Enligt de nya strandskyddsreglerna ska det bli svårare att få dispens i områden med högt tryck såsom delar av skärgårdsområdena och på Öland. På andra områden, vid sjöar och inåt landet luckras strandskyddet upp.

Men den nya lagen fungerar inte i Stockholms skärgård menar Mårten Lundberg, ordförande i Rädda Strandängarna på Tyresö. I måndags gjorde han ett utspel på Newsmill:

”Nu säljs Stockholms stränder ut i rask takt. Den nya strandskyddslagen, vars avsikt är att skydda utsatta kustområden i södra Sverige, fungerar inte. Stockholms kustkommuner visar tydligt att de inte kan hantera sitt nya ansvar som omfattar att de själva kan ge dispens från strandskyddet. Ett konkret exempel är Tyresö strandängar där kommunen subjektivt genomfört miljöundersökningar i syfte att inte hitta något som skulle kunna stoppa bygget av lyxbostäder vid vattnet. Priset får kommande generationer betala.”

För Realtid.se kommenterar Leif Holmberg, politiskt sakkunnig på Miljödepartementet, inlägget:

– Mårten Lundberg skriver om att det är problem med hanteringen av Tyresö strandängar. Men dessa ärenden är har inletts före den nya lagen trädde i kraft den 1 juli. Detaljplanerna som han hänvisar till måste ha för ett eller två år sedan. I slutet sammanfattar han artikeln med att den nya lagstiftningen är dålig, trots att dessa beslut baseras på den gamla lagstiftningen. Det är osakligt, säger han.

Vad händer med stränderna i Stockholms skärgård nu?
– Den nya lagstiftningen är tydligare, det som tidigare betecknades som ”särskilda skäl” specificeras nu i sex olika punkter, en dispens måste grundas på något av dessa punkter. De nya reglerna är därmed mer restriktiva, fortsätter Holmberg.

Kommunerna får ansvaret att förvalta strandskyddet, länsstyrelserna får en överprövande roll att granska kommunens beslut.

Tidigare fattade länsstyrelserna besluten och Naturvårdverket var kontrollinstans men verket är ute ur processen. Nu fattar kommunerna beslut och länsstyrelserna är kontrollinstans.

– Det är för att föra besluten närmare människorna, säger Lef Holmberg.

Varför är det bra?
– Framförallt när det gäller planeringen av mark och vatten på landsbygden så är det bra att kommunerna lokalt får fatta besluten, dock utifrån tydliga ramar som lagstiftningen anger.

Hur ska ni från statligt håll garantera att kommunerna och senare länsstyrelserna sammantaget följer reglerna?
– Länsstyrelsen är en regional statlig myndighet, det ligger i myndighetsuppdraget som länsstyrelsen har, svarar Holmberg.

Strandskyddet har varit kontroversiellt ända sedan införandet 1950. Borgerliga riksdagsledamöter har regelbundet motionerat om att det ska upphävas eller ändras radikalt då skyddet kan begränsa markägarens intressen. En av de praktiska orsakerna till att nuvarande ändring är att alla kommuner inte ska ha samma regler eftersom trycket varierar i olika delar av landet.

Strandskyddet ska lättas upp i områden som enskilda kommuner pekar ut. Dessa nya dispensområden kan till exempel kan gälla en marina, en turistanläggning eller ett fritidsboende som främjar
”landsbygdsutvecklingen”.

Den 1 februari 2010 ska dispens kunna sökas. Men flera kommunerna är långt ifrån klara med vilka områden som de ska peka ut.

– Vi uppmanade kommunerna i somras att ligga lågt och vänta in den nya vägledningen så de vet hur de ska göra när de identifierar dessa områden, säger Reigun Hedström Thune på Sveriges kommuner och landsting.

Den största farhågan från SKL:s sida inför den nya lagen är att invånare i områden där strandskyddet lättas upp, inte tar tillsynen på allvar.

– Många kan få för sig att nu har man lättat på reglerna och kan göra hur man vill, vilket kan smitta av sig inom en kommun. Därför är det viktigt att man har en bra tillsynsverksamhet som är vettig och klok, säger Reigun Hedström Thune.

Farhågorna står dels i att personer kan strunta i reglerna och dels i att de kan missuppfattas och därmed inkräkta på Allemansrätten, menar hon.

– Flertalet kommuner kommer sannolikt inte hinna peka ut områden till 1 februari, säger Johan Larsson som är naturvårdshandläggare på Sveriges största länsstyrelse, Västra Götaland med 49 kommuner.

Har det varit mycket problem med felaktiga beslut tidigare?
– Det stod i lagen att om det finns särskilda skäl får man ge dispens med hänvisning till allmänna råd från Naturvårdsverket. Vi tycker det var ganska tydligt. Men det har med tiden kom beslut där man var i utkanten av regelverket, säger Johan Larsson.

Att överlåta beslutanderätten till kommunerna som inte alltid har klarat av det innan. Varför skulle de klara av det nu? Det beror bland annat på att reglerna har blivit tydligare nu, menar Larsson och får medhåll av Reigun Hedström Thune.

– Departement och riksdag har gjort bedömningen att kommunerna har den kompetens som krävs, sedan vet jag att det finns vissa kommuner som tycker det är svårt att ta ställning till vilka skäl som kan användas vid dispensgivning, säger hon.

Anna-Lena Fritz är naturvårdshandläggare på Gotlands länsstyrelse.

Är det hårt tryck på dispenser?
– Ja, det är hårt tryck. Men det är fler på våren. Det kommer att innebära mer arbete för oss, mellan 20 - 30 fler ärenden per år, säger hon.

Hr ni fått mer resurser nu?
– Nej, inte i och med att det har blivit en lagändring.

Att ett ärende tar tid beror på att länsstyrelsen ofta måste åka ut och besöka det objekt som ärendet gäller.

– Om någon söker dispens för en stuga på tomten måste vi se om huvudbyggnaden har kommit till på laglig grund, säger Fritz.

Artikeln fortsätter nedan 

I somras hamnade Gotlands landshövding Marianne Samuelsson i hetluften efter att ha beviljat dispens för ett antal byggnationer på Pay-Ex ägaren Max Hanssons tomt vid stranden på östra Gotland. Det berodde delvis på, som Samuelsson uttryckte det, att företagaren var så viktig för Gotland.

– Men så får man inte tänka naturligtvis. Alla ska ju vara lika inför lagen.

Varför tror du att det hände just hos er?
– Ingen kommentar.

Den största skillnaden nu gentemot förr är att länsstyrelsen på Gotland får in fler ärenden, samt att länsstyrelsen kan överpröva kommunens beslut.

– Men vi har inte testat överprövning än och vet därför inte riktigt vad det innebär, säger Fritz.

På Gotland omfattas numera alla sjöar och vattendrag av strandskyddsreglerna.

– Vi får se hur vi hanterar det framöver. Det finns ingen möjlighet att göra generella undantag som till exempel pekar ut viktiga vattendrag, för nu ska vi göra bedömning i varje enskilt fall.

Modellen att en statlig myndighet kontrollerar kommunal rättstillämpning finns på lite olika ställen inom miljörätten, påpekar Jan Darpö, docent i miljörätt vid Uppsala Universitet.

– Den kan ibland vara effektiv. Men vad händer om länsstyrelsen inte gör vad den ska? Då är systemet otillräckligt för att kontrollera att kommunerna sköter sig, säger han.

Han Darpö tror att länsstyrelsen i Västra Götaland kan distansera sig från kommunerna mer än andra länsstyrelser som är nära kopplade till kommunerna, såsom Gotland.

– Det finns en väldigt stark drivkraft hos kommunerna att exploatera i attraktiva lägen, däribland vid stränderna. Känslan för att förvalta ett nationellt intresse – oexploaterade stränder – är av givna skäl mindre uttalad, säger han.

Darpö menar att kommunerna därför, även fortsättningsvis, kommer att tolka reglerna i enlighet med det kommunala intresset.

– Och när ingen kan utmana besluten rättsligt uppstår en ”Vilda västern-situation”.

Han hänvisar till Naturvårdsverkets rapport från 2004 som visade att 66 procent av besluten var ”rättsvidriga”.

– Och den situationen vill regeringen lösa genom att ge kommunerna större befogenheter och de motstående intressena mindre möjligheter att agera rättsligt. Det hänger ihop. Reglerna har inte skärpts på något sätt.

Jag läste att Naturvårdsverket bara hann titta igenom ungefär en procent av alla dispenser som gavs under ett år.
– Det har inte med procent att göra, säger Darpö. Bara det faktum att NV kan överklaga har effekt på den kommunala rättstillämpningen. Därtill skapas verkets överklagande viktig rättspraxis som ger ledning för rättstillämpningen.

– Så har också de centrala myndigheternas klagorätt motiverats genom åren, att de ska agera lagstiftarens vakthund till förmån för nationella intressen.

Tillbaka till Mårten Lundbergs inlägg på Newsmill. Enligt honom spelar det ingen roll att beslutet togs innan nuvarande lagstiftning.

– Min poäng är i linje med vad länsstyrelsens själv kom fram till i sin rapport ”Vad händer med våra stränder”. De menar att det krävs en helhetssyn på strandskyddet i Stockholms skärgård, säger han och påpekar att den nya lagstiftningen är ett steg i fel riktning eftersom kommunerna varken kan, eller vill, ta hänsyn till helheten.

– Min farhåga är att kommunerna nu vädrar morgonluft när de själva kan ta fram beslutsunderlag till sina egna dispenser, säger han.

– Hanteringen i Tyresö är bara ett exempel på att det skulle bli sämre kontroll och ökad godtycklighet om kommunerna själva får ta hand om sina dispenser. Om man minskar kontrollerna är jag rädd att dispenserna kommer att öka, eftersom det saknas en helhetsbild.

– Att varje ärende blir ett politiskt beslut gör att tjänstemännens makt på länsnivå undergrävs. Det är en oroväckande utveckling om politisk godtycklighet gäller i olika beslut.

Du fick motthugg av Berit Assarsson (M), kommunstyrelsens ordförande på Tyresö som säger att här fuskas det inte: Vad är din kommentar till det?
– Vi har, genom privata initiativ, funnit rödlistade arter som borde ha hittats i kommunens egna undersökningar. Vi anser att att man inte tittat förutsättningslöst utan undvikit inventeringar av miljön som skulle kunna kullkasta projektet. Deras egen naturinventering gjordes i november, vilket är talande för vilka svar man ville få. Djur- och växtlivet ligger i vila då. I maj och augusti när vi genomförde våra undersökningar kryllar det av liv, något kommunen missat.