LONDON Storbritannien har liksom Sverige generöst öppnat sina gränser för invandrare. Utöver den moraliska principen om en generös invandrarpolitik har budskapet till väljarkåren om invandringens nationalekonomiska fördelar i mångt och mycket varit desamma i de två länderna. Men den rapport som det ekonomiska utskottet i överhuset lagt fram på egen begäran och som presenterades förra veckan har slagit ner som en bomb i det politiska etablissemanget, och kraftigt påverkat debatten.

Efter åtta månaders arbete, intervjuer med ett sjuttiotal organisationer och djupdykningar i all tillgänglig statistik kom de väl så kvalificerade lorderna – bland annat två föredetta finansministrar, en föredetta riksbankschef – fram till att immigrationen inte haft någon som helst positiv inverkan på ekonomin och att regeringens slutsatser byggde på ovederhäftig och vinklad statistik. Labour-regeringens hållning att immigrationen medfört ökade vinster för den brittiska ekonomin, i storleksordningen sex miljarder pund per år, ifrågasätts starkt av rapporten.

Martin Wolf, en av Storbritanniens mest ansedda journalister, som tack vare sin kunskap om arbetsmarknaden också deltagit som sakkunnig i rapporten , skriver i Financial Times att Labour-regeringens välkomnande av nära fyrahundratusen invandrare per år har haft en större inverkan på den brittiska befolkningen än något annat politiskt beslut, men att tills nu har ingen opartisk ekonomisk mätning skett.

I artikeln sammanfattar han:

1. Invandringen har gett en tillväxt i ekonomin.
Självklart växer ekonomin, säger rapporten, om nära en halv miljon arbetsvilliga tillströmmar varje år, men för att få fram den reella ökningen bör man enligt lorderna titta på inkomsten per capita i stället. Och här har ingen större skillnad skett, tvärtom, de lägsta inkomsttagarna har fått det sämre ställt. Och ser man enbart på inkomst per infödd medborgare sjunker siffran ännu mer.

2. Invandringen gör att det uppstår färre lediga jobb
Inte alls. Antalet vakanser har inte alls minskat, den siffran är mer eller mindre konstant. Nya jobb skapas, men en stor andel av dessa fylls av arbetssugna invandrare.


3. Invandringen gör att staten får högre skatteintäkter
Inte heller detta stämmer. Regeringen menar att invandrarna tillför den offentliga sektorn mer än de utnyttjar den. Här finns få tillgängliga data, men rapporten påpekar att det gäller enbart för de invandrare som är i arbete. Ofta kommer invandrarna med sin familjer, som i sin tur belastar den offentliga sekorn. Lorderna räknar med att ökade bidraget till skattekistan uppvägs av de ökade kostnaderna för de medföljande i form av hyresbidrag, sjukvård, skolor etc.

4. Invandringen kommer att bidra till framtidens pensionskostnader
En dubbelbluff. Detta är ett problem som inte invandringen kan lösa. Invandrarna kommer ju en dag också bli pensionärer. Det enda sättet att kunna betala utlovade pensioner är att höja pensionsåldern. Det är helt fel att tro att en ökad invandring kan minska det växande betalningstrycket av framtida pensioner.

Premiärminister Brown vägrar att lyssna till lorderna om att bromsa immigrationen. Detta klargjorde han dagen efter det att rapporten publicerats. Inte heller lyssnar han till väljarna, som ser effekterna av immigrationen på huspriser, ökat tryck i skolsystemet och en högre arbetslöshet bland de unga, som alltmer förlitar sig på samhället för sin försörjning.

För tio år sedan oroade sig ytterligt få över immigrationen, enligt opinions-undersökningarna rörde det sig om några enstaka procent. I dag ser över 40 procent av väljarkåren immigrationen som av de viktigaste frågorna i den politiska debatten.

Rapporten har fått stor genklang i brittiska media. För första gången har effekten av den stigande invandringen mätts med opartiska mått. Debatten har bara börjat.


Pia Helena Ormerod
Frilansskribent i London
redaktionen@realtid.se

Länk: The Economic Impact of Immigration, www.publications.parliament.uk/pa/ld/ldeconaf.htm