Underbart är kort.

Chefen vill att jag ska koncentrera mig på nyhetsarbetet och RealTV. Och så ska det bli.

Sen jag började blogga här den 25 september har jag skrivit ett par hundra inlägg.

Jag vill passa på att tacka de 3 642 unika besökarna i veckan som bloggen haft.

I fortsättningen hittar du En Hermels dagbok här.

Den här dokumentären gjorde jag för TV4 år 2005. Den handlar om min mamma som mördades i Israel av självmordsbombare.

Tyvärr är filmen fortfarande lika aktuell.

Del 1


Del 2


Del 3


Del 4


Del 5

Nytt år, men Tant Gubbe är sig lik. Håll till godo.
TV-chefen


I går lättade vi på gardin och jalousie och öppnade ett fönster åt esplanaden till. Blinkade mot ljuset. På trottoirerna blänkte glaskross grönt och brunt i frost. Snöfläckarna hade sotats svarta av små fyrverkerier. Kulörta omslagspapper fladdrade i gathörnen. Ett ödelagt ölflak på en motorhuv. I rännstenen en tomburk rullande för blåst från norr.

Gott nytt år 2009? Nej, fortfarande så 2008, så last year, så yesterday, så toût d'hier.

På radio yr och kär Meryl Streep, på tv pilsk Selma Lagerlöf.

Så så 2008. Var givs oss ett uns fraîcheur?

Se & Hör 1-2/09 tar det nymodiga greppet att ropa Grattis med stort g åt 'kärleksbabyn' hos Carina Berg och Kristian Luuk. Är barnet fött? Nej pass, men 'de har redan börjat planera för gemensam familj'. Touché? Nästan lika gravitt är det för HKH Kpr Victoria och hennes Daniel, 'en okomplicerad själ som inte tar så mycket energi'… Barn blir det, viskar bladet, för hon är 'förtjust i småttingar och det stämmer bra med hennes tidigare liv som barnmorska bland beduinerna i öknen' (!) Vår skinande tv-pärla Lasse Kronér ska enligt samma Se&Hör bli - morfar! Är det inte lite lite väl tidigt, undrar vi. Lasses söta döttrar Mathilda och Amalia blir 14 och 11 i år.

Boulevardernas enfant terrible nr 2 Hänt Extra utropar sitt Grattis till Årets kändis 2008 - Idol-Bagge! 2007 var det en Bonde-Fredrik, jämte årets kvinna i Aftonbladet: Köping-Linda.

Quoi? Är Linda Bengtzing från någon del av Köping? Linda Lovelace är för död för att bo ens i tants dåliga minne. Gösta Bagge var en stilig karl, högerledare och socialprofessor, men också död. Baron Torgils Knutsson Bonde på Gimmersta är styv seglare och grym på luftgitarr, men idol för le bas peuple?

Ett annat tvivelaktigt tidningsrace gäller att byta ut siste man på Skansen Jan Malmsjö mot bättre bedagad profet att läsa kär Alfred Lord Tennysons klockspel. På förslag har synts (och nej vi orkar inte 'feta' deras namn) Ulf Lundell, Eva Dahlgren, Annette Kullenberg, Helle Klein, Carolina Gynning, samt förstås Köping-Linda och en lika notorisk Bonde-Fredrik…

Det kan bli intressant att höra hur det står till med läskunnigheten. I ord som norrskenssky och hugsvalelse. Gynning, Kullenberg och Klein äger åtminstone röst som kan skära frusen rådjurssadel. Dahlgren blir för mycket Nynäs, petroleum och tång för vår smak, men finstämd lyriker är hon visst, eller? Se här bara:

jag går en upplyst väg
det är något varligt i mitt steg
jag har en korv mitt upp på huvudet
fast jag skäms mig röd
den är mitt levebröd
tills någon släcker ljuset
(Rik och ökänd. ©1999 Eva Dahlgren)

Nästan lika rik på att skriva dansbandslåtar är revoltören från julkalendern Gumman som blev liten som en tesked, Guds barnbarns barn Niklas Strömstedt. Jo, den Saint Nick, han ockuperade som knapp 9-åring ett hotat dagis en röd dag i 1967 års kalender. Därefter smörjobb på Skivfabriken vid Birger Jarlspassagen medan han lärde sig pekfingervalsen på piano, och på den vägen är det alltfort. Fingrat mången kvinna, grävt guld och kört på fågel har han också som bekant, vi kan icke räkna dem alla, men likt den boulevardpress han lever i symbios med s p e k u l e r a:

Amy Diamond nästa?

…i hennes blick står skrivet
det finns en mening med livet
likt baciller
som vill och vet att dom kan
i en dans som gudar kommit på?
Na,na,na,na,na...
det finns inget starkare!
Åk, innan tåget har stannat.
(Potpourri Nick. ©2009 Tant G)

Vi vet nog vem vår vän från Söders höjder hela tiden drömt om att bli: The Legendary Stardust Cowboy… Se nedan hur densamme i sin tur sökt efterlikna Amy Diamond som dansmus på julafton.

Bara ett ord på fågelvägen, Niklas: Att dela fil är stort, att dela fille är större.

Kolla Cowboyen här.

Somliga straffar gud genast.

Till exempel di.se, som råkar slinta med tungan när man skriver om porrkungen Berth Milton och ”rättsporcessen”.

Kul där, Linus.

Bästa sammanfattningen av artilen återfinns i kommenterarfältet, där Cornelia Ceasar skriver:
Di, rättsporrsess och jungfruöarna!! Stake i artikeln.

Sprang på Jacques Wallner, DN Motors mc-åkande redaktör extraordinaire, på Götgatan igår

Jacques, som är syndikalist (va fan det har med den här saken att göra), berättade hur han en gång skulle bevaka en nassedemontration som embedded reporter, men hur han höll på att åka på spö när de packade nassarna övergav alla ingångna överenskommelser

Nåväl, Jacques hade på sig ett par riktigt fula DIF-vantar här på Söder, vilket inte heller är helt riskfritt, embedded eller inte.

Vi kom också att snacka en del om DN, som man plägar att göra.

Det här fotot inkom lite senare i mejlen och då föll alla bitar på plats, liksom

(tipstack till Arne)

Snyggt designade lampan ”Runar”.

Tyvärr ej till salu.

Schweizarna må tänka på det mesta.Men säg den sol som inte har några fläckar.

I badrummet har det slagit slint och det med råge.

Tvålkopp vid badkaret, bra att ha javisst.

Men lägg märke till att tvålkoppen saknar hål i botten, vilket får till omedelbar följd att det skapas en vattensamling i koppen.

Aj, aj, aj.

Gör om, Scheweiz!

Schweiz är som bekant känt för sina pengar, sina klockar och sin precision.

Här slarvar man inte i onödan.

Ta till exempel det här handtaget; det är mer kassaskåpsfeeling på det här garderobshandtaget än på de flesta svenska kassaskåp.

Schweizarna är sjukt ordentliga och sjukt renliga. På den här handdukshängaren har de tu förenats i skön harmoni.

Från vänster: Handduk, Handduk för bestick, Handduk för glas och sist men inte minst handduk för tallrikar.

Lägg också märke till den snygga randiga galontapeten, som för säkerhets skull också taket är tapetserat med. Ger den där trygga sköna känslan av isoleringscell.

Ibland känns livet lite tomt och innehållslöst. Lite grann som ett skyltfönster.

Julen är över och Tant Gubbe är tillbaka i full sving.
Håll till godo.
TV-chefen


Noël noël, på vår grizzlyfäll
ska vi hisna till stjärnor på slott varje kväll!

Så skrev vi till vår käre boy Tito i ett blygsamt försök till julrim. Ja, han fick sannerligen en omfångsrik klapp med både päls och platt tv i. Vi bredde ut den fasliga björnen framför eldstaden, hängde plasmaskärmen ovan där och lade oss att njuta spektakel. Men först kom tants 'herrbetjänt' med sitt lilla paket.

Bonne année Tante G! Er pygmé önskar se

Selma Lagerlöf hångla och få gonnorré…

Quoi? Jag hyssjade ned den tomtebrusige gnomen ty nu började spektaklen på Häckeberga.

Ganska snart fann vi att före detta skön Christina Schollin agerade likt det glas vatten hon skvalpat som redan i mjukporrens barndom. Likaså före detta confituren på Confidencen fru Dellert, en något till yr Klara Kluck, alltmer framtung och andligen däst. Och Loffe, Loffe, olycksfödde gosse, blanda du till hälften knark i mjödet… Men så Gardell då? Vi överlåter honom med varm hand till Alex Schulmeister som skrev så här i fjol:

'Han tror att han är ett geni. Jag vet inte det, jag. geni och geni. Jag har sett honom uppträda en gång. Då skrek han och hoppade och spottade i två timmar, ensam på en scen, och sen var föreställningen slut.'

Same procedure as every year, Jonas.

Vad om Scheja? Scheja ska göra det han är bra på - hålla mun och spela boogie-woogie. Vi drar oss hellre till minnes Schejas avlagda barnamoder, den etterljuva äspingen… älsklingen Nettan Eckemyr. Gick i höfthållare med strumpeband från tidig koltålder, hon. Efter sin bling fling med Scheja köpte hon upp/ned sig från översta till blotta 13:e våningen på östra Manhattan och en limbo bimbo liason med en lika lysten som glosögd karibisk bokförläggare. (Denne är ett kapitel för sig, vänta bara!)

Här kommer Tito in i bilden igen, hör och häpna. Som den Toker han redan då kunde vara tillbad han åtskillig Snövit på sitt lössläppta 70-tal, däribland själva Eckemyran. Nästlade sig in på cocktailparty i hennes penthouse. Berättar själv.

På småtimmarna började det vackra folket troppa av. Säg att sjutton gäster var kvar. Alla satt i ett stort blommigt living room. Då ropar Agneta till mig:

- Hej, Dopey! Du ville bjuda mig på middag, eller hur?

- Jaa. sa jag tvekande och tyckte att där satt ju folk som inte hade med vår tête-à-tête att göra.

- Det finns en jättebra kines nere på hörnet - gillar du kinesiskt?

- Jaaa, sa jag igen. Och undrade vart fröken Eckemyr var på väg i sitt Schneewittchenkopf.

Nu vänder hon sig till hela rummet: Anyone for Chinese?!?!

Sexton nävar sträcks upp i rummet.

- Toppen, jag beställer. Går du ner och hämtar säg tjugu chinese take away om en kvart!Tito gick ner. Fick betala ur egen pung för kalaset. THE END.

Desto roligare hänt i veckan: Folkkäre kommunistskiten Karl-Bertil Jonsson versus den sibiriska sessan Ting-a-ling fröken Löwengrip af Vasastan. En Niklas Strömstedt klokbloggar: 'Det är sånt här som ger blondiner dåligt rykte.' Ska han säga. Ta och fundera på vad som kan ge tuschade tinningar och framtand av kattguld ett annat rykte… (Psst… Vill du ha ett rim på hjärta, använd gärna hjärna som en ärta.)

Årets örsprång: Körslaget, det program som bygger på skön (?) Caroline af Ugglas princip: sjung hellre än bra! Tala om folkets röst. Här kan Tito brumma med ett par tre oktaver under som den Rasputin ur Röda arméns manskör han ibland påminner oss om. För övrigt kunde kär Gry Forssell gott ha passat bättre in som en GLAD och pennfäktande spritt språngande sprallig Selma Lagerlöf. (Körkarlen nästa, Gry?)

Nä nu ska vi inte vara häxan Surtant längre. Vi gör nollvision av statstelevisionen och svennetemplet TV4. Bjuder istället på flash back från en rimstuga i jordbävningsdrabbade svenska södern. Ännu ett tips till nyss nämnde Niklas att bita i, planka rakt av och tjäna nya guldtänder på.

Addade John Ahlmark, son till förre vice statsministern Per, på Fejan häromdan. John avböjde mycket artigt men också mycket bestämt med följande svar:

Hej och tack för vänförfrågan.

Jag tror aldrig att vi setts, men att vi talats vid en gång på telefon.

Det handlade om att du tyckte dig se en ny vinkel av Bildmanaffären, och jag var inhyrd presschef på Astras huvudkontor.

Hur som helst var det samtalet ett av de otrevligaste stunderna i min karriär, och ärligt talat återkommer jag i minnet till det flera gånger om året.

Kanske ett tecken på ett i övrigt överdrivet lyckligt liv?

Hur som helst väljer jag att tacka nej till vänskap på Facebook.

Hälsning,
John Ahlmark


Svar: Tack för snabbt svar, John. Vid närmare eftertanke kan du också fara åt helvete. För övrigt önskar dig och de dina ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År!
TV-chefen

Såg att killen valt att fly till New York.

Case closed.

God Jul, Pelle å alla ni andra!