Igår rapporterade Realtid.se att två hus i Lärkstaden på Östermalm i Stockholm sålts för 35 miljoner kronor styck till en medtechmiljardär från Uppsala. Endast formaliteter återstår innan lagfart har beviljats.

Säljaren, Institutet för Rättshistorisk Forskning, grundades av en barnlös juridikprofessor och hans hustru i mitten av 1900-talet. Pengarna kom från hustruns farfar, som grundade Sandvik.

Efter att artikeln publicerats hör en delägare i ett snabbväxande IT-företag av sig till Realtid.se. Hans företag, uppger han och visar upp dokument, bjöd 37 miljoner kronor efter att ha låtit värdera det ena huset – som var det enda han kände till var ute till försäljning. Avsikt: nytt större kontor på fin adress.

– Mäklaren ringde mig igår morse och sade att huset nu var sålt.

Detta var efter att Realtid.se hade talat med säljaren, men innan artikeln hade publicerats. Ditintills i budprocessen, säger IT-entreprenören, har han haft svårt att få kontakt med mäklare och säljare.

Av det köpebrev Realtid.se har läst framgår att båda stiftelsens hus såldes för 70 miljoner. Hade IT-entreprenören vetat att båda hus var till salu hade situationen varit annorlunda idag, menar han:

”Hade detta gjorts professionellt så skulle självklart alla intressenter av Tyrgatan 5 fått bjuda igen på den nya kombinationen av Tyrgatan 5+7. Vi hade garanterat bjudit mer än de 70 MSEK de nu får”, skriver han i ett mail.

Mäklare var Claes Wallberg på Thule Fastighetsutveckling.

Sålde ni till högstbjudande?
– För det första är det uttalat att säljaren får sälja till vem han vill. Säljaren valde att prioritera en uppgörelse där båda husen såldes tillsammans. Huruvida det var högst eller ej väljer jag att inte kommentera, säger Claes Wallberg, som menar att det finns andra aspekter än priset i en affär.

Angående IT-entreprenörens uppgifter till Realtid.se om att han hade bjudit mer än 70 miljoner för båda husen säger Wallberg att IT-entreprenören gentemot honom har varit tydlig med att han inte hade möjlighet att köpa båda husen, som sedan stiftelsens tid har gemensamma tekniska system och dörrar utslagna mellan sig: hyresgästen SBU hyrde alltihop.

IT-entreprenören igen:

– Det var mer en diskussion jag och mäklaren hade på telefon igår, när loppet ändå var kört för vår del. Vad jag menade var att vi kanske hade sålt vidare det ena huset, eller hyrt ut det. Hade de kommit tillbaka och bjudit ut även det andra huset under tiden som vi bjöd på det första hade vi helt klart funderat.

– Det andra huset, det vi inte visste var till salu, hade till skillnad från det vi bjöd på hiss, så det kanske är värt ännu mer än 37 miljoner. Och 74 är ju mer än 70. Stiftelsen borde vara angelägen om att få ut ett så bra pris som möjligt.

Deltidsanställd sekreterare på Institutet för Rättshistorisk Forskning är Christer Thornefors, rådman i Stockholms tingsrätt. Han säger till Realtid.se att han med hänsyn till köparen inte vet hur mycket han kan berätta om fallet, men uppger att priset hamnade något lägre än vad stiftelsen från början hade begärt för husen.

Artikeln fortsätter nedan 

Visste IT-entreprenören att båda hus var till salu?
– Det vet jag inte, det var mäklaren som skötte den saken, jag minns inte exakt hur turerna gick.

Han minns dock en del:

– Vi hade en budgivning under sommaren och stod i begrepp att sälja för 37 miljoner, men då kom budet från Engström [medtechmiljardären] på 70 miljoner för båda fastigheterna, och då gjorde vi upp affären med honom.

Fick den konkurrerande budgivaren reda på budet på 70 miljoner?
– Det vet jag inte, det var mäklaren som skötte kontakterna med budgivarna. Det vi fick besked om var att budet från Engström var ett bud vi borde acceptera, säger Thornefors och poängterar att hans fokus har varit att maximera priset.

– Mäklaren kanske syftade på att vi skulle slippa kostnader för att separera fastigheterna, säger Thornefors om varför 70-miljonerkronorsbudet var det som rekommenderades.

Hur mycket IT-entreprenören skulle ha bjudit för det fall hans företag hade åtagit sig att separera fastigheterna är oklart: han visste inte att båda hus var till salu.

– När de påbörjade försäljningsprocessen av den fastighet vi bjöd på sade mäklaren att det andra huset redan var sålt. Vi kollade ägaren, och såg att det ju var stiftelsen som ägde båda, men då sade mäklaren att köpet bara inte var exekverat än.

– Det konstiga i historien är ju att om stiftelsen ville sälja båda hus och maximera priset, varför går man då inte ut i marknaden och aviserar det?