Annons:

Gå till söksidan på Realtid.se Gå till söksidan på Eniro.se (öppnas i nytt fönster)

Annons:


Annons:

Annons:

Tove Lifvendahl

…är mest känd för att har varit ordförande i moderata ungdomsförbundet, muf, och har utpekats som den som vände upp och ned på partiledningen efter förra valet. I dag arbetar hon som kommunikationskonsult på pr-byrån JKL i Stockholm samt skriver böcker, krönikor och debattartiklar.

Tove Lifvendahl
Tove Lifvendahl
Foto:Fredrik Persson/Prb
Om Tove
• Född 1974
• Uppvuxen i Arbrå i Hälsingland
• Har varit ordförande i elevrådet
• Har en Fil. Kand. i svenska. historia och litteratur.
• Har varit scoutledare
Vid sidan av sina fasta jobb sitter hon som ledamot i moderaternas partistyrelse och Stockholms Stadsmission.

Innan hon kastades in i offentlighetens rampljus hann hon med att arbeta som bland annat lärarvikarie, servitris och kock.

Vad lockade dig till politiken?
– Nyfikenhet. Jag växte upp i en liten by. Då blev det politik och handboll istället för kyrkan.

Enligt Tove Lifvendahl hade hon inte planerat en politisk karriär. Hon började läsa svenska, historia och litteratur vid universitetet i Uppsala. Tanken då var att bli gymnasielärare i svenska.

Så vad hände, sögs du in i politiken?
– Det är inte så att jag gett upp tankarna på att bli lärare. Det kan jag mycket väl bli senare. Just då dök det upp en situation då den dåvarande muf-ordföranden meddelade att han skulle avgå. Då blev det naturligt att tanken på att kandidera dök upp, vilket jag också gjorde.

Vad är du mest nöjd med att ha uträttat under din tid som muf-ordförande?
– Jag tycker det var bra att vi lyckades fullfölja brytningen mellan moderaterna och socialdemokraterna vad gäller synen på integrationspolitiken.

När det gäller frågan om saker hon är mindre nöjd med svarar Tove Lifvendahl att hon inte gärna delar upp saker i bra och dåligt. I allmänhet säger hon sig vara nöjd med sina två år även om ett par saker kunde ha gjorts annorlunda.

Baksidan med politiken anser Tove vara människors oförmåga att förhålla sig till makt.

– Det är lätt att politiker tar på sig skygglappar och inte tänker på att de med en knapptryckning kan förändra folks liv i olika riktningar. I ohotade och icke-transparenta miljöer frodas kulturer som inte alltid är sunda.

Med all mediebevakning, är inte den politiska miljön väldigt transparent?
– Visst är det hård bevakning från medier. Samtidigt är möjligheten för, ursäkta uttrycket, ”vanliga” människors möjlighet att överblicka vad som verkligen sker bakom stängda dörrar mycket små.

Tove Lifvendahl berättar att hon tycker det är viktigt att konkretisera politiska beslut.

– Moderaterna i Stockholm skickade en gång ut vykort till folk där det stod att om du har en medelinkomst på si och så mycket så betalar du sammanlagt så här mycket till olika ändamål via skattesedeln. Det säger så väldigt mycket mer än när Billström och Axén Olin diskuterar miljonbudgetar.

I dag har Tove Livfendahl bytt arena, men jobbar fortfarande med opinion och påverkan. Halva sin tid ägnar hon på kommunikationsbyrån JKL i Stockholm. Resten av tiden ägnar hon åt sitt eget företag som skribent och debattör.

På JKL arbetar hon med att hjälpa företag och organisationer att få en överblick och förstå samhällsdebatten inom det område de verkar samt att ge råd till kunderna om hur de ska kommunicera med sin omvärld.

Är det svårt att skilja på rollerna som konsult respektive politiker och samhällsdebattör?
– Nej, det tycker jag inte nu. Innan jag tog jobbet på JKL hade jag vissa betänkligheter, men de tycker jag att jag har löst på ett bra sätt med ledningen för JKL och moderaterna. Jag har till exempel varit noga med att bara ta betalt från den ena sidan. I dag får jag ingen ersättning från moderaterna.

I din mer fria roll som skribent och debattör, tror du att det finns en risk att folk tycker det är konstigt att du samtidigt representerar företag?
– Nej, det har jag inte märkt av. Jag tror att folk litar på min integritet. Sedan är jag noga med att aldrig ta på mig uppdrag som jag inte själv kan stå för.

Om det blir en borgerlig valseger. Vad händer med dig då?
– Jag har gjort klart att jag inte kandiderar till varken riksdag, landsting eller kommun, och det står jag fast vid. Det händer att folk tycker att jag borde kandidera eftersom jag är ett känt namn, men jag är inte så säker på att jag verkligen skulle göra ett bra jobb.

– Jag räds inte konkurrensen, däremot skulle jag ha svårt att förklara för folk varför jag skulle kunna påverka mer inifrån riksdagen än utanför.

Du pratar gärna om socialt entreprenörskap, vad är det och varför är det intressant?
– Det handlar om vad jag kallar nygörare inom sociala verksamheter, och inte bara nytänkare. Jag tror att vi står inför ett vägskäl i Sverige där vi inser att det inte längre är hållbart med den traditionella välfärden, och där vi måste hitta alternativa vägar. Det är lätt att det blir en uppgiven stämning där alla tycker att det är så jobbigt med alla förändringar. Jag vill däremot vara optimistisk och se möjligheterna istället för att vara nostalgisk och diskutera vad Sverige en gång varit.

Vad hände egentligen under den så kallade ”kuppen mot m-gubbarna” efter förra valet?
– Jag vill inte beskriva det som en kupp, även om det kan ha tett sig så för en del som satt mitt uppe i det. Efter valet var det en del som tyckte att man bara kunde byta ut partiledare och sedan låtsas som ingenting, medan vi valde att stödja Bo Lundgren och istället fokusera på kulturen i partiet.

– Jag och flera med mig ansåg att partiet hade kommit i otakt med sina egna ideal och vi saknade dynamik. Men det var ingen ny debatt som blossade upp precis då på valnatten, utan det hade diskuterats tidigare. Det var heller ingen konflikt mellan den äldre och yngre generationen eller mellan den konservativa och den liberala falangen inom partiet som det framstått i medierna.

Turbulensen efter moderaternas nederlag i valet 2002 ledde hur som helst fram till en omorganisation. Flera tunga namn som Per Unckel, Lars Tobisson och Gunnar Hökmark lämnade plats i ledningen för partiet. Även Bo Lundgren slutade som partiledare.

Nu när Tove Livfendahl inte sysslar med politik på heltid säger hon att hon inte vill framstå som en sådan ”ex-politiker” som bara sitter i tv-soffor och tycker till om både det ena och det andra.

– Det behövs professionella soffsittare också, men jag måste känna att jag gör skillnad. Därför ser jag till att jobba ideellt. På Stadsmissionen där jag arbetat flera år och nu sitter med i styrelsen gör vi verkligen skillnad i människors liv varje dag.

Vem vann partiledardebatten mellan Reinfeldt och Persson?
– Då måste jag säga Reinfeldt, men jag är ju inte helt opartisk på den punkten. Reinfeldt klarade sig väldigt bra under förutsättningarna. Tidigare har ju Persson krossat allt motstånd. Perssons vanliga manér med att ta av sig glasögonen och lyfta på ögonbrynet kom bara en gång – han måste ha kommit av sig sedan.

Om 10 eller 15 år, får vi se Tove Lifvendahl som minister, skolfröken eller kock?
– Kanske en kombination, vem vet? Skämt åsido, jag vet inte. Just nu tänker jag njuta av lyxen av att inte behöva besluta vad jag ska göra längre fram.

Petter Brunnberg
petter.brunnberg@realtid.se
 Tillbaka
Skriv ut artikeln Tipsa om artikeln



Annons:


Annons: