Annons

Annons

En talskrivares hemligheter

"Politik är spännande på det sättet att det är extremt trögrörligt samtidigt som saker inträffar väldigt snabbt. Spelplanen kan ibland ändras över en natt" säger Håkan Tribell, talskrivare åt Moderaternas partiledare. För Realtid berättar han om talskrivarens mytomspunna värld och vilka likheterna är mellan att hålla ett tal och att höra en symfoniorkester spela. 

Det finns tal som inte bara fick ett starkt genomslag i samtiden utan som lever vidare och citeras trots att tiden, platsen och sammanhanget är en annan. 

Ett exempel på ett sådant tal är talet “I have a dream”,  i vilket den amerikanska medborgarrättsaktivisten Martin Luther King förklarade sin vision av framtiden där vita och svarta lever som jämlikar. 

Ett annat exempel är det tal som Abraham Lincoln höll på slagfältet vid Gettysburg under det amerikanska inbördeskriget i vilket han åberopade självständighetsförklaringens princip att alla människor är jämlika.

Även det tal som den amerikanska presidenten Ronald Reagan höll vid Brandenburger Tor, i vilket han uppmanade Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov att riva muren, “Tear down this wall”, som en symbol för att öka friheten i Östeuropa har kommit att leva vidare till våra dagar.

Retoriken, som är en uråldrig konstform som kanske främst förknippas med ”de gamla grekerna” uppstod som ett svar på behovet att kunna föra sin egen talan inför domstolarna och i folkförsamlingen. Kunde man inte föra sin talan själv, anlitades ofta talare eller talskrivare. 

Talskrivare är vanligt såväl i näringslivet som i politiken.  Sedan två och ett halvt år är  Håkan Tribell talskrivare åt Moderaternas partiledare – tidigare åt Anna Kinberg Batra, idag åt Ulf Kristersson.

Håkan Tribell, Foto: Ernst Henry 


Håkan Tribell har en bakgrund som seniorkonsult på kommunikationsbyrån Prime och arbetade dessförinnan på tankesmedjan Timbro där han var chef för Timbro idé och rektor för Timbros utbildningsprogram Stureakademin. Utöver det har Håkan Tribell arbetat som ledarskribent för Upsala Nya Tidning och som redaktör på samhällsmagasinet Neo.

Håkan Tribell är noga på att skilja mellan det han kallar ”riktiga tal”  och kortare anföranden som politiker håller flera gånger i veckan.

– En politiker möter väljare i olika sammanhang flera gånger i veckan. Det kan röra sig om deltagande i olika konferenser och seminarier, mediemedverkan eller invigningar. Ofta håller de då olika former av anföranden, men detta är inte vad vi vanligtvis menar med "tal". Reagans talskrivare Peggy Noonan definierade "tal" som "en kombination av information och opinion som nedtecknats på papper och framförs med munnen”. Sådana tal är alltså mer planerade, genomtänkta och strukturerade. 

Håkan Tribell räknar upp Almedalstalet, sommartalet och jultalet som exempel på politiska tal som hålls av partiledaren och som ofta uppmärksammas av allmänheten. Men, det hålls även många andra tal under året såsom debatten i riksdagens kammare där varje partiledare håller ett tal liksom på internpartimöten och stämmor.

– Tal karaktäriseras av att det är talaren själv som väljer temat för talet medan det för kortare anföranden är vanligare att det finns ett givet tema som talaren ska förhålla sig till.

Det är ofta talen och inte de korta anförandena som får det största genomslaget och mest uppmärksamhet, förklarar Håkan Tribell. Men även om det vanligtvis är lång framförhållning inför tidpunkten då talen ska hållas är det fel att tro att talet färdigställs flera månader innan framförandet. Talet finslipas alltid in i det sista.

– Politik är spännande på det sättet att det är extremt trögrörligt samtidigt som saker inträffar väldigt snabbt. Spelplanen ändras ibland över en natt. Det gör att man jobbar in i det sista med varje tal, för att talet ska vara så aktuellt och uppdaterat som möjligt.

Vad är viktigt att tänka på när man formulerar ett politiskt tal?

– I ett  sådant tal talar partiledaren i någon mening till hela svenska folket. Med tanke på att alla människor har olika värderingar, olika levnadssätt och värdesätter olika frågor olika högt är det naturligtvis en komplicerad uppgift. De olika målgrupperna finns representerade bland de personer som är på plats samt de journalister som rapporterar vidare. Utmaningen ligger därför i att identifiera de frågor som olika målgrupper anser är viktiga och att hitta de gemensamma komponenterna. En viktig utgångspunkt är att de flesta människor knappast är intresserade av allt som händer i politiken utan engagerar sig kanske först när politiken handlar om frågor som berör just dem. 

För att ständigt hålla sig à jour med vad som händer utgör omvärldsbevakning en stor del av talskrivarens vardag.

– För att vara en duktig talskrivare måste man ha god koll på sin omvärld. Man behöver ha kunskap om hur politik fungerar, vad som händer i politiken och även vad som händer i samhället i övrigt. 

Vilka kanaler utgår du från i din omvärldsbevakning?

– Omvärldsbevakningen har blivit mycket svårare under senare tid, bland annat på grund av allt fler alternativa kanaler. Jag bevakar huvudsakligen större svensk och internationell press liksom en mängd sociala kanaler på nätet. Till exempel finns det bland mina vänner på Facebook flera olika åsiktsriktningar representerade som jag gärna vill ta del av och jag försöker därför att motarbeta alla slags algoritmer som syftar till att presentera ett likriktat innehåll. Jag vill ha bredden och då måste man vara aktiv för att hitta den.

Varför är bredden viktig?

– Om man inte har bredden torkar man ut intellektuellt. Det är mångfalden och det nya som gör att man tvingas tänka till. Utan intellektuella utmaningar blir jag sämre på det jag gör och det blir dessutom tråkigare. 

Vilka samarbetar du med i skrivprocessen?

– Främst är det förstås partiledaren, eftersom det är hans tal. Det där är viktigt att förstå. Folk frågar ofta om ett tal de har hört är mitt och svaret är att det aldrig är det. Det är alltid talarens tal som jag hjälper till att skriva. 

Men i processen är det förstås många andra sakkunniga personer inblandade, berättar Håkan Tribell.  

– Kärnan utgörs av 7-8 personer, man för en diskussion med staben, policyavdelningen och pressavdelningen. 

Hur går skrivprocessen till?

– Ärligt talat är ingen gång den andra helt lik. Men ska man göra en översikt ser den ut så här: inledningsvis kommer vi överens om en översiktlig strategi och inriktning på budskap. Sedan för jag samtal med alla inblandade och utformar en ungefärlig disposition. Efter att ha gjort research och läst in mig på ämnet börjar själva skrivprocessen. Ett visst datum ska  första utkastet vara klart. Det vidareutvecklas sedan hela tiden; nya stycken tillkommer, andra stryks. Det blir många idéer och mycket kladd innan ett tal är helt klart.

Vilka delar ska alltid finnas med i ett politiskt tal?

– En omvärldsbeskrivning, ett samhällsproblem, är utgångspunkten som talet ofta inleds med. Därefter presenteras en förklaring till problemet och förstås ett förslag på lösning. Givetvis speglar både problem och lösning talarens och partiets värderingar. Det är enkelt i teorin men inte alltid lika enkelt i praktiken.  

För att förstå politiska tal är det viktigt att man vet vari konflikten finns, säger Håkan Tribell.

Annons

Annons

– Alla politiska partier söker väljarnas förtroende och för att visa på skillnaderna behöver vi också visa på konflikterna. En viktig skillnad mot näringslivet är att vi faktiskt får säga negativa saker om våra motståndare, alltså våra konkurrenter. På rätt sätt och i rätt sammanhang förstås.

Hur har sociala medier påverkat talskrivandet?

– Det finns många saker man kan säga, men ska jag nämna en är det att sociala medier har bidragit till att tal lättare kan spridas utan att filtreras genom journalister eller andra som var på plats. Istället för att talet återges genom ett inslag på 15 sekunder på Aktuellt eller genom en kort sammanfattning i dagstidningen kan vi själva visa flera minuter från talet på Facebook. På två minuter hinner man säga en hel del. Och man får höra och se talaren, inte bara läsa texten.

Påverkas talskrivaren på så vis att man försöker att hitta medievänliga uttryck och oneliners?

– Visst har man det i bakhuvudet att formuleringar ska kunna citeras. Men, man ska komma ihåg att det mesta av kommunikationen mellan politiker och väljare inte sker genom traditionella tal och om ett tal blir framgångsrikt beror ofta på sammanhanget och publiken. Effekten av ett tal kan inte alltid återges i efterhand och därför bör inte heller talet formuleras för att vinna framgång i efterhand. Man måste alltid se till att i första hand vinna framgång i rummet, det vill säga när talet framförs.

Vad karakteriserar Moderaternas partiledare, Ulf Kristersson?

– Det tycker jag har framkommit i många sammanhang nu. Ulf vill gärna ha ett tydligt resonemang och söker det så kallade “vuxna samtalet”. Han eldar inte massorna med högstämd retorik utan resonerar hellre. Den tonen tycker jag också  kännetecknar hans tal.

Ulf Kristersson, Foto: Fredrik Wennerlund


Du försöker inte påverka Ulf Kristersson så att hans tal blir mer “eldiga”?

– Olika tekniker fungerar olika bra i olika sammanhang. Alla har sitt sätt att vara och att tala. Det är talskrivarens uppgift att hitta det som karakteriserar personen och hjälpa talaren bli så bra som möjligt. Jag tror inte på att försöka göra om människor, däremot kan alla utveckla sina goda sidor och bli bättre på att hantera sina svagheter.

 Håkan Tribell fortsätter:

– Martin Luther King hade troligen inte fått samma genomslag om han hade varit mer resonerande, men rent sakpolitiskt hade det varit samma sak om han hade sagt: “det är dåligt med segregation” istället för “jag har en dröm, att nationen en vacker dag skall resa sig och göra den verkliga innebörden av sin troslära till verklighet: Vi anser att dessa sanningar är självklara, att alla människor skapats som likar. /…/ Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag ska leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan efter deras karaktärs innehåll”. Man måste förstå hur talaren är och i vilket sammanhang som talet ska framföras, för att kunna formulera talet på bästa sätt. Som talskrivare –  och förhoppningsvis också som talare –  lär man sig också vad åhörarna svarar positivt på.

Har du hittat några sådana komponenter än?

– Ja, men de behåller jag helst för mig själv. 

Föreställningen om att talaren ska kunna hålla ett tal utantill vill Håkan Tribell slå hål på. 

– Många tror att talaren måste memorera varje ord och försöka framföra det så naturligt och spontant som möjligt. Jag köper inte riktigt det. Det är okej att ha ett manus framför sig så länge man läser upp det på ett levande sätt. Ingen säger att en symfoniorkester är dålig för att den följer noter eller att jazz är en högre form av musik då den bygger på improvisation. Däremot vet alla att det finns symfoniorkestrar som är jättetråkiga att lyssna på och andra som för en till en helt annan dimension. Det beror på hur de spelar, inte på om de har noter eller inte. Samma sak gäller för tal. 

Hur är din känsla när talaren framför talet?

– Det är en stor anspänning och jag är alltid nervös. Spänningen brukar sitta i under hela talet, men efteråt brukar den lyckligtvis släppa. Att skriva ett tal är en lång process och när talaren väl ska framföra talet är min del över, men jag vill ju att allt ska gå bra så det är som att sitta i baksätet och ändå vilja köra. Den känslan försvinner aldrig även om jag vågar påstå att det vanligaste faktiskt är att  talet tas emot på det sätt som vi har förväntat oss. 

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons