Annons

Annons

Sitewide generic

Per_Bolund_Drupal_2.jpg

Foto: Realtid.se.

"Det måste finnas en tydlig granskning"

Trustbuddys efterlevande konkurrenter kan komma att ställas under Finansinspektionens tillsyn, uppger finansmarknadsministern för Realtid.se.

De traditionella bankerna och kreditinstituten har fått ny konkurrens. Plattformarna som möjliggör för privatsparande genom utlåning av pengar direkt till företag eller andra privatpersoner -- "peer-to-peer"-lån och "crowdlending" -- växer.

Tjänstetypen -- som kanske främst blivit känd genom Trustbuddy-skandalen -- har omfamnats av regeringen, som är mitt uppe i sin strid mot hushållens skuldsättning. Nyligen åkte finansmarknadsminister Per Bolund (MP) tillsammans med näringsminister Mikael Damberg (S) till Hongkong för att främja svensk fintech tillsammans med den så kallade fintech-delegationen, där bland annat lånetjänsterna Lendify och Toborrow ingår.

Resan motiverades av en hög tilltro till svensk fintechs prestationskraft som internationell export. Realtid.se har mött Per Bolund för att diskutera tekniken, behovet av ny reglering och vad han anser ger svensk fintech så hög potential.

Annons

Annons

– Att fintech lyckats så bra i Sverige tror jag bygger på att vi ligger i framkant i en rörelse som är på väg internationellt: vi använder oss av elektroniska betalningsmedel väldigt mycket. Att vi har varit så pass mogna och tidiga på att adoptera nya tekniklösningar har hjälpt.
Fintechbolagen har kunnat visa på att företagen fungerar i praktiken, att kunder använder dem och är nöjda. Det har gjort det lättare att nå ut på globala marknader.

Vilka regleringsbehov ser ni?

– Frågan vi har att fundera på nu är hur vi kan skapa stabilitet. Många av företagen som nu är mer etablerade har åtminstone tillstånd från Finansinspektionen Men det finns möjlighet att ta ett steg till och kräva tillsyn, att de ska kunna kräva in underlag och få information om företagen skulle kunna vara en lösning för ökad trygghet för konsumenterna. Å andra sidan medför det en hel del administration, vilket vi måste ta hänsyn till när vi väger intressena.

– Det är viktigt att den här utvecklingen sker med fortsatt trygghet för både investerare och konsumenter. Om man inte har en ändamålsenlig reglering kan det växa risker, som i fallet med Trustbuddy – en regelrätt illegal verksamhet så vitt jag kan bedöma, som ska prövas av rättsväsendet. Det finns också exempel från Kina på "peer-to-peer"-lånebolag som mer eller mindre varit av pyramidspelskaraktär.

Högsta prioritet ger Bolund konsumentskyddsregler som ska hindra konsumenter från att gå i "rent olagliga verksamheters" fällor.  Men regeringen drar sig för att lägga sig i för mycket med nya regler.

– Jag är mån om att inte överreglera. Det kan leda till att man dämpar utvecklingen så att man inte får någon chans att komma fram med de bästa lösningarna. Ett lagom mått av reglering och lyhördhet mot branschen är som jag ser det den bästa vägen framåt.

Vad finns det för skäl till försiktighet när det gäller sådana här nya tjänster på kreditmarknaden?

–  När det gäller personerna som lånar ut pengar, och i värsta fall riskerar att bli av med dem om  verksamheten inte sköts på rätt sätt, finns det juridiska frågeställningar. Till exempel vem som har ansvaret för att göra en kreditprövning och vad som händer om en återbetalning uteblir – ska man stämma plattformen eller den som lånat pengarna? Det finns  en hel del oklarheter och det beror mycket på att lagstiftningen är uppbyggd så att man ska ha en bank och en konsument som ska skyddas.
Så ser det inte ut när det är två privatpersoner som gör transaktioner med varandra.

En annan risk med de alternativa tjänsterna på kreditmarknaden är att de kommer i vägen för regeringens satsningar på att bromsa hushållens skuldsättning. Det gäller att de nya kredittjänsterna inte blir kryphål för personer som vill slippa undan krav  som ställs på de traditionella kreditgivarna.

–  Nu tittar vi på om man ska införa ett låne- eller räntetak, till exempel att man inte ska få ta ut vilken ränta som helst, eftersom problemen har varit så stora. Men om den låneverksamheten bara flyttas till delningsekonomin eller fintechsektorn så har vi inte löst problemet. Därför måste vi se till så att det finns väl fungerande kreditprövningar och att de som tar lånen faktiskt har kapacitet att betala tillbaka.

Genom peer-to-peer-lån kan privatpersoner låna ut pengar till företag och ränteläget skapar incitament för småsparare att göra alternativa placeringar. Samtidigt har företag med god kreditvärdighet många andra finansieringsalternativ att vända sig till. Med tanke på kreditriskerna, hur ser du på risken för att fler småsparare ska lockas att satsa mer på sådana här placeringar där kreditriskerna kan vara höga?

-- Som privatperson måste man ha rätt att styra sin egen ekonomi. Vill man göra det så ska ingen lagligen förhindra en från att göra en från att göra riskfyllda affärer. Men man måste få den kunskap som man behöver för att värdera de olika riskerna mot varandra och där är jag inte säker på att det alltid är välgrundade beslut som tas.
Bolund värjer sig också för att enbart se risker. De nya aktörerna kan skapa förutsättningar för "win-win"-situationer för företag och sparare, anser han.

-- Bankerna har sedan finanskrisen dragit åt när det gäller långivning till företag. Även företag som skulle kunna betala tillbaka får inte lån den vägen fastän de har goda utvecklingsidéer. Samtidigt finns det människor som sitter på kapital och får dålig utdelning på det i dagsläget. Att kombinera det kan vara en gyllene lösning. Men det gäller att det sker med en trygghet för dem som tar lånet och dem som ger lånet.

Hur förhåller sig aktieplaceringar på små börsbolag med hög risk till att placera sina   pengar som lån till kanske ännu mindre företag med  stora kreditrisker?

-- Jag kan delvis ha förståelse för att människor vill hitta nya alternativ eftersom bankkonton och ränteinstrument inte är någon särskilt bra affär i dagsläget, och börsen är ju extremt volatil. Samtidigt finns det ganska livskraftiga företag med sunda idéer som själva upplever att de har svårt att få finansiering. Kan man då stå finansieringen och få bra avkastning på det kan ju det vara en bra lösning.  Men det väsentliga i sammanhanget är att det finns tillräcklig due diligence och att man kan bedöma företaget, med trygghet om att informationen stämmer.

Vad innebär det ur stabilitetssynpunkt om den här typen av kreditverksamhet växer till förmån för minskade investeringar i den traditionella banksektorn?

– Man kan se två olika scenarier. Ett är en ökad mångfald och bredare konkurrenssituation på finansmarknaden. Att det blir fler aktörer kan leda till att det blir större stabilitet. Vi har bittra erfarenheter av att svensk ekonomi  och alla svenskar påverkas väldigt mycket när de stora bankerna börjar vackla.

– Det andra scenariot bygger på att de nya aktörerna är i uppstartsfasen och inte har samma erfarenhet som de institut som funnits i hundra år och mer. Det är klart att det måste finnas en tydlig granskning av att de håller vad de lovar eller att det inte dyker upp företag som bara försöker lura kunderna. Det skulle verkligen skada branschen enormt mycket för framtiden.

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons