NEW YORK Han tror att det kan ge investerare som förlorade på Gizmondokraschen en chans att få tillbaka en del av sina pengar.

– Det finns fortfarande liv i denna produkt. Marknaden domineras av två produkter och det finns ett vacum att fylla. Gizmondo var den första riktiga spelkonsolen för flera olika slag av underhållning och vi kan inte några andra produkter med motsvarande egenskaper, säger Carl Freer till Realtid.se:s korrespondent. Om allt går bra så är vi igång i maj nästa år. Jag avser att göra denna version billig och arbeta med öppen källkod.

– Och till julen 2008 planerar jag att lansera en mer avancerad Gizmondo med bredare bildskärm. Vi pratar också med ett mobiltelebolag om att erbjuda Gizmondo gratis för de som köper en prenumeration för datatrafik, säger han.

Carl Freer säger att han redan har kommit överens med ett kinesiskt företag i Shenzhen som ska dra igång en produktionslinje och tillverka Gizmondo på kredit mot att de får ensamrätt på försäljningen av Gizmondo i Kina.

Man måste ha djupa fickor för att utrusta en fabrik, skaffa komponenter och starta produktionen och det hade aldrig Tiger Telematics, det Floridabaserade företaget som ägde Gizmondo.

– Krediten innebär att jag inte behöver inhandla komponenter och att jag inte behöver betala förrän den dag jag hämtar varan från tillverkarens lager, säger han.

Gizmondos dilemma var och är att slå en bro mellan den tid då produkten tillverkas och den tid då varan ställs upp på handlarens hyllor. Tillverkaren vill normalt ha åtminstone en del av betalningen i förskott för att sätta igång, men handlarna och varuhusen betalar inte förrän de fått produkten, såvida de inte begär att få kredit från säljaren. Det är en lång bro och den kan bli väldigt dyrbar, särskilt för en nykomling.

Carl Freer berättar i ett telefonsamtal veckan efter vårt möte i New York att han fått grönt ljus från det brittiska designföretaget Plextek i Cambridge och nVidia som tillverkade grafikkortet i Gizmondo (GoForce 3D 4500 wireless media processor).

– Jag var nervös när det gällde att återupprätta relationen till Plextek, men vi har nu slutit väldigt nära band med dem. Det visade sig också att en del av de komponenter som vi trodde att vi skulle tvingas göra om fortfarande håller. Det gällde bland annat grafikacceleratorn SE-10 som nVidia specialutvecklade åt oss. De säger nu att de kan dra börja tillverka om kvantiteterna blir tillräckligt stora, säger han och tillägger att bara där sparar de in fem månaders utvecklingsarbete.

Skälet till att Gizmondo överhuvudtaget väckte ett så stort ståhej när den först lanserades var att det verkligen var en ny och spännande produkt.

Den blev omtalad och omskriven, inte minst i spelkretsar, men den drabbades inte oväntat av kritik:

Priset var för högt och det fanns för få spelprogram, en kritik som drabbar varje nykomling som inte heter Sony och Nintendo. Gizmondo skulle kosta 400 dollar för den annonsfria versionen och 230 dollar om man gick med på att ta del av annonser som levererats med Car Freers finurliga SmartAdds-teknik.

Bristen på titlar var ett svårt problem, men det var ett man delade med andra produkter som först förklarats dödfödda, till exempel Microsofts Xbox. Men Microsoft hade råd att rida ut skeptikernas motstånd och med Halo fick de vind i seglen.

Tiger/Gizmondo hade däremot inte råd att vänta och Carl Freers egna investeringar i nya utvecklingsverktyg och titlar via sitt företag Nordic Light räckte inte.

Men i dag kan han visa titlar som både använder Gizmondos inbyggda gyroskop och program som Agaju, vilket kombinerar gyroskopet med kameran för att leverera ”augmented reality”, till exempel i form av 3D-figurer som dyker upp på skärmen om man riktar kameran mot ett objekt som har en särskild kod. Han drömmer om att kunna utveckla spel tillsammans med McDonald’s där kunderna kan rikta sina Gizmondos mot ett kodat kort som de går med sina Happy Meals.

Carl Freer säger att de har 35 titlar varav 6 helt nya för Gizmondo och att fler är under utveckling. Men den största överraskningen blir nog priset. Han tvekar först med att ge en siffra, men säger mot slutet av vår intervju att han är ganska säker på att kunna sälja Gizmondo för 99 dollar.

Carl Freer tror lika lite i dag som för två år sedan att han ska kunna knuffa Sony och Nintendo åt sidan, men han tror att det ska gå att erövra en nisch av marknaden och eftersom det är en så stor marknad kan den bli lönsam.

Han hoppas också att kunna bygga en allians med oberoende spelutvecklare och programmerare som arbetar med öppen källkod (open source).

– Marknaden för handhållna spel har stagnerat och det är för mycket status quo, men jag tror att konsumenterna vill se innovationer. En av de stora möjligheterna med Gizmondo var att vi öppnade dörren för ”open source” och det är en stor fråga för spelutvecklare idag. Normalt måste man köpa dyrbara utvecklingspaket (SDK, Software Development Kits) och betala höga rojalties till hårdvarutillverkarna, men eftersom Gizmondo kör operativsystemet Windows CE och spelen levereras på vanliga SD-kort så kan vilken spelutvecklare som helst, amatörer och proffs, vara med och skapa alltifrån enkla spel till komplexa spel som fullt ut använder Gizmondos tekniska kapacitet med dess chip för 3D-grafik, säger han.

– Vi kommer också ta fram ett lättanvänt program så att ungdomar utan någon som helst erfarenhet av att utveckla spel ska kunna göra sina egna spel på en PC och spara dem på ett SD-kort. Sedan kan de spela dem på en Gizmondo. Jag tror att många av dagens tonåringar kommer att gilla konceptet, säger han.

Det nya Gizmondo ska fortsatt ägas av Florida-företaget Tiger Telematics.

– Min plan är att välja en ny styrelse, utse nya revisorer och tillsätta en ny ledning. Mike Carrender är fortfarande vd, men företaget bedriver inte någon verksamhet idag. Aktieägarna har ingenting att förlora och det kommer inte att kosta dem något, men utan deras stöd går det inte, säger Carl Freer, som också pratar med åtminstone en av företagets institutionella aktieägare.

Han har också kommit överens med de brittiska likvidatorerna om sin plan för att återupprätta Gizmondo.

– Det enda andra exemplet på detta jag känner till är Canary Wharf, säger James Hunt, som leder likvidationsutredningen för firmorna Begbiges Taylor och David Rubin. Canary Wharf försattes i konkurs, men återuppstod efter sex år.

Det är inte svårt att förstå varför likvidatörerna gillar tanken på att få loss mer resurser åt dem som företaget är skyldiga pengar, men man kan fråga sig om inte de institutionella investerarna är skeptiska mot att jobba mot en av nyckelmännen bakom Gizmondo?

– Nej, inte alls! Alla som gör affärer med mig har gjort sin ”due diligence”. Och om du gör det ska du se att Gizmondo var en tragisk händelse. Det var inte jag som orsakade den och jag har inte profiterat på Gizmondo eller gjort något som stritt mot mitt ansvar mot företaget (fiduciary responsibility). Det spelar ingen roll om du så har uppfunnit ett vaccin mot aids. Om du gjort något dåligt kommer inget stort bolag jobba med dig. Det är klart att jag missat möjligheter på grund av Gizmondo och att det finns företag som vi borde jobbat med, men det har inget med skuld att göra, säger Carl Freer.

Men varför startar du helt enkelt inte ett nytt företag istället för att jobba med Tiger?

– Jag känner ett ansvar för de mindre akteiägarna som förlorade pengar på Gizmondo. Jag ångrar att jag inte var starkare, att jag inte gjorde mer för att rädda Gizmondo och det är det jag nu försöker återgälda. De stora institutionella placerarna klarade sig ofta och de hade avdelningar som läste våra 10K rapporter till SEC.

– Jag hoppas kunna få ut vår produkt på marknaden så att aktieägarna som satsade på mig och förlorade pengar kan få tillbaka en del av sina pengar. Det har att göra med min självrespekt. Det känns som ett oförrättat ärende och jag skäms över att ett företag som hade så stor potential kraschade med mig vid rodret. Jag vill försöka rätta till den saken, men jag vill också få en möjlighet att höras, att svara på all smädelse som riktats mot mig.

– Jag vet att jag inte är perfekt! Jag har gjort en del usla beslut i mitt liv, men jag tar ansvar för dem och jag har aldrig låtit någon annan lida för beslut som jag tagit personligen.

– De som jag svikit är de som köpte aktier i företaget, som trodde på möjligheten. De måste förstås ha insett att Tiger var ett högriskprojekt, men jag tycker ändå att jag svek dem. Mest av allt ångrar jag att jag avgick som vd under krisen, säger Carl Freer.

Kommer du själv att leda företaget?

– Jag vet inte. Min instinkt säger nej. Jag skulle helst bara vilja sätta igång det och sedan låta det fortsätta med en ny ledning. Jag tänker jobba hårt med Blowfish Works, men om det behövs så har jag inget emot att ta ansvaret för Gizmondo. Fast det är en av de frågor som jag försöker undvika att ställa mig.

Realtid.se onsdag morgon kl 6:

Brittisk utredning friar

hela Gizmondoledningen