Entreprenörskap och krishantering

Finanskrisen har ofta jämförts med 1930-talets stora depression. Depressionen ses ofta som den ännu värre föregångaren till dagens kris. Men på ett sätt är faktiskt 1930-talets kris ett föredöme. Sverige vände nämligen mycket snabbt fallet till tillväxt och utveckling.

Landet undvek inte att drabbas av depressionen. Många företag gick i konkurs när de globala finansmarknaderna kraschade och efterfrågan sjönk. Exportnäringen hämmades dessutom av de tullar som många länder satte upp för att ”skydda sig” mot krisen.

Mellan 1930-33 minskade antalet arbetstillfällen med 170.000 i Sverige. Det kan tolkas som att vart sextonde svensk förlorade sitt jobb. Krisen kunde dessutom ha blivit ännu djupare då många ungdomar dessutom var på väg in i arbetsmarknaden.

Depressionen gick dock över snabbare än vad många idag tror. Bilden av en långvarig och smärtsam depression är mera representativ för andra industriländer, som exempelvis USA. Sverige präglades vid denna tid av en flexibel arbetsmarknad, goda förutsättningar för entreprenörskap och låga skatter. Lösningen för många som förlorade jobbet blev att starta egna företag.

Entreprenörskap och jobbskapande tog fart. Som visas i figur 1 så befann sig redan 1935 fler i arbete jämfört med före krisen. Nya innovativa verksamheter växte fram som ersatte de jobb som gått förlorade. Krisen sporrade strukturomvandlingsprocessen från jordbrukssamhälle till industrisamhälle.

Under krisåren bildades Nohab Flygmotorfabriker (idag Volvo Aero). Gruvföretaget Boliden grundades genom sammanslagning av två nybildade svenska företag. Strax efter krisen skapades de framtida storföretagen Securitas och SAAB. Defibratormetoden för tillverkning av fibermassa utvecklades och gav upphov till Sunds Defibrator (idag Metso Paper) som tillverkar utrustning för skogsindustrier runtom i världen.

Även succéföretaget Dafgårds, som populariserat alltifrån kåldolmar till piroger och panpizzor, bildades under 1930-talet. Vi förlitar än idag på verksamheter som grundades ur den entreprenöriella anda som rådde under depressionen för nästan åttio år sedan.

Den kris som drabbade Sverige i början av 1990-talet fick ett helt annat förlopp. Under en tid när arbetslösheten minskade i många andra länder så steg den kraftigt i Sverige. Sysselsättningen sjönk med nära 12 procent mellan 1990-1993.

Trots att konjunkturen vände relativt snabbt så minskade arbetslösheten mycket långsamt. Som visas i figur 2 så dröjde det till år 2008 innan antalet sysselsatta hade återhämtat sig till 1990-års nivå, ironiskt nog samma år som nästa kris slog till.

Hur kommer det sig att krishanteringen var så pass mycket sämre under 1990-talet jämfört med under 1930-talet? Att jobbskapandet dröjde kan i stor utsträckning förklaras av att företagandet inte tog fart, åtminstone inte på samma sätt som under 1930-talet.

Även i början av 1990-talet fanns förstås entreprenörer som höll liv i sysselsättningen och välståndet genom att styra existerande verksamheter genom de svåra åren. Eller rentav satsa på att grunda framtidens succéföretag. Problemet var bara att de var för få.

Entreprenörer som utvecklar eller startar verksamheter under kristid spelar en central roll för den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Inte bara genom att främja den kortsiktiga återhämtningen, utan också att agera som katalysatorer för de långsiktiga förändringar som behövs i näringslivet.

Artikeln fortsätter nedan 

En central frågeställning under den återhämtning som Sverige befinner sig i är hur vi kan få fart på entreprenörskapet, så att denna kris blir mer lik1930-talet än 1990-talet.

Denna bokutforskar hur det kan ske, genom att vända sig till de entreprenörer som gick mot strömmen och startade framtida framgångsföretag mitt under 1990-talskrisen.

Vad drev dem att satsa på företagande? Hur blev deras verksamheter framgångsrika? Och vad kan 1990-tals krisens succéentreprenörer lära oss om hur man får fart på företagandet efter Finanskrisen?

Copyright: Nima Sanandaji och Fores