Nästan samtliga våra mer framträdande politiker och myndighetschefer har fångats av en boa constrictor som vi i brist på bättre kan kalla politisk korrekthet även om ordet är slitet. Ormen är ”vänstern” som kommit att helt dominera media. En utredning nyligen av Kent Asp vid Göteborgs universitet visade att 75-80 procent av journalistkåren, inklusive public service, sympatiserar med kommunisterna, miljöpartiet eller socialdemokraterna.

Inspiration och fakta för denna krönika har jag bland annat fått genom läsning av litteraturvetaren Johan Lundbergs bok Ljusets fiender som behandlar just vänsterideologernas roll samhället.

I inledningen till den läsvärda och tankeväckande boken citeras religionshistorikern Mattias Gardell: ”Det existerande samhället måste demoleras, fullständigt förintas, in i minsta atom utplånas för att ett gott alternativ skall kunna etableras i dess ställe”.

Sedan den repressiva massmördarstaten Sovjetunionens fall har klasskamp, marxism, leninism, stalinism med mera förlorat i såväl trovärdighet som attraktionskraft för vänstern som fått finna nya ”projekt” och där fokus har hamnat på kultur, etnicitet, diskriminering, rasism och kön.

Dessa begrepp har blivit vänsterns nya kulisser för dess aktivism och bakom vilka döljer sig ett närmast förakt för parlamentarism, uttrycksfrihet, demokrati, marknadsekonomi med flera goda saker. Aktivisterna har dessutom kommit att omfamna extrem islamism som inte endast är våldsbenägen utan byggd på religiös hysteri. Men även Stalin hänvisade till den Heliga ryska kyrkan när tyskarna stod nära Moskva efter att tidigare ha rivit ned kyrkobyggnaderna och fängslat eller avrättat de ryska prästerna. Man får väl kalla detta en ohelig allians där min fiendes (USA och Israel) fiende (terrorism) är min vän.

Sverige är fyllt av obskyra vänsterorganisationer bakom olika former av till synes anständiga fasader och vilka man kan läsa om i Lundbergs bok Ljusets fiender. Personnätverken runt många av dessa vänsterorganisationer har i sin tur påverkat en stor del av den vänstervridna journalistkåren som i många fall har kommit att bli aktivisternas ”nyttiga idioter” som till synes utan egna reflektioner spyr ut vänsteråsikter i alla samhällsfrågor.

Det är samarbetet mellan dessa två grupper – extremisterna/aktivisterna och de nyttiga idioterna – som fångat Sverige i ett strypgrepp och som skapat en endemisk överkänslighet för att ”säga fel saker” eller att ens andas åsikter som i ett öppet, liberalt samhälle borde framstå som helt okontroversiella och en naturlig del i det offentliga samtalet.

Människor har i allmänhet såväl fördomar som mer välgrundade åsikter och ogillar i hög grad att bli tillsagda vad de skall tycka. Ingen kan hindra någons inre tankar men det publika/massmediala trycket kan mycket väl hindra många att säga sin uppriktiga mening av rädsla för uppsägning från arbetet, yrkesförbud, andra repressalier, demonisering, ringaktning, hot om våld eller de facto våld. Det har vi bland annat sett hos de som engagerar sig i Sverigedemokraterna som ändå är ett riksdagsparti som verkar inom demokratins ram.

Att vänsteraktivister har nära relationer med terroriststämplade organisationer förtigs dock av media och någon demonisering förekommer inte. Vår alldeles egenhändigt närda boaorm har kramat oss till den grad att syrebrist börjar ge sig till känna. Vi vet att när syrebristen når en viss grad blir vi desperata. Så fungerar inte endast Homo sapiens sapiens utan allt levande.

Låt oss se på några exempel på de fenomen jag pekar på.

Polisregistret och romerna

Dagens Nyheter fick på tveksamma vägar tag på ett polisregister som merendels omfattade romer. Det av polisen uppgivna syftet med registret var att fungera som ett hjälpmedel vid bekämpning av viss typ av brottslighet. De gisslantagna slog volter av indignation då registret naturligtvis kopplades till etnicitet och avsåg romer som blivit ett så extremt känsligt ämne. Detta var perfekt för vänstern som kunde hänvisa till rasism, ett av deras främsta slagord i megafonerna.

Rikspolischefen Bengt Svensson, som onekligen ser obekväm ut i sin galonerade uniform och vidbrättade mössa, reagerade ryggradsmässigt och röt till: detta är oacceptabelt! Han använde kraftord, förbannad, för att smeta på sig lite – i och för sig välbehövlig – machomaskara. Den ”tuffe” Svensson tvådde liksom Pilatus sina händer och sålde ut sina poliskollegor som en Judas. Och detta utan att frågan hade utretts.

En olustig anekdot, när vi nu behandlar såväl polis som vänsteraktivism och terrorism, är att en dam vid namn Saima Jönsson har haft nära band till Popular Front for the Liberation of Palestine (PFLP), en organisation som USA och EU terroriststämplat. Hon var under många år gift med en av organisationens högsta ledare. Hon är numera ledamot i regionfullmäktige i Skåne för kommunisterna och har tidigare suttit i polisstyrelsen för Skåne.

PFLP har stått bakom ett otal mord och självmordsbombningar. Den judiska familjen Vogel knivmördades av PFLP-terrorister och där de mördade barnen var elva år, fyra år och tre månader gamla. Några frågor till Jonas Sjöstedt av vänstermedia? Jaså, inte det.

Justitieminister Beatrice Ask, som utsett Svensson – för övrigt en gammal god vän till ”Kapten klänning” som ju……, ja ni vet…. – tar på samma reflexmässiga vis omedelbart ställning. Hon vill överträffa Svensson och ber så att säga i förväg hela Sverige om ursäkt.

Strykrädda som pryglade hundar pudlar såväl justitieministern som Rikspolischefen på ett direkt stötande vis, de har bägge blivit gisslantagna av vänstern. Även integrationsminister Erik Ullenhag piper naturligtvis till för att inte missa att få vara med i ”de korrekta och godhjärtades gäng”.

Nu har frågan utretts av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden som föga överraskande, efter det kombinerade politiska och mediala trycket, konstaterar att registret delvis kan anses olagligt. Man menar bland annat att det är för brett och där kopplingen mellan befarad brottslighet och enskilda personer inte är uppenbar i alla fall.

Det viktigaste som nämnden kommer fram till är dock att registret INTE kan anses vara baserat på etnicitet. Och det var ju just detta hela frågan handlade om. Att myndigheter slarvar med de administrativa rutinerna är ju legio. Men när enskilda medborgare drabbas av detta så beivras det i stort sett aldrig och att få en felande eller korrupt tjänsteman fälld för tjänstefel förekommer nästan aldrig i Sverige. Och vänstern och dess gisslan bryr sig inte särskilt om den enskilde såvida inte rasism kan åberopas.

En av de få som nyktert och i ett tidigt skede analyserade det hela var Per Bauhn, professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet, som helt enkelt i Svenska Dagbladet den 27/10 lärde de goda och hysteriska att skilja på korrelation och kausalitet: ”Korrelation är inte kausalitet. Att du finns i ett polisregister och att du är rom innebär inte att du finns i polisregistret därför att du är rom”.

Det visade sig alltså mycket riktigt att det inte fanns någon kausalitet mellan de registrerade och etnicitet.

Utbildningsväsendet

Att debatten om skolan varit omfattande i politiken kan inte ha undgått någon. Men det har då mest handlat om grundskola och gymnasier samt om friskolor och internat. Inte så mycket har ordats om universiteten. Och kanske beror det på att extremvänstern har lyckats infiltrera just universiteten på det mest obehagliga vis.

Den destruktiva vänstern har anammat en slags relativism där en mängd begrepp getts en helt nya innebörd. Som ett exempel; begreppet ”vetenskap” har relativiserats till den grad att Uppsala universitet så sent som i februari i år höll ett seminarium som presenterades på följande vis av något som kallades ”Queerseminariet vid Uppsala universitet”:

”Vårterminens första seminarium tar sin utgångspunkt i feministisk så kallad fittaktivism, vars strävan generellt sett syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som är förknippad med föreställningen om ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Efter seminariet går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskapens lunchrum för postseminarium och fittpyssel”.

Vad säger utbildningsminister Jan Björklund om detta? Är det för pinsamt att stå i Riksdagens talarstol och tala om lämpligheten av seminarier om fittan på våra universitet? Är det här en universitetspolicy som rimmar med kristdemokraternas politik? Statsminister Reinfeldt verkar inte bry sig om något som handlar om religion, etik och moral. Men kanske har hans gamla trogna moderatväljare till äventyrs någon synpunkt?

Mattias Gardell anser jag vara en politiskt aningslös tokstolle i samma klass som Jan Myrdal och Jan Guillou. Gardell avfärdar den nya antisemitismen som ”struntprat” och ”utan empiriskt stöd”, vilka är Gardells standardsvar på förhållanden som han inte sympatiserar med. I dagarna kom dock en rapport från EU som slog fast att hatbrotten mot judar ökar i såväl EU som i Sverige. Inget personligt, endast empiri herr Gardell.

Skattebetalarna har det tvivelaktiga nöjet att försörja Gardell via en professur i religionsvetenskap vid Uppsala universitet. När Gardell var knuten till Anarkistisk tidskrift uttalade han att progressiva revolutionärer i världen måste förena sig och bortse från ideologiska skillnader för att leda motståndet mot reaktionära krafter, imperialism, sionism, rasism och fascism. Här finner vi väl en förklaring till att extremvänstern förenat sig med extrem islamism och terrororganisationer samt generellt sett är antisemiter och USA-hatare.

En annan så kallad forskare i Gardells anda, och som liksom Gardell parasiterar på statliga universitetspengar, är Stellan Vinthagen. Denne Vinthagen har avtjänat fängelsestraff i Tyskland och England för utomparlamentariska aktioner och har oförblommerat nog via Youtube förklarat hur praktiskt det är att som docent vid Göteborgs universitet få gott om tid att fördjupa engagemanget i den utomparlamentariska vänstern. Via nätet har Vinthagen också uppmanat läsare att ladda ned al-Qaidas terroristmanual.

Inte nog med att skattebetalarna står för Vinthagens oförtjänta lön. Nyligen beviljades han och hans kompanjon, juridikdocenten Håkan Gustafsson, 2,5 miljoner kronor av Vetenskapsrådet. Duons forskningsprojekt avsåg; ”Vilken inverkan dagens djurrättsrörelse, globaliseringskritiska och antirasistiska rörelser kommer att ha på rättsordningen i framtiden”.

Den ofrånkomliga frågan lyder; när skall allt detta trams upphöra? Sparka ut kvasivetenskaparna från våra universitet och låt dem försöka försörja sig på hederligt arbete. Men tyvärr, ingen politiker vågar angripa dem ty då skulle de nyttiga idioterna, media inklusive public service, angripa dem som ett pack vildhundar på Afrikas savanner.

Midnatt råder – tyst det är i husen

Invandringen är tvivelsutan den mest infekterade frågan i svensk politik. Sverigedemokraternas hållning och samtida frammarsch i opinionen har skapat närmast ett korståg från ett sammansvetsat politiskt och medialt etablissemangs sida. Den som anser att invandringspolitiken radikalt måste omprövas ses med automatik som rasist.

Här kan gisslansituationen ses i öppen dager. Utan att ansluta sig till detta hat mot oliktänkande i invandringsfrågan kan man inte vara politiskt aktiv i något etablerat parti, inte erhålla arbete på en etablerad tidning och absolut inte få anställning eller erhålla uppdrag hos den objektivitetens bastion som kallas public service. En avfälling från den ”korrekta linjen” riskerar också att bli av med sitt kneg då även vissa fackförbund visat odemokratiska tendenser att brännmärka de med en annan åsikt.

Men det finns alltid undantag som ger oss lite extra syre. Jag blev ytterst förvånad när nationalekonomen Assar Lindbeck nyligen fick tala fritt på ett seminarium ordnat av centerns ledning. Lindbeck, som får betraktas som vår nationalekonomiske nestor, gjorde ett nedslag i statistiken och drog en slutsats. Enligt statistiken går 60 procent av socialbidragen i dag till i utlandet födda personer. Hans slutsats var; Sverige måste föra en mycket restriktiv invandringspolitik för att skydda löner och välfärdssystem.

Lindbeck är en genial bohem. Det framgick redan på 70-talet då jag hade glädjen att bli undervisad av honom på Handelshögskolan. Han uppträdde ofta med oknutna skor och strumpor av olika kulör. Hans ögon lyste av intelligens och patos och hans låga brinner än. Han är en vetenskapsman i ordets rätta bemärkelse.

Än har inte alla fastnat i ormens kvävande grepp.