Innan den första emissionen hade Iqube någon miljon kronor i tillgångar och gjorde bara anspråk på ett par procent av it-bolagen Ryce och Kenet Works, de bolag som var först in i portföljen.
Ryce såldes till Eastpoint, som sedan blev Getupdated. Men så värst mycket pengar blev det inte.
– Möjligen fick vi aktier i Eastpoint för vårt innehav i Ryce, säger Johan Staël von Holstein.
Iqube har valt att behålla små andelar i många nya bolag. Istället för att investera pengarna direkt i några få, spenderar Iqube pengar på att hjälpa till i tjugotalet portföljbolag. Bolagen betalar, men inte så mycket som hjälpen kostar. I gengäld får Iqube aktier.
– Vi byter vårt arbete mot equity. Det blir samma effekt som en direktinvestering eftersom vi får fullt, eller mer betalt för vår arbetsinsats, säger Johan Staël von Holstein.
– Då kan man fråga varför vi inte bara ger dem pengarna. Vi vill inte göra det, för då köper de bara dyra kontorsstolar. Det är inget underkännande av entreprenörerna. Det där med stolarna är bara en metafor. De kanske betalar för en dålig revisor. De har inte erfarenheten. Det är inte så jävla lätt.
När Kenet Works såldes till Yahoo för runt 150 miljoner kronor fick Iqube fem miljoner kronor – en bra affär, men inte så bra att det blev över för att försvara andelen i resten av portföljen. Ägandet i framgångsrika bolag riskerar att spädas ut när andra går in med stora pengar.
– I Bluefish hade vi fem procent från början. Vårt ägande är nu nere i två procent.
Varför har ni inte försvarat er andel?
– Vi har inte haft tillräckligt mycket pengar i kassan, säger Johan Staël von Holstein
Erling Gustafsson, vd för Sjätte AP-fonden som äger 25 procent av Iqube, känner väl till problemet.
– De som varit med väldigt tidigt vill ju på något sätt gå ur. De orkar inte vara med hela tiden. Det har varit ett problem för inkubatorer generellt. Är man med väldigt tidigt och bolagen utvecklas, så vill man få tillbaka pengarna, men allteftersom de växer kan det vara svårt gå ur.
Vad är lösningen?
– De som går in måste vara beredda att lösa ut föregående ägare, så att man får en omsättning på portföljen. Därför behöver inkubatorerna relativt mycket pengar för att kunna vara med och motfinansiera när man växer. Men Iqube får pengar först när man säljer hela portföljbolaget. Därför behöver de så mycket pengar, säger Erling Gustafsson.
Iqube har aldrig haft ambitionen att vara ett riskkapitalbolag. Riskkapitalbolag är opportunisiska och kortsiktiga i Iqubes ögon. De lägger miljarder på cleantech eller någon annan trend och förväntar sig utdelning inom tio år. Iqube ska bygga värden på fyrtio års sikt.
Då duger det inte att leta efter russinen i kakan. Iqube tror på mångfald och ska behålla hela kakan.
För att ha råd med alla nya idéer behövde russinen i kakan ge mer tillbaka till resten av smeten. Iqube behövde pengar för direktinvesteringar.
Sommaren 2006 tog Iqube in 45 miljoner kronor. Vid årets slut fanns 38 miljoner kvar i balansräkningen. Åtta miljoner hade gått åt på ett halvår för att bygga bolag. It-stöd, konsulter och egna anställda kostar. I gengäld fick Iqube nu tre till fem procent av fyrtiotalet nya bolag.
Ett år senare, i början av 2008, hade ytterligare 13 miljoner kronor gått åt. Anspråken på ägande hade från och med årsskiftet i år ökat till 10,1 procent i nya bolag. När Johan Staël von Holstein startade Iqube låg ägandet på 1 procent och har därefter spätts på till 5-7 procent.
Portföljen innehöll nu hundratalet bolag, men var inte värd mer än tio miljoner kronor. Ytterligare tre miljoner kronor fanns i bolag som Iqube direktinvesterat i.
Det är försiktigt värderat – ingen goodwill, inga framtida kassaflöden – men de allra flesta bolagen är ju inte heller några russin.
Med en förbränningstakt på omkring 13 miljoner kronor om året behövs det många Kenet Works eller mycket långsiktiga ägare.
I september förra året hoppades Johan Staël von Holstein dra in 50-100 nya miljoner.
– Vi sa sjuttio miljoner, säger han i dag.
I somras hade han fått in 31 miljoner. En andra omgång i september 2008 gav ytterligare tio miljoner.
– Därför kan jag inte säga att vi är fullfinansierade. Vi har pengar till sommaren 2010 i alla fall. Sedan är det möjligt att det behövs ytterligare en emission.
Artikeln fortsätter nedan 
Annons:
– Jag vågar inte svara på det. Inför den förra emissionen sa vi att 50 procent skulle direktinvesteras.
Om Iqube ska direktinvestera hälften också den här gången så återstår 20 miljoner till verksamheten – 10 miljoner om året från i somras till sommaren 2010.
Iqube måste alltså skära i kostnaderna, samtidigt som andelen direktinvesteringar måste öka för att skapa avkastning som kan finansiera en fortsättning.
– Målet är 15-20 procents ägande i ett tidigt skede, säger Johan Staël von Holstein och konstaterar att så mycket får han inte utan att betala. Men pengarna ska räcka.
– Pengarna räcker för att försvara många av innehaven, eftersom finanskrisen gör att vi kommer att få många emissioner på väldigt låga nivåer.
Vad är alternativen om ägarna inte ställer upp på ännu en emission 2010?
– Att starta en fond – fast det går väl inte nu i de här dåliga tiderna. Att notera bolaget. Att vi hunnit göra någon stor exit, eller att paketera och sälja av innehav. Jag kommer att sälja av minst hälften i mina noterade innehav. Jag vill också göra några snygga exits för att mina ägare ska få se att det går.
David Hässler
08-545 871 35
david.hassler@realtid.se
Sven Wettergrund
08-545 871 33
sven.wettergrund@realtid.se
Skriv ut artikeln
Tipsa
Dela på Facebook
Visa alla kommentarer (4 st)
