– Det var anonyma valutaspekulanter som räddade Sverige, säger Jonung och nämner amerikanska fondförvaltaren George Soros som exempel.

– Detta är något som försvunnit i rapporteringen i media. Det dominerande perspektivet är fortfarande att Göran Persson räddade Sverige genom sin budgetsanering, en bild som han själv varit skicklig på att upprätthålla, säger Jonung.

Genom att valutaspekulanterna sålde svenska kronor kunde inte riksbanken längre bibehålla en fast svensk kronkurs gentemot andra valutor. Riksbanken kapitulerade och kronan föll kraftigt i värde i november 1992. Efter kronfallet behövde inte riksbanken upprätthålla höga räntor för att hålla uppe kronkursen. De sjunkande räntor och den kraftiga nedskrivningen för kronan som blev följden, la grunden för Sveriges återhämtade ekonomi menar Jonung. Den snabbt växande svenska exporten drog sedan Sverige ur krisen.

– Persson satt inte ens vid makten när detta avgörande beslut fattades. Att han tog Sverige ur krisen är inget annat än en myt, skriver Jonung i sin kolumn i Dagens Nyheter.

Enligt honom var händelseförloppet inte unikt för Sverige med en marknadskorrigering av en felaktig fast växelkurs och därmed en övergång till en mer hållbar ekonomisk politik byggd på rörlig växelkurs. Han jämför med krisåren på 30-talet då valutaspekulanter tvingade riksbanker att släppa kopplingen mellan krona och guldet på hösten 1931
.
– Vid 30-talets depressionsår var det frikopplingen från guldet och nedskrivningen av kronans värde som lade grunden för en konjunkturuppgång och återhämtning av svensk ekonomi. Den gången var det inte dåvarande finansminister Ernst Wigforss som räddade Sverige genom sin finanspolitik utan kronfallet. Samma förlopp inträffade på 90-talet då kronfallet drog upp svensk ekonomi, säger Jonung.

Han är dessutom tveksam till Perssons finanspolitik.

– Persson minskade statens utgifter kraftigt i lågkonjunkturen 1995-97 och ökade dem sedan i den följande högkonjunkturen 1998-2000. Som regel bör timingen vare den motsatta: finansministern bör strama åt under högkonjunktur och expandera under lågkonjunktur. tvärtom. Det är inte en sedvanlig konjunkturpolitik, menar Jonung.

Han pekar också på bristen på strukturreformer under Göran Perssons tid. Under Ingvar Carlsson tid som statsministern 1986-1991 gjordes mycket på detta område. Den borgerliga regeringen under Carl Bildt 1991-1994 arbetade också med tillväxtreformen. När socialdemokraterna tog över efter valet 1994 upphörde detta arbete med Göran Persson som finansminister. Tonvikten lades helt på budgetåtstraming, menar Jonung.

Han har lusläst Göran Perssons memoarbok ”Min väg, mina val” och vänder sig särskilt emot Perssons formulering om ”mitt livs viktigaste insats med att leda arbetet som tog Sverige ur den ekonomiska krisen”. Denna ser han som ett led i en mytbildning som kan försvåra arbetet att ta Sverige ur nästa kris i framtiden.

Ian Hammar
redaktionen@realtid.se