”Tror du fortfarande på det här”, frågade en institutionell förvaltare mig nyligen uppgivet. Han syftade på Trump, dagen efter presskonferensen där Trump läxat upp CNN och BBC. Han frågade mig eftersom vi tidigare förutspått att en Trump-seger skulle vara bra för börserna, för att vi nu räknar med att Trump innebär ett kraftig tillväxt-lyft och för att vi sedan valsegern överviktar aktier.

”Ja”, svarade jag. Och svalde hårt. Förvaltarens skepsis var (och är) förståelig. Så fort Trump pratar, twittrar eller skriver duckar vi alla nu reflexmässigt. För mycket av det av det han gör eller säger känns i bästa fall planlöst, i värsta fall djupt obehagligt eller stötande. Ett stilla kaos omger Trump, vilket säkerligen inte är en slump. Alla försöker vi komma underfund med vad som är på riktigt, och vad som är symbolhandlingar.

Jag behöver inte rada upp allt han gjort under sina två veckor. En elefant i ett glashus framstår som Sverker Åström jämfört med Trump. Det är alltså lätt att avfärda den nytillträdda presidenten, på så många olika plan. Men, marknaden har inte avfärdat Trump. Tvärtom. Marknaden är förälskad i Trump. 

”Problemet” är nämligen att allt som kommer från Trump-lägret inte är dumt eller fel. Tvärtom finns det mycket i hans ekonomiska politik som är bra, eller åtminstone väldigt tillväxt-inriktat på kort sikt. På lång sikt hopas frågetecknen – finns det lediga resurser i den amerikanska ekonomin, hur mycket kommer räntorna att stiga, hur protektionistisk är han egentligen?

Men på kort sikt innebär Trump potentiellt en väldig tillväxtimpuls, och en möjlighet att hoppa ur det Japan-liknande scenario vi harvat i ända sedan finanskrisen 2008. Det är därför börserna stiger. Det är det vi har fokuserat på (och uppenbarligen marknaden också). Även om det tar emot, en mjuk-liberal svensk vill inte att det ska gå bra med och för Trump. Vilket antagligen förklarar förvaltarens uppgivenhet.
 
Oron och kaoset kring Trump syns nämligen inte heller i den ekonomiska statistiken, eller på finansiella marknader. Tvärtom så ser konjunktur-datan ser mycket lovande ut. Vi verkar ha haft en liten återhämtning under fjärde kvartalet 2016 som kan få en turbokick i år av Trumps åtgärder. Konfidensen i amerikanska hushåll är den högsta sedan millennieskiftet. I amerikanska småföretag exploderade förtroendet i november och är nu det högsta sedan 2004. Och det är inte begränsat till USA. I EU accelererar tillväxten, och framtidstron är den högsta på fem år. BNP i EU växte faktiskt mer än USA ifjol enligt färsk statistik. (Kommer ni ihåg profetiorna om omedelbar recession i hela EU efter Brexit?.
 
Det finns flera aspekter av Trumps ekonomiska politik. En är att mycket är uppenbart tillväxtinriktat. Tar man allt han föreslagit rakt av motsvarar det ungefär dubbla stimulans-effekten av vad Reagan genomdrev i början av 1980-talet (parallellen Trump-Reagan är väldigt intressant).

Man kan diskutera detaljerna i hans förslag, men som flera ekonomer påpekat, (bland annat Harvardekonomen Kenneth Rogoff), är det bara magsurt att avfärda Trumps förslag. På kort sikt kan tillväxten i USA mycket väl drivas upp mot 3,5-4 procent.

En annan är att mycket kan genomdrivas, i och med ett omfattande stöd och en unik politisk majoritet för republikanerna som nu alltså kontrollerar både vita huset och kongressens båda kammare. En tredje aspekt är att mycket av det han föreslagit i grund och botten har ett omfattande stöd bland ekonomer, och till och med politiska motståndare.

· Demokrater och republikaner är alla överens om att det behövdes en omfattande reform (och sänkning) av företagsbeskattningen. Alla vet att de gigantiska finansiella kassor som parkerats utanför USA av amerikanska bolag för att undvika skatt är orimliga. De kan plockas hem efter en sådan reform.

· Läs rapporter från tunga internationella organisationer som OECD eller IMF och ni ska se en veritabel lovsång till expansiv finanspolitik, (via budgetunderskott), som finansierar stora satsningar på infrastruktur. Det väntas få stora så kallade multiplikator-effekter på BNP, och skulle potentiellt kunna kicka igång även den privata investeringscykeln.

· En aspekt som inte diskuteras så mycket i Europa är regleringstrycket. I amerikanskt näringsliv anses Obamaåren på gott och ont ha inneburit en omfattande regleringsvåg av näringslivet, som varit motsägelsefull och svårmanövrerad. Ambitionen att skära i det som kallas ”red tape”, (ett amerikanskt uttryck för överdriven reglering och byråkrati), kan vara en viktig förklaring till att optimismen bland mindre företag ökat så mycket.

LÄS MER: Trumps unika ministerval saknar motstycke.

Mattias Sundling
senior strategist Danske Markets Sverige