Finans Nyhet

Åbjörnssons attack mot staten

Publicerad
Uppdaterad

Staten har som vanligt anlitat extremt dyra konsulter. Det var en av många kritiska utsagor från D Carnegies ordförande Rolf Åbjörnsson i dagens KU-utfrågning.

Martin Lindgren

Socialdemokraten Morgan Johansson var den som hade kallat Rolf Åbjörnsson till dagens KU-utfrågning, och han gav med sina frågor den kände konkursförvaltaren flera tillfällen att kritisera staten, som i sina olika skepnader regering, finansinspektion och riksgäldskontor agerar mot det D. Carnegie som Åbjörnsson är styrelseordförande i.

Ramen först: utfrågningen hölls mellan nio och tio på torsdagsförmiddagen i Skandiasalen i det gamla Skandiakontor som numera bland annat hyser Moderaterna. Åbjörnsson, som hade D Carnegies advokat Mikael Borg från Gernandt & Danielsson bredvid sig, inledde med ett anförande om sig själv och sin bakgrund, hur han ser på processen och varför han tog uppdraget som styrelseordförande. Därefter ställde en KU-ledamot från varje parti, med början på gamle socialministern Johansson, sina frågor.

Åbjörnsson berättade alltså inledningsvis om sig själv: han är konkursförvaltare sedan nästan 40 år och blev igår onsdag utsedd till expert i IMF:s insolvensgrupp.

Annons

– Sedan har jag några år i riksdagen också, men det har inte lämnat några större spår.

Poängen med att beskriva den gedigna bakgrunden inom insolvensrätt kom: Åbjörnsson sade att han aldrig använt sig av några konsulter på det sätt Riksgälden gör i samband med Carnegieaffären – främst tycktes Mannheimer Swartling åsyftas – och den sekretess Riksgälden försöker omgärda handlingar med är Åbjörnsson fullständigt främmande inför.

– Detta ärende är ju mycket omfattande och komplext, men jag ska försöka ta några punkter, sade Åbjörnsson och nämnde därefter bland annat att själva övertagandet är ett brott mot avtalslagens 37:e paragraf (se faktaruta).

Annons

Och:

– Försäljningen har skett, i vanlig ordning när det är staten som agerar, med extremt dyra konsulter.

Det är, menade Åbjörnsson, just staten som agerat, om än i olika skepnader: som Regeringen/Finansdepartmentet, som Finansinspektionen, och som Riksgälden.

Annons

Åbjörnsson, som själv nämnde att han är ordförande i ett statligt bolag men där inte beter sig som Riksgälden, tillstod att agerandet skett under stor tidspress, och/men att banken såldes – till Altor och Bure; red anm – ”med all sannolikhet” till underpris.

Han hänvisade till en analys som D Carnegie låtit göra tillsammans med en av fordringsägarna, Alecta: den visar på att bankens kassa nu är 1,8 miljarder kronor.

Vid en frågerunda passade Morgan Johansson på att fråga om köparna av Carnegie blivit rika som troll.

– Min kunskap om troll är begränsad, men jag tror du är på rätt spår, sade Åbjörnsson.

Om sitt uppdrag som styrelseordförande i D Carnegie sade Åbjörnsson att det måhända är ett självmordsuppdrag, men att hans syfte hela tiden har varit att få till stånd en förhandlingslösning med Riksgälden. För det har han kontaktat Bo Lundgren och försökt föra en dialog.

Målet, förklarade han, är att överskottet från försäljningen av den realiserade panten ska tillfalla D Carnegie-aktieägarna.

– Så har pantreglerna varit sedan romartiden, att en långivare efter försäljning av en pant ger överskottet till pantens ursprungliga ägare, men här övertog staten panten med äganderätt, och det är ohemult, förklarade Åbjörnsson.

De kostnader som staten ådrar skattebetalarna fick vidare kritik. Hittills har processkostnaderna för Riksgälden varit 40 miljoner kronor, uppgav Åbjörnsson.

Efter inledningsanförandet vidtog frågerundan, där en riksdagsledamot från varje parti – utom MP och V, som avstod – ställde ett par frågor var.

Morgan Johansson inledde med att fråga Åbjörnsson om Carnegie var konkursmässig vid övertagandet i november 2008.

Insolvensexperten förklarade att frågan om något är konkursmässigt är väldigt komplicerad, men att Carnegie inte hade fordringar som förföll till betalning och att staten inte ville att banken skulle gå i konkurs, varför konkursmässighet inte förelåg. Däremot hade banken en mycket ansträngd likviditet.

Här påpekade Åbjörnsson det orimliga villkoret i övertagandet som gick ut på att banken skulle förstatligas om FI skulle dra Carnegies tillstånd att bedriva bankrörelse: det chockade enligt Åbjörnsson folk i finansbranschen; det var något ingen kunde tänka sig skulle kunna hända.

Ett par andra saker som fick kritik från Åbjörnsson under Johanssons utfrågning var att Böös-Enblad (som köpte en stor Carnegiepost innan förstatligandet) är belagda med sekretess kring bankens värde och eventuella bud på banken vid sidan av det Altor och Bure lade, samt Riksgäldens värdering av Carnegie. Carnegie ska enligt Åbjörnsson värderas med, inte utan, banktillstånd när man analyserar vad den var värd vid övertagandet: hela syftet med den statliga aktionen var att fortsätta bedriva bankverksamhet.

– Att kvitta Carnegie Investment Banks ”negativa värde” med Max Matthiessens positiva och komma fram till ett sammanlagt värde är i min värld fullständigt otänkbart! En aktie kan ju inte ha ett negativt värde, som lägst kan det vara noll, sade Åbjörnsson och berättade om en gammal rättegång där åklagaren ropat stopp och belägg när någon fört begreppet ”negativ kassa” på tal: det är ett exempel på ordets makt över tanken, menade Åbjörnsson.

Han tillstod dock att han inte tror att det var så stor skillnad i nivå på eventuella andra bud.

Den moderate KU-ledamoten Andreas Norlén inledde med att påpeka att KU:s uppgift är att granska just Regeringens agerande, och att man inte bör föregripa de tvister som förs i tingsrätt och prövningsnämnd. Sedan gick han in på just vilka kontakter Åbjörnsson haft med Regeringen: med finansminister Anders Borg, svarade Åbjörnsson, har han inte haft någon kontakt – det har gått via Lundgren. Finansmarknadsminister Mats Odell, liksom Åbjörnsson kristdemokrat, träffar han i olika sammanhang men har fått uppfattningen att hans roll trots underskrivna beslut är perifer i sammanhanget: Carnegieaffären är Bo Lundgrens och Anders Borgs bord, som Åbjörnsson har uppfattat saken.

– Regeringen tycks inte inblandad som organ, sade Åbjörnsson, men kritiserade samtidigt att Bo Lundgren verkar förhandla om vilka gränser som gäller för försäljningsöverskottets fördelning på direktiv från Anders Borg.

Norlén frågade om när ”vi” får veta om Riksgälden gjort fel. Åbjörnsson nämnde åter att hans mål är att hitta en förhandlingslösning och inte processa. Han nämnde vidare att D Carnegies krigskassa är på runt 20 miljoner kronor, och jämförde det med det hittills lika stora ombudsarvodet till motsidans advokater, Mannheimer Swartling – och med det i sammanhanget blygsamma arvodet till prövningsnämndens ordförande, som fick den första att avgå för att lösas av av Stig von Bahr, som får 250.000 i vad som enligt Åbjörnsson är ett gigantiskt värderingsmål.

Centerpartisten Stefan Tornberg frågade om Rolf Åbjörnssons relation till Carnegie innan han blev styrelseordförande i D Carnegie & Co.

– Ingen.

Därefter följde några olika frågor från olika ledamöter, varav Ingvar Svenssons (KD) om värdet på Carnegies tillståndslösa verksamhet besvarades med att det enligt värderingsmän D Carnegie anlitat var runt en miljard kronor tack vare friska utländska dotterbolag, som inte saknade tillstånd.

En andra frågerunda inleddes liksom den första av Morgan Johansson, som frågade om Rolf Åbjörnssons uppfattning om Riksgäldens öppenhet i frågan. Bland annat togs en rapport om händelsernas gång upp, en rapport som Mannheimer Swartling lämnade ut till D Carnegie tillsammans med ett vädjande om att inte lämna den vidare till media.

– Öppenheten har varit botten, sade Åbjörnsson och uppgav att han själv aldrig skulle bete sig så i det statliga bolag han är ordförande i.

– Sekretess kan militärer hålla på med när de ska gå i krig och så, fortsatte han, och Morgan Johansson sade – liksom han sagt i media – att motsidan alltså försökte avtala bort offentlighetsprincipen.

Morgan Johansson följdes åter av moderate Andreas Norlén, som åter påpekade att det är Regeringen
KU ska granska. Alltså: hade Regeringen varit inblandad i sekretessbeläggandet? Åbjörnsson konstaterade att Mats Odell skrivit under flera beslut, men gick inte närmare in på om han också orättmätigt sekretessbelagt dokument.

Till slut fick Åbjörnsson frågan om vad han ser som lösning på hela konflikten; vad som skulle onödiggöra alla höga processkostnader.

– Det enklaste vore att förlika, att dela på överskottet på försäljningen. I vår värdering handlar det om någonstans mellan 0,7 och 1,5 miljarder kronor, och då har vi ändå värderat Skrindans stabila fastighetsbestånd, som står och puttrar i Norrland, till noll kronor.

Den avslutande frågan kom från kristdemokratiske Ingvar Svensson:

– Har regeringen gjort fel i sitt bemyndigande till Riksgälden [Fi2008/6596; red anm]?

– Nej, svarade Åbjörnsson.

Avtalslagen 37§

Paragrafen i avtalslagen (1915:218) som D Carnegie & Co-lägret hävdar att Riksgäldens övertagande av Carnegie är ett brott mot:

3 kapitlet: om rättshandlingars ogiltighet

[…]

37 § Förbehåll att pant eller annan säkerhet skall vara förverkad, om den förpliktelse för vars fullgörande säkerheten ställts icke rätteligen fullgöres, är utan verkan.

Annons