Susanna Alexius har aldrig arbetat som managementkonsult. Ändå har hon mött dem alla, som forskare.

– Jag ser mig själv som regelforskare snarare än konsultforskare.

Men ur hennes avhandling om regler framträder ett porträtt av direktörernas rådgivare. ”Jag står för mitt så står du för ditt.” Att förknippas med något gemensamt blir en belastning.

Att undvika gemensamma regler blir ett säljargument. Jag är unik, för jag gör inte som de andra. Ansvar är en belastning.

Det finns undantag. Konsultfabriken Accenture har hyllkilometrar med dokumenterade metoder. Ett slags regler för konsulter, men också ett exempel på en metod för att undkomma regler.

– Det kallas särkoppling, att handla på ett sätt fastän man pratar på ett annat. De sätter upp bokhyllan med alla metoder, sedan kan man göra vad man vill. Man kan strunta i bokhyllan, för att den är ju där.

Managementkonsulter har också låtit sig regleras genom att koppla räkningen till mätbara resultat. Men det är förstås bekvämare att inte ta ansvar för resultatet.

– Självklart finns det regleringsförsök, men i vilken mån följs förslagen? I varje läge vill managementkonsulterna slippa vara med i ett större sammanhang. Det jag tycker mig se är att i varje gruppering finns det en rädsla för nästa. Man vill inte vara tillsammans med andra i något gemensamt som blir stabilt.

Ordföranden i SAMC, den svenska föreningen för managementkonsulter där knappt någon vill vara med, vill själv inte vara med i FEACO, den europeiska organisationen.

– Han brottas med ambivalensen inför att låta sig styras av FEACO, säger Susanna Alexius.

Det saknas branschgemenskap. Det finns ingen gemensam definition av vad en managementkonsult är eller ska göra och ansvara för. Det finns ingen licens, inget samfund att bli upptagen i eller utesluten ur.

– De ser inte ens frågan. ”Vaddå regler? Vad ska vi ha det till?” Det finns såklart bokföring, lagar och så. Jag säger inte på något sätt att de är kriminella. Men i många andra branscher ökar mängden regler. Man vill vara medlem, vill bli auktoriserad, vill ha loggan på sig.

Susanna Alexius beskriver hur regler utvecklas i cykler. Motstånd utlöser en reaktion som yttrar sig i alternativa regler.

– Men managementkonsulterna är desorganiserade. De ser till att inte komma på möten som handlar om självreglering av branschen. I de egna organisationerna är allt kortvarigt. Det sätts inte ens på pränt vem som jobbar med vem. Det handlar om att hela tiden hålla rent från regler innan någonting stelnar och blir beständigt. De bryter inte mot regler utan undviker dem.

När varken kunder eller konsulter har något att vinna på att tyglas så återstår bara fruktan för att falla i onåd i omvärldens ögon.

– Det blir en balansgång att dels vara lojal med branschen, dels med samhället i stort: ”vad tycker folk om oss?”.

Om de som köper velat, så hade branschen reglerat sig själv.

– Egentligen räcker det med en vurm. Om kunderna säger ”vi vill bara köpa om ni har det här märket”, så behövs inget tvång. Men om samförståndet saknas, så måste det vara tydligt: ”Om du utövar den här verksamheten så måste du följa den här regeln. Vi kollar dig.”

Men företagsledningarna är rörande överens om att regler inte behövs.

– De är ju vänner, social på samma nivå, kund och konsult.

En revisor eller en advokat kommer inte undan lika enkelt.

– De skulle aldrig köpa något annat lika viktigt på så lösa grunder. Men det finns en ömsesidig insikt om att det som köps är en personlig relation, inte en definierad tjänst. När du inte vet vad du ska köpa, då är det viktigt att du åtminstone vet vem det är som du köper av. Allt bygger på förtroende för person istället för tillit till tjänsten.

Ansvaret är direktörens. Rådgivaren går fri.

– Ska man reglera konsulterna så måste man också reglera det som företagen själva ska göra, de som köper råden. Det är det som de inte vill.