och aktivt ägande med det också. Det är inte staten bäst på, avslutar SVCA:s Elisabeth Thand Ringqvist.