Nordic Capital har ett nordiskt investeringsfokus med sitt största rådgivningskontor i Sverige, med fyra aktiva riskapitalfonder under sig som alla är baserade på Jersey. I fonderna ligger tillgångar på sammanlagt 100 miljarder kronor. Just nu är Nordic Capital inne på sin åttonde fond.
 
– Det vi håller på med beskrivs som general buyout. Nordic Capitals fonder kan köpa bolag i alla typer av branscher i Norden och i norra Europa, säger Klas Tikkanen.
 
Klas Tikkanen beskriver Nordic Capital som ett monoprodukthus, till skillnad från den största svenska aktören inom branschen, Wallenbergarnas riskkapitalbolag EQT, som är ett multiprodukthus, som också kan investera i till exempel infrastruktur.
 
– Nordic Capital är den aktör i Sverige med störst marknadsandel av alla affärer som görs i landet. EQT är dock större om man tittar på de affärer som genomförs i Norden som helhet, säger Tikkanen när han positionerar bolaget i relation till den största konkurrenten.
 
Men det är inte bara i Sverige och norra Europa som investeringarna görs. I den bransch som Nordic Capital först fokuserade på har investeringar gjorts på den globala marknaden.
 
– I början på 2000-talet gjorde vi en medveten satsning på healthcare och life science och sedan dessa bygger vi upp kompetens i fler och fler industri- eller sektorsteam.
 
Nordic Capital har rådgivningskontor ligger i Köpenhamn, Frankfurt, Helsingfors, Jersey, London, Luxemburg, Oslo och naturligtvis också i Stockholm, där Robert Andreen and Morgan Olsson grundade riskkapitalbolaget 1989. Pengarna till den första fonden, Nordic Capital fond I, kom från Skandia och Handelsbanken som gemensamt investerade drygt 500 miljoner kronor.
 
Det segment som Nordic Capital riktar in sig på handlar om affärer i storleksordningen 1 till 4 miljarder kronor i investerat kapital.
 
– Det finns nästan inga affärer som görs i Sverige, i vår storleksklass, som vi inte har tittat på. Ibland har vi gått lite lägre, och ibland lite högre. Men det är där vi i huvudsak ligger.
 
– Nordic Capitals fonder har gjort affärer som är betydligt större än 4 miljarder kronor, men då tar fonderna in andra investerare eller krokar arm med en annan riskkapitalfond.
 
Skulle Nordic Capital göra en sådan affär på egen hand skulle det bli för stor koncentration till en enskild investering, vilket skulle bryta mot de regler som ställer upp krav för hur riskspridningen ska se ut i fonderna.
 
Klas Tikkanen berättar hur de resonerar när de tittar och räknar på en möjlig investering, och hur stor den kan vara.
 
– Vi gör alltid en riskanalys i varje affär där vi arbetar med olika scenarion för att se hur stor möjlig uppsida respektive nedsida det finns. Om det finns en stor tröghet i det undersökta bolagets bransch finns det ofta inte en särskilt stor nedåtsida, och då kan vi ta en större risk i värderingen. Men med det kommer då också att uppåtsidan inte blir lika stor.
 
Nordic Capital har i dagsläget ungefär 100 miljarder kronor som sammanlagt investerats i sina fyra aktiva fonder, och har under sin verksamma tid köpt totalt 91 bolag.
 
– Vi har gjort 91 affärer, två av dessa har inte gått bra. De resterande 89 har gått bra, i varierande grad.
 
Hur många bolag ligger ni investerade i för närvarande?
 
– 22 privatägda och 4-6 börsnoterade.
 
– Nordic Capital köper i princip bara privatägda bolag. De som är börsnoterade nu har Nordic Capital ägt privat, och sedan satt dem på börsen.
 
Kan du ge något exempel på när ni satt dem på börsen?
 
– En riktig kanonnotering var Munters. Nyligen börsnoterades också Saferoad, ett svenskt-norskt bolag som är verksamt inom vägsäkerhet.
 
Munters är ett svenskt industriföretag som tillverkar system för luftbehandling och klimatkontroll. Bolaget noterades i mitten på maj i år. När det var premiär för Munters aktie på Nasdaq Stockholm landade den på 65 kronor i den inledande handeln, vilket motsvarar en uppgång på 18 procent jämfört med teckningskursen som låg på 55 kronor. Erbjudandet var mer än 25 gånger övertecknat. I dagsläget handlas aktien kring 71 kronor.

Klas Tikkanen tar Munters som ett exempel på vad en riskkapitalägare kan bidra med i ett bolag, som i detta fall också köptes ut från börsen.
 
– Det bolaget köptes ut med buller och bång i en budstrid med Alfa Laval år 2010. Det är en affär där fonden fick god avkastning efter att ha ompositionerat hela bolaget från att vara teknikorienterat till att öka marknadsorienteringen i det. Genom Nordic Capitals support fick bolaget igång ett helt annat marknads- och säljfokus i bolaget, genom att bland annat sätta in nya ledamöter i styrelsen, varav en som arbetade aktivt med commercial excellence-projekt inne i bolaget.
 
– På Munters fick bolaget så småning igång ett marknadsfokus vilket i sin tur ledde till en helt ny produktsatsning som nu driver försäljningen, som jag inte tror att de hade vågat genomföra om de legat kvar på börsen.
 
Den gemensamma nämnaren för de företag Nordic Capital kliver in i är att det ska finnas något att uträtta i dem.
 
– Ingen annan aktör har gjort fler healthcare-investeringar globalt inom private equity än vad Nordic Capital har gjort, eller varit inne i fler undernischer. Och det är ganska unikt att en Nordenfokuserad fond har gjort det. Ingen annan har heller genererat bättre avkastning inom detta segment än vad Nordic Captial har gjort.
 
Har ni kompetens internt i Nordic Capital för att kunna agera i alla sorters bolag, oavsett bransch och inriktning?
 
– Efter vårt första fokus på healthcare har vi börjat agera i andra sektorer och byggt upp en kompetens också där. Våra vertikaler som vi kallar det, eller sektorteam, är förutom healthcare också industrial goods and services, consumer goods and retail, tech and payments och financial services.
 
Nordic Capital sålde nyligen fintechbolaget Bambora, som arbetar med betallösningar.
 
– Det kallas ofta Sveriges största startup och växer med ungefär 30-40 procent på årsbasis. Nordic Capital köpte tillsammans med ett management-team loss grunden till det som idag är Bambora från SEB år 2014, i form av deras kortbolag Euroline. Till det har fonden sedan köpt och slagit ihop sju teknikföretag och tre geografiska företag.
 
-– Det är nu världens snabbast växande kortbetalningsföretag. De tar in en ny kund var fjärde minut, dygnet runt under hela året.
 
Intervjun med Klas Tikkanen gjordes i början på juli, under Almedalsveckan i Visby. Bara ett par veckor senare blev det klart att Nordic Capital säljer Bambora till den franska betalaktören Ingenico Group för drygt 14 miljarder kronor. Som vanligt vill inte Nordic Capital uppge några siffror för vad de tjänat på affären, men tidningen Financial Times bedömer i en artikel att Nordic Capital fick fem gånger pengarna.
 
– En annan intressant affär inom fintech gjorde en av Nordic Capitals tidigare fonder med betaltjänstföretaget Point, som köptes 2005, och som genomfördes tillsamman med delvis samma managementteam som sedan var med och drev Bambora. Point var Nordic Capitals högsta vinstmultipel någonsin, säger Klas Tikkanen.
 
Totalt arbetar 116 personer på Nordic Capital, allt som allt. Organisationen är uppbyggd så att varje fond har en egen styrelse, som är den del av organisationen som fattar investeringsbesluten. Rådgivningsdelen av organisationen är enligt lag helt separerad från själva fondförvaltningen.

– Fonderna ligger på Jersey, fondförvaltaren finns på Jersey och vi har rådgivningskontor i sju länder.
 
Varje fond måste regulatoriskt stå på egna ben med en egen styrelse, som är baserade på Jersey. Stockholmsteamen ger parallellt råd till tre olika fonder, och kan då ge råd som står i konflikt med andra intressen, därav måste styrelserna som fattar de slutgilitiga besluten vara helt oberoende.
 
– Ibland säger styrelserna nej till ett investeringsförslag, även om det inte händer så ofta, och då kan det bli riktigt upprörda känslor på de lokala rådgivningskontoren.
 
Men arbetssättet och kulturen i olika riskkapitalfonder kan skilja mycket beroende på var någonstans i världen de är baserade och verksamma, påpekar Tikkanen.
 
– Jag pratade en gång med en styrelseledamot i en av våra fonder som också är styrelseledamot i en helt annan Mellanösternbaserad fond. Där säger styrelsen nej till var tredje eller var fjärde förslagen affär. Det visar att rådgivarteam kan verka i en annan kultur där de föreslår affärer på betydligt lösare grund än vad våra team gör.
 
Om jag säger att riskkapitalister har ett ganska dålig rykte i Sverige, håller du med om det?
 
– Det har stadigt förbättrats de senaste fem åren. Den tidigare bilden bygger på okunskap om vad vi gör.
 
Varför har de har haft ett dåligt rykte?
 
– Passivitet i kommunikationen.
 
Är det delvis förtjänt eller oförtjänt, eller en kombination?
 
– I sak är det oförtjänt. Men det är välförtjänt i så motto att man har stuckit huvudet i sanden och vägrat svara på frågor och berätta om sig själva. Man har helt enkelt isolerat sig.
 
Handlar det om en organisationskultur som sitter inympad i väggarna hos riskkapitalbolagen?

– Det är väl lite läskigt med journalister. Jag kommer ihåg att jag var livrädd när jag gav min första intervju. Det handlade mycket om vad kollegor skulle tycka och tänka, och om jag skulle råka göra bort mig. Det är inte helt lätt det där.
 
Men Klas Tikkanen lyfter också blicken analytiskt när det kommer till frågan om hur riskkapitalhusen kommunicerar utåt, och ger en förklarande aspekt till hur folk som arbetar i branschen ser på det hela.
 
– Vi har många som arbetar hos oss som är lite mer introverta än genomsnittet. Det där går att mäta och det har vi gjort. Och i den mån det finns bra estradörer och kommunikatörer brukar de inte utveckla och premiera den sidan hos sig själva, fokuset är ju på affärerna. Jag är CFO vilket kanske inte råkar locka de mest utåtriktade personerna, men jag råkar ha en extrovert läggning enligt de här mätningarna, och jag får lite energi av att ge en intervju.
 
– Tänk också på att det finns en kultur i branschen som på ett sätt premierar att hitta och se problem. Det är så man kan identifiera möjliga problem med en investering, och det tankesättet spiller över också över på kommunikation via medier.
 
Hur ser de framtida planerna för Nordic Capital ut?
 
– Vi har en tydlig nisch i marknaden. Vi ligger i en bra ficka mellan de amerikanska giganterna och EQT på den ena sidan, och de betydligt mindre aktörerna på den andra sidan. Därmed hittar vi affärer som bara vi gör, i mellanstorleken. Lite för små för de stora, och alldeles för stora för de små. Det finns väldigt få aktörer i Nordic Capitals segment.
 
– 80 procent av våra affärer de senaste sex åren har vi genomfört utan någon reell konkurrens.
 
När det kommer till de rådgivartjänster som affärsjurister, revisorer och skatteexperter erbjuder är de tyngre riskkapitalbolagen stora köpare av sådana specialistkompetenser.
 
Hur mycket kompetens har ni inhouse och hur mycket rådgivartjänster köper ni in externt när ni genomför ett bolagsköp?
 
– Vi har inhousekompetens, men samtidigt är vi till exempel en av PwC:s största kunder. Deras vice vd är vår key account manager och har arbetat länge med oss. Men vi arbetar också med andra byråer, till exempel EY och KPMG.
 
När en affär genomförs görs det på ett strukturerat sätt genom att bolag bildas, samt att ett antal legala aspekter och skattefrågor hanteras, med mera.
 
– Vi har en person hos oss som klarar allt detta, men vi gör tio sådana affärer på ett år, och den volymen klarar inte en enskild person av att hantera. Hade vi ett helt team inhouse som skulle arbeta med det här skulle vi inte klara av att hålla deras kompetens uppdaterad, jämfört med vad till exempel PwC kan göra.
 
Vi har en skattechef som är beställare, och som håller organisationens standardstruktur vid liv, både gällande advokattjänster och revisorer.
 
Men andra typer av rådgivartjänster kan variera betydligt mer, och skilja sig mycket mellan olika typer av investeringar.
 
– Det som varierar mer är managementkonsulter och deras tjänster. Ibland förvärvas en del bolag när det inte finns någon managementkonsult med alls, medan vid andra affärer så kan det vara betydligt mer av sådana tjänster.
 
– Vi arbetar mycket med de stora managementkonsulterna som McKinsey, Bain och BCG. Nordic Capital kan också genomföra ett köp med eller utan en investmentbank inkopplad.
 
Vad gör att ni köper en specifik rådgivare?
 
– Över tid försöker vi segmentera tjänsterna utifrån vad som numera är standardiserat. Då försöker vi styra våra team mot ett par byråer. Ett exempel är konkurrensrätt. Det är ganska standardiserat, men samtidigt svårt. Det finns också en synergi i att använda samma byrå varje gång.
 
Det finns en intern firmapolicy som måste följas.
 
– Ett team kan inte välja vilken advokatbyrå som helst, utan måste välja en av två stycken när det görs affärer utomlands. Då handlar det om antingen Baker & McKenzie eller White & Case som vår personal får arbeta med.
 
Dessa två advokatbyråer valdes efter en upphandling som dels baserades på pris och dels på erfarenhet, kvalitet och faktorer som kontakter i Bryssel med mera. I den upphandlingen togs ordentliga anbud in från fem aktörer, varefter Nordic Capital gick vidare med de två som också var de valdes.
 
– I andra änden har vi till exempel aktieköpsavtalet, det som kallas för SPA. Där är det upp till vårainvesteringsteam att ha en relation och föreslå rådgivare till fonden. Och det kan innebära att man bara arbetar med en person hos Cederquist eller Mannheimer, som man tar in i teamet.
 
– Där handlar det om att man kan varandra och att det hela tiden är mycket nyutveckling som är unikt för teamet och som ska passa ihop med strategin. Och då ska vi inte in centralt och pilla i det.
 
Gör ni någon utvärdering löpande av rådgivarjänsterna ni köper?
 
– Det görs inte hela tiden, utan vid olika enskilda tillfällen. Just nu tittar vi på big four (de fyra stora revisionsbyråerna). Förra året tittade vi på legal (juridisk rådgivning).
 
Hur mycket köper ni externa rådgivartjänster för under ett år?
 
– Jag kan inte ge en totalsumma, men en siffra som brukar synas ibland genom amerikanska pensionsfonder är det som vi kallar för broken deal fees. Det är när vi har lagt konsultkostnader på ett projekt som sedan inte leder fram till en affär. Det ligger på ungefär 150 – 200 miljoner kronor per år, globalt. Men om man räknar med slutförda affärer är det mycket mer än så.