Tidigare i veckan avslöjade en rad olika tidningsredaktioner tillsammans med journalistgruppen Organized Crime and Corruption Reporting Project, OCCRP, ett omfattande internationellt upplägg där minst 21 miljarder dollar, men sannolikt totalt uppemot 80 miljarder dollar med ursprung i Ryssland, tvättats och förts ut ur landet under åren 2011-2014.

Alla fyra svenska storbanker; Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB samt Danske Bank är nu namngivna och indragna i affären. Transaktionsmässigt är Nordea och Danske Bank de mest involverade av de nordiska bankerna.

Det här är avslöjanden som går tillbaka tre år i tiden, till 2014, och som fått förnyad aktualitet genom att OCCRP nu kommit över detaljerade bankdokument där spåren av transaktionerna och penningtvätten leder tillbaka till Ryssland, och kan preciseras mer än vad som gjordes vid det ursprungliga avslöjandet för tre år sedan.

Magnituden och omfattningen av penningtvätten, som i internationell press fått namnet “The global laundromat”, får nu ett politiskt efterspel genom att finansmarknadsminister Per Bolund (MP) kommer lyfta affären med sina kollegor i Nordiska rådet när han träffar dem på fredag denna vecka.

Vad är din reaktion på att samtliga fyra svenska storbanker nu är utpekade och indragna i härvan?

– Det hela är allvarligt eftersom arbetet mot penningtvätt är mycket angeläget. Minskar vi möjligheterna till penningtvätt minskar vi utrymmet för både terrorismen och den organiserade brottsligheten. Därför tar vi tar dessa uppgifter på största allvar, säger Per Bolund.

Kommer du ha kontakt med Finansinspektionen för att få information om de här affärerna?

– Vi har en kontinuerligt dialog med Finansinspektionen, som är väldigt aktiva inom det här området. Det här är uppgifter som främst berör Danmark, och därför har svenska Finansinspektionen nu intensiv kontakt med sin danska motsvarighet, Finanstilsynet.

Har du någon kommentar till att Nordea är särskilt utpekad? Staten är en tidigare storägare i den banken.

– Reglerna till penningtvätt ska följas till punkt och pricka, av alla aktörer. Naturligtvis är det viktigt som stor aktör att följa reglerna och föregå med gott exempel, säger finansmarknadsministern.

– Kunderna förväntar sig att bankerna har ordning och reda på sina affärer och inte möjliggör någon kriminell verksamhet överhuvudtaget.

Kan det bli fråga om initiativ på EU-nivå, tillsammans med dina kollegor i ministerrådet, med tanke på hur stort det är och hur många internationella storbanker som är inblandade?

– Redan på fredag kommer den här frågan lyftas i Nordiska rådet, när vi har ett möte där. Det här är en global fråga och därför ska vi agera globalt. I mina ögon förstärker det här också behovet av en skärpning på EU-nivån, säger Per Bolund (MP).

Penningtvätten ska ha skett i flera led, med början i Ryssland. Där sägs de finansiella tillgångarna, som med stor sannolikhet härrör från korruption och förskingring av statliga tillgångar och liknande, ha tvättats i ett första steg i det ryska bankväsendet.

Därefter ska de tvättats ytterligare en gång via Makedonien, där 14 makedonska domare nu sitter häktade för sin inblandning i upplägget, framgår av granskningen.

Mellan januari 2011 och oktober 2014 tvättades, enligt vad som nu avslöjats, 20,8 miljarder dollar genom 19 ryska banker. Pengarna fördes ut ur Ryssland till sammanlagt 5 140 företag med konton i 736 banker i 96 olika länder.

Penningtvätten har möjliggjorts genom ett sjustegs-upplägg, som beskrivs av OCCRP.

Först skapas två bolag, A och B och som i hemlighet tillhör de som tvättar pengar, utomlands. De är endast papperskonstruktioner utan någon egentlig verksamhet. 

Därefter får bolag A en fordran på bolag B genom att på pappret låna ut pengar till det. Bolag B garanterar i ett undertecknat kontrakt att betala tillbaka lånet. Men inga riktiga pengar flyttas i det här stadiet mellan bolagen.

Skulden garanteras av det ryska bolaget (eller bolagen) som låg bakom upplägget. Det här steget involverar alltid en moldavisk medborgare.

Bolaget B klarar sedan inte av att leva upp till sitt åtagande att betala tillbaka lånet, vilket leder till att bolaget A kräver in garantin, genom att kräva en betalning från det ryska bolag som ställt ut garantin.

Genom att delar av garantin ställdes ut av en moldavisk medborgare måste ärendet lösas i en moldavisk domstol. Korrupta och köpta domare – som ingår i upplägget – utfärdar ett officiellt domstolsbeslut vars innebörd är att det ryska bolaget måste leva upp till garantin och återbetala skulden (lånet).

Den moldaviska domstolen utser därefter en person – som också ingår i upplägget – som ska utföra transaktionen. Den personen öppnar ett konto i Moldindconbank, i vilket det ryska företaget som garanterat lånet deponerar den aktuella summan, vilket i sin tur “löser” det fejkade icke betalda lånet.

De ryska pengarna har nu förts över till Moldindconbank, tvättade och garanterade av en moldavisk domstol, redo att användas. En del av dem har använts för inköp av exklusiva lyxvaror. Det mesta av dem har dock förts vidare till den lettiska banken Trasta Komercbanka, varifrån de flyttas vidare genom olika skalbolag till en rad olika bankkonton spridda världen över.