Jag har precis som alla söner mina duster med min far. Men ibland så har man ögonblick eller stunder då man är glad över att man har precis den pappa man har. I går var en sådan stund. Jag skulle äta middag med pappa hemma hos mina föräldrar och precis som det kan vara så undrade jag lite vad vi skulle börja tjafsa om ikväll när jag var på väg dit, vi hade bestämt att vi skulle äta en mycket enkel middag, tacos eller något liknande.

Men när vi gick ut för att handla i den lokala speceriaffären så tänkte vi båda: ”Är det inte lite roligare att göra en ordentlig middag?” Sagt och gjort, pappa blev väldigt glad att han slapp snabbmat, han är nämligen något av en gourmet, och jag tyckte självklart att det var mycket roligt att få dela ett av pappas intressen, nämligen matinköp.

När vi hade handlat klart potatisvirvlar, kött, pistageglass (det var väldigt viktigt vilket märke på glassen det var), så bar det av hemåt. När en gourmet och en estet skall äta middag tillsammans och båda är på sprudlande humör så uppstår nästan en symfoni.

Man får nämligen både väldigt god mat och ett vackert bord, jag stod för dukningen, pappa för maten. Bara för att man endast är två till middagen så behöver man inte slarva med antalet bestick och glas. Det är väldigt trevligt att slippa dela på smörkniven och dessutom väldigt snyggt när den ligger vilad på sitt lilla ställ som endast är avsett för att just vila smörkniven mot. Jag har alltid använt den men aldrig förstått vad den heter, kanske smörknivsvilare.

Till förrätten, som bestod av Skagen, löjrom, nubbe och öl, inleddes den illustra konversationen. Vi avhandlade saker som att det är oerhört viktigt att putsa skon även på undersidan och hur utomordentligt märkligt det är när folk har glömt det.

Sen fick jag lära mig att det var min pappa som lärt min morfar att inhandla sina skjortor på BUDD och inte tvärtom, vilken livslögn jag levt i! Detta var då innan New and Lingwood blev den självklara skjortan. När vi efter ett tag hade druckit en nubbe för mycket så gick vi över till varmrätten. Där hade vi självklart ägnat lika mycket tid åt att färgkoordinera tallriken som att det skulle smaka gott och det hela toppades med ovan nämnda potatisvirvlar.

Under varmrätten så fotsatte vi till stor del att diskutera kläder efter att pappa tio gånger konstaterat att man får så mycket mer för pengarna när man äter hemma, jag kan inte annat än hålla med. Jag fick till exempel bekräftat att farfar föredrog att byta om till varje middag, vardag eller ej. Det var antagligen det enda som felade oss under denna mycket trevliga middag, alltså att vi inte hade klätt upp oss.

Snart kom vi in på den mycket omtalade glassen och efter viss diskussion så kom vi fram till att vi lägger upp glass och bär i separata men matchande fat, det blir så mycket trevligare på det sättet.

Under efterätten så frågade pappa om jag inte kunde tillägna min nästa krönika till ämnet skor vilket jag lovade. Tyvärr, så måste jag göra dig besviken pappa, det får bli nästa gång. Tack för en enastående trevlig middag! Det är inte ofta man är bakis efter en kväll med farsan.