Den formella vigseln ägde rum den 30 juli utomhus i Sorunda utanför Stockholm, med prästen Lars Svärd och två vittnen.

Det följdes sedan upp med en officiell ”välsignelse-ceremoni” i Portugal förra lördagen den 14 augusti, med 150 inbjudna gäster.

Ceremonin där ägde rum i den katolska kyrkan Igreja Santa Maria in Sao Pedro de Sintra.

Den ligger drygt 2 mil utanför Lissabon, och är ingen församlingskyrka utan används bara vid bröllop.

En förberedande fest hölls redan under fredagkvällen, följt av den officiella bröllopsfesten under lördagkvällen.

Och enligt inbjudningarna som skickades ut fanns förhoppningar om att festen skulle vara länge:

”When energy finally runs short also for the ones showing most endurance, the music fades away as dawn is coming”, beskrivs festen i inbjudningen.

Realtid.se får tag på prästen Lars Svärd.

– Brudparet gifte sig först civilt eller ”borgerligt” i en kort ceremoni, berättar han.

– Det var med svenska kyrkans enklaste ritual.

– Och att vi hade den vigseln först var just med anledning av att man inte kan vigas utomlands om man inte har tillstånd.

– Det är jättekrångligt att vigas utomlands.

– Så det här är det enklaste sättet att lösa det på; i två steg.

– Och sedan hade vi det som en ”välsignelse-handling” där nere i Portugal i kyrkan som ligger väldigt, väldigt vackert.

– Därmed ville vi göra det här till en stor fest; en glädjefest dit de inbjudna kom.

På samma sätt är det vanligt att många som vill gifta sig nuförtiden först vigs i något kapell.

– Och sedan har de andra vigselakter ute på kobbar och skär i skärgården eller i Grekland på Akropolis eller så.

– Men sådana akter är inte någon juridisk handling, utan ”välsignelse-akter”.

Höll du en predikan också under Thomas Berglunds och Anette Vennemans välsignelse-ceremoni i Portugal?
– Det ingår alltid ett välsignelse-tal i sådana här akter.

– Och då talade jag om äktenskapet, kärlek och glädjen av att hitta någon att växa tillsammans med.

– Det är det som är kärlek; två människor som inspirerar varandra; att man tar fram det bästa hos varandra.

– Det är äktenskapets syfte.

– Tyvärr kan det vara så om man har gift sig för ung och kanske inte riktigt känner varandra, att man utvecklas åt olika håll.

– Det händer otroligt många människor.

– Det är bara så.

– Man kan konstatera att vi lever i en helt annan värld i dagsläget än för 25 år sedan.

Berglund själv har varit gift tidigare, men hade skilsmässa från det äktenskapet år 2004.

Känner du Thomas Berglund sedan tidigare?
– Ja, sedan 1987 då jag var präst i Vaxholm för många år sedan.

– Han bodde där då.

Hur är Thomas Berglund som person?
– Jag tycker att han är en helt fantastisk person.

– Det förstår man också med tanke på de framgångar som Thomas har haft.

– Det beror nog mycket på hans förnämliga personliga egenskaper.

Vad är det för egenskaper?
– Det är en värme.

– Han har en enorm förmåga att lyssna på människor.

– Det är väl viktiga drag för att få framgång inom affärsvärlden också.

En person som var med på hela evenemanget i Portugal var tidigare Folkparti-ledaren Lars Leijonborg.

– Det var trevligt, säger Leijonborg.

– Genom att jag är ungdomsvän med Thomas blev jag inbjuden.

– Han var ju själv aktiv i politiken i början av sin karriär.

– Då jobbade vi väldigt nära varandra.

– Thomas var bland annat talskrivare åt dåvarande Folkparti-ledaren Ola Ullsten.

– Det var under sent 70-tal och tidigt 80-tal.

Hur är Thomas Berglund som person?
– Jaa, han är ju en mycket kreativ och drivande person naturligtvis.

– Han har åstadkommit fantastiskt mycket i sitt liv.

Thomas Berglund har fyllt 58 år. Anette Venneman har precis fyllt 48.

Någon smekmånad blir det inte just nu för paret, utan först senare.

Veckans Affärer skrev 2005 i en intervju med Berglund att de båda hade ett särbo-förhållande.

Backar man bandet till 1993 så var det då Berglund som 40-åring blev vd för Securitas, och efterträdde därmed Melker Schörling som blev vd för Skanska.

Sedan skulle Berglund stanna på posten i 14-15 år ända fram till våren 2007, då han efterträddes av byggbolaget NCC:s vd Alf Göransson som fortfarande är vd för Securitas.

Hela Securitas är i dagsläget värt 25 miljarder kronor på börsen enligt Bloomberg.

Aktien hade toppar över 90 kronor våren 2006, våren 2007 och sommaren 2007, men föll sedan till en botten kring 55 kronor hösten 2008.

Därefter har aktien ökat starkt till en topp på nästan 80 kronor i våras, för att sedan tappa en del till nuvarande nivå kring 70.

Under andra kvartalet uppgick Securitas intäkter till 15,4 miljarder kronor, vilket innebär nolltillväxt jämfört med andra kvartalet 2009.

Intäkterna var i och för sig högre än analytikernas förväntningar på 15,0 miljarder enligt SME Direkt.

Men resultatet före skatt blev 671 miljoner kronor, vilket var sämre än analytikernas förväntningar på 687 miljoner enligt SME Direkt.

Vinsten per aktie uppgick till 1,29 kronor under kvartalet, vilket var i princip oförändrat från 1,28 kronor andra kvartalet 2009.

Det innebär att Securitas-aktien förenklat värderas till ett p/e-tal på 13-14.

Bevakningstjänster i Nordamerika utgör numer 35-40 procent av Securitas intäkter, och där sjönk intäkterna med 4 procent under kvartalet.

Under Berglunds tid som Securitas vd skedde ett antal märkeshändelser i bolaget:

• 1994: Avknoppning av låsbolaget Assa-Abloy

• 1999: Köp av USA:s största säkerhetsföretag; Pinkerton.

• 2000: Köp av USA:s näst största säkerhetsföretag; Burns, inklusive 49 procent av värdetransportföretaget Loomis, Fargo & Co.

• 2001: Köp av resten av Loomis, Fargo & Co.

• 2006: Avknoppningar av larmbolagen Securitas Systems (heter nu Niscayah) och Securitas Direct.

(Numera har Securitas även knoppat av sin värdetransport-verksamhet som det separat börsnoterade bolaget Loomis. Här är intervju med Loomis vd Lars Blecko.)

När Berglund blev Securitas-vd hade Securitas intäkter på 6 miljarder kronor per år.

När han lämnade bolaget 14-15 år senare låg intäkterna på 50 miljarder kronor per år.

I samband med Berglunds avgång som Securitas-vd våren 2007 skrev Dagens Nyheter att han under sin vd-tid var ”en av Stockholmsbörsens bäst betalda chefer. I och med [2006 års] ersättning har han bara sedan millennieskiftet kvitterat ut cirka 250 miljoner kronor i lön och bonus.”

Berglunds avgång verkar inte ha varit helt okontroversiell.

Affärsvärlden har skrivit om att Securitas gick ”från börssuccé till resultatras och styckning på bara några år”.

Krisen bottnade enligt tidningen i en relation mellan ägare och ledning som ”frös till is”, och att flera av de inblandade ”inte längre pratar med varandra”.

”Securitas var länge en fantastisk tillväxtsaga, ett av mycket få svenska tjänsteföretag som har lyckats bli en stor internationell spelare. Men på 2000-talet gick aktien i stå och Securitas fick problem både med verksamheten i USA och med värdehanteringen i Sverige, England och Tyskland”, skrev AV.

”Hösten 2006 petades så Thomas Berglund som koncernchef för Securitas”, fortsätter tidningen.

”Den långe, kraftige Thomas Berglund hade levt för Securitas.”

”54 år gammal blev han utslängd i kylan. Han flyttade från London till Luzern i Schweiz för att bygga upp ett nytt liv. Ett liv utan Securitas. Bolagets huvudägare Melker Schörling och Gustaf Douglas ville inte ha någon kontakt med honom.”

Men enligt vad Schörling sa officiellt var det inte så att Berglund fick sparken:

– Thomas hade faktiskt varit vd i 14 år och arbetat i Securitas över 20 år, sa Schörling till Affärsvärlden.

– Han fick inte sparken, det var en civiliserad process.

– Titta på resultaten.

– Thomas hade många bra år efter att han tog över 1993, men efter så många år med Thomas som chef är det inte konstigt att vi enades om en växling vid rodret.

Berglund var som Securitas-vd en ”strategisk visionär” som lät medarbetarna få frihet under ansvar, skrev tidningen.

Han var väldigt omtyckt internt som en ”fadersgestalt” som fick folk att trivas.

Och Berglund insåg att för ett tjänsteföretag som Securitas, betyder cheferna allt.

Han ledde exempelvis själv alla Securitas internationella ledarskapsutbildningar; fem gånger per år i tre dagar åt gången enligt AV.

Därigenom kunde Berglund även lära känna de framtida cheferna och få andra chefer att leda utbildningarna för sin personal.

Han kunde prata med alla; USA:s president och fackföreningsledare, och var bra på att lyssna.

Uppstod problem internt inom Securitas var det Berglund man ropade på, och då klarade det upp sig genom att han framställde problem som bagateller som snart skulle ordna sig skrev AV.

Dessutom var Berglund en mästare på att kommunicera med media och analytiker enligt tidningen.

Men en bit in på 00-talet uppstod sprickor i fasaden.

Berglund reste mycket till USA för att reda ut Securitas problem i de stora, köpta amerikanska bolagen, och i Securitas företagsledning uppstod schismer.

Där i företagsledningen fanns förutom Berglund även den temperamentsfulle norrmannen Amund Skarholt.

Enligt AV uppstod bråk mellan Berglund och Skarholt ”om hur verkligheten för Securitas såg ut, och hur bolagets vision för framtiden skulle formuleras”.

Till slut blev det konfrontation på London-flygplatsen Heathrow där de båda träffades då Skarholt skulle iväg på semester, vilket eskalerade till höjda röster och att Berglund på stående fot gav Skarholt sparken.

Schörling minns tillbaka:

– I flera år hade vi en vag ledningssituation i Securitas med en chef [Berglund] som inte med full kraft kunde vara där. Det var inte en lyckad situation, sa han till AV.

Enligt tidningen hade Securitas huvudägare Gustaf Douglas i själva verket ”retat sig på Berglund i flera år”, och gav uttryck för sin kritik genom att klaga på Berglunds insatser som styrelseordförande i det avknoppade larmbolaget Securitas Direct.

Fredrik Palmstierna har länge varit en av Douglas närmaste män och kommenterade:

– Thomas Berglunds energinivå var inte den som behövdes i det läge där Securitas Direct befann sig. Han hade haft det oerhört slitigt de senaste två åren med att dela upp Securitas i fyra bolag, sa Palmstierna till AV.

Därmed hamnade Berglund enligt tidningen ”i kylan”.

Hösten 2007 skrev Dagens Industri att Berglund blev styrelseordförande i sjukvårdskoncernen Capio, och valde som första åtgärd att dela upp Capio i ett sjukvårdsföretag och ett diagnostikföretag.

Realtid.se skrev om Berglund hösten 2009 då han betecknades som både styrelseordförande och vd i Capio, och även nytillträdd styrelseordförande i dagis- och friskoleföretaget Pysslingen.

Enligt den artikeln hade Capio då 14.500 anställda i åtta länder samt intäkter över 12 miljarder kronor 2008.

Nu står det på Capios hemsida att bolaget har 15.000 anställda, verksamhet i nio länder, och intäkter på 13 miljarder kronor.

Capio var tidigare börsnoterat, men köptes 2006 av brittiska riskkapitalbolaget Apax och Robert Andreens riskkapitalbolag Nordic Capital.

Berglund tillfrågades i Realtid.se-artikeln om vad han dragit för slutsatser av att först ha varit börshjälte för Securitas i tio år, för att sedan få se Securitas aktiekurs rasa och bli ”hudflängd”.

– Att ta framgångar med ödmjukhet och motgångar med fattning, svarade Berglund då.

Realtid.se har sökt honom nu igen.